... med mina klipp. Youtubeklipp.

Jag i ett nötskal. Intensiv, se'n går jag vidare till nästa projekt, men jag över på att bli "lagom".

Bara ett till klipp. Lady Gaga, lagom knepig.

Låten är väl "ute" nu men knepig är lite roligt i min värld.

Jag är nog själv lite knepig, det är vi kanske alla- på vårt sätt.

Annars blir det tråkigt.

I min värld, åter igen i min värld.

Hemma igen från Stockholm. Solen lyste när jag lämnade huvudstaden, men här i Värmland lyste den, till min stora besvikelse, med sin frånvaro. Den spar på sig lite kanske. :) Till bättre tider.

När jag nu bytt dator tittar jag på alla youtubeklipp som finns. Den andra var ju så seg, så jag kunde inget se på slutet. Den visade bara en liten ruta: "Klippet är inte tillgängligt". Den lilla lögnaren... för det var det ju... på andra datorer!!! =)

Idag blir det Highway men. Uppiggande energi, jag är uppväxt med denna gubbrock, hehe. Lyssnar du fortfarande på Kris Kristoffersen, pappa? Det gör jag, när jag behöver muntras upp, sån't där som enbart känns lättsamt och roligt, som gör en på gott humör. Så lustigt, hur man formas av sin uppväxt. Eller inte. Rätt självklart kanske.

Egentligen lite allvarlig titel "Help me make it through the night" men mig gör de här gubbarna enbart glad.

"Endast det bästa är bra nog"

- kanske mer kräsen än jag gjort mig förtjänt av att vara, men jag ska tamej f-n hitta det.

Jag bara kan inte somna! Har jättesvårt att sova om jag inte är hemma. 

Har egentligen inget alls att skriva om, men något måste man ju försöka med. Så man blir lite nedvarvad. Har lärt mig att bloggen är helt suverän på den punkten. Jag skriver på min iPhone, vilket kan medföra vissa stavfel... Svårare att se dem när de är så små bokstäverna, jämfört med på datorn. Det går kvickt med när jag skriver.

Dock kan jag ju nu roa mig med att se hur smileysarna gör sig på bloggen ����������. Om de ser ut på samma sätt som på telefonen, ja alltid något betydelsefullt i sena kvällen.

Stockholm är ruggigt och gråkallt Ikväll. Det känns mer som en novemberdag än en i februari . Å andra sidan kan februari vara grå den med. Vemodig.

����sov gott��☺️

... och nej. Smileysarna ser inte ut på min iPhone som på bloggen.

Då vet vi. Intressant kunskap. =)

Jag är helt frenetisk nu, med alla youtubeklipp, hehe =)

Orsaken är att jag just bytt dator och den gamla var så seg så jag kunde inte ens titta på you tubeklipp där.

Därför kommer nu alla på en å samma gång!

Den här gudomliga (jag skrev om den tidigare, Rom i regnet) med anledning av att jag är där imorgon.

"Nere vid Zinkensdamm"

Jag slår eget läsarrekord idag, förresten!

Grattis till beabloggar önskar bea. (bea med litet B)

 Mer Tarja Turunen.  Karismatisk!!!

Tydligen skolad operasångerska, sopran, och gör sig fantastiskt bra i Nightwish.

Tycker jag...

Söndag, sköna söndag!

Imorgon åker jag med morgontåget till Stockholm, för två dagars jobb.

Ska bli kul, faktiskt, att komma till huvudstaden.

Jag ska jobba som prostituerad.

"Jag sålde min kärlek för pengar

-för mig fanns ej annat att få.

Sjung vackert i skorrande strängar

sjung vackert om kärlek ändå"

/Gustaf Fröding. Fast omvänt, han köpte sin kärlek för pengar,

OBS! Jag skojade.

Ville bara väcka Dig lite, så här på morgonkvisten.

Så- nu är du pigg och redo för dagens utmaningar.

Fast jag ska till Stockholm och jobba två dagar- det är sant.

Men inte som prostituerad.

Hahah jag är så himla rolig, är jag inte???

(Vi pratar om Fröding i en av mina klasser, det var därför jag fick detta infall. Om hur han verkligen fick sitta inne för det han skrev. Otroligt hor snabb utveckligen varit, vad gäller tryckfrihet... om vad man kan skriva och inte... bara på den här tiden, lite mer än hundra år.)

Jag börjar få lite vårkänslor. Det liksom ligger något i luften. Något vårlikt.

Jag är verkligen den typ av människa som lever upp med solen och jag ser fram emot de här månaderna som ligger framför oss nu. Ljuvligt!

När jag ser tillbaka på mitt liv i allmänhet och mina vårar i synnerhet inser jag att det är de dagar då jag LEVT som starkast, som fullast (ja, inte berusad i den bemärkelsen... av alkohol) utan liksom med alla mina sinnen som är de dagar jag minns. De dagar jag gärna skulle vilja återuppleva.

 Det behöver inte vara de fullbordade dagarna som är de lyckligaste, men jag måste leva så innerligt och "fullt" jag någonsin kan. Så vaket som möjligt. (Nu hände f ö något med teckensnittet som inte går att ändra tillbaka, det har liksom låst sig på stor jäkla fetstil....Aaaa...Trött...) ;/

En otroligt lycklig vår i mitt liv var den för 18 år sedan då jag för första gången skulle bli mamma. Livet var färgstarkt och alla mina sinnen öppna till max. Jag kände vårljuset i varje del av mig, varje liten atom var öppen för vad jag omgav mig med. Allt kändes nytt och spännande, som om inte bara barnet i mig var på väg att födas- utan också som om jag själv fick en sorts renässans.

En annan vår jag minns klart är den för sju år sedan. Det var första våren på ett jobb som var relativt nytt för mig. Jag jobbade hårt då det var mitt första år som gymnasielärare och jag älskade tillvaron på den nya skolan. En enormt trevlig gymnasieskola, Åsfjärden, som nu tyvärr är nedlagd sedan några år tillbaka. Jag bara älskade hela atmosfären där, Jante var lååångt borta och jargongen rå, men varm och hjärtlig. Vi hade för att vara en skola ovanligt många män hos oss, som satte en härlig prägel på hela vårt sätt att prata med varann. (Om jag för övrigt grovt ska generalisera manligt/kvinnligt sätt att prata, gillar jag det manliga helt klart bättre. Det är rakare och mer direkt... puh... det är tröttsamt när man först ska gå runt alla krusiduller innan man kommer till kärnan, jag är lite maskulin på det sättet, för otålig för gissningslekar, rakt på- spar tid och energi...) Livet hade fått en nystart i samband med att jag bytt jobb och en ny liten värld hade öppnats för mig. Det var MYCKET av allt och jag var inte lycklig alla dagar men jag levde av hela mitt väsen. Tog till mig alla dofter och intryck på ett sätt jag lustigt nog inte tidigare gjort.

Jag minns också min egen gymnasietid som helt fantastisk.

Jag gick natur och slet hårt med studierna, hade konstant sömnbrist och min tillvaro var fruktansvärt intensiv, men det var en härlig tid. Jag levde fullt ut, med hela min själ, varje dag- trots att det var hårt emellanåt.

Må jag- och Du där... Du som har den goda smaken att hitta beabloggar, få en innerlig, intensiv, färgstark och fantastisk vår!

Inte utan bekymmer (för det kan tyvärr ingen bespara oss) men med  styrka och kraft nog att hantera dem.

Låt oss försöka öppna upp oss för alla intryck och leva med hela vår själ, hela vårt väsen! Låt oss ta vara på allt vi får, på varenda dag och bara suga musten ur livet.

Orädda, ohämmade. Med alla sinnen öppna.

... Apropå ovanstående fick jag en liten vers på hjärnan, som enligt vissa källor skrivits av Peter LeMarc, andra "okänd":

Jag önskar dig inte guld min vän

ej heller pengar och makt

Jag önskar dig styrkan att vara dig själv

- och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg

men kraften att vägen gå

Jag önskar dig vänner i rikligt mått

-och vänner att lita på.