Jag är skild, som ni kanske förstått, skild och ute i dejtingsvängen och jag må ju säga att trots att man passerat 40 är det inte särskilt svårt att hitta män! =) Karlar finns det gott om, det gäller bara att hitta en riktigt bra en. <3

Jag har på senare tid insett hur viktig självkänslan är.

Män (gäller säkert kvinnor med, men det har jag ingen erfarenhet av) som sviktar i självkänsla söker ofta bekräftelse på många håll, de känner sig kanske inte tillräckliga, tillräckligt bra som de är, vilket gör det svårt i relationer.

Vem vill ha en man som kräver bekräftelse från alla möjliga kvinnor för att klara av detta jobb: att vara människa? Att vara människa är då ingen enkel grej, så jag har full förståelse för att man söker sin tröst, förvisso. Men det är väl inte direkt vad en kvinna söker. (Eller... jag ska väl inte prata för andra... Det jag skriver är min, min personliga åsikt)

Man söker ju så klart trygga människor, som inte letar bekräftelse utan känner sig goda nog- i alla fall, i sig själva.

Jag vill ha starka män! Särskilt som den jag var gift med i många år, far till mina barn, var hemskt trygg i sig själv. Det var en intelligent och bra karl, på alla sätt- det visste han själv (och vet väl fortfarande...) så vad mer behövde han?

Vi vet alla att mitt ex är en fin människa, så han har inget mer att bevisa.

Det är förvisso inte så lätt, kanske är jag kräsen i överkant. ???

Inte för att jag tycker att jag själv är så fantastiskt bra, utan mest för att jag vet att jag klarar mig själv- det är bättre att leva i ensam ensamhet- än ensamhet när man är två. Och jag har ju fått mina ungar, haft villa-volvo-katt-son-dotter, så jag känner ingen direkt stress.

Jag är naturligtvis avundsjuk på dem som hittat kärleken som unga och som lyckas hålla den vid liv, det måste vara jättehärligt att få bli mormor & morfar tillsammans osv... men funkar det inte så är skilsmässa en toppenlösning.

Feminist. Min farmor/mormor hade nog tittat på mig som om jag varit knäpp om jag sagt detta till dem, de fostrades ju på ett annat sätt, på den tiden. Hemmafruar. Mannen tjänade pengar, kvinnan tog hand om barn och hem.

Nu ser verkligheten ut på ett annat sätt. Jag tjänar pengar. (Inga enorma summor då jag är kommmunanställd... men ändå...) Jag är kvinna och jobbar inte deltid. Jag jobbar inte ens heltid, utan lite mer. Jag jobbar heltid på en skola och så har jag ett jobb till- som kontaktperson. Så jag jobbar i genomsnitt 50 timmar i veckan.  Jag tar hand om mina barn också, så klart. Och det hinns med... fast männen, de får vänta på sig ibland. För jag har fullt upp. Jag dejtar när jag känner att jag har tid.

Som utvecklingen skett, faktiskt-  bara på några år. Häftigt!

För hundra år sedan hade vi inte ens rösträtt. Men det finns många härliga, starka kvinnor genom historien som fört vår utveckling framåt, en av dem som jag vill belysa är Moa Martinsson. Hon hade nog inget enkelt liv, råkade ut för en hel drös av tragedier, men hon stod stark och var hemskt betydelsefull för den utveckling som skett, för oss kvinnor, idag.  

Politiker, författare, mamma.

Girl power- får man väl säga =)

... Och bevisligen krävs det helt enkelt lite svårigheter, lite fight, för att föra utvecklingen framåt.

Det är lättsamt och härligt när allt bara flyter på- och vi behöver det emellanåt!

Poppis och omtyckt är man långt ifrån alltid- men det är en del av själva grejen. Kameleonten  ändrar färg efter sin omgivning:  Är det så du vill uppfattas?

Jag skulle stava det F-E-G, men jag är ju inget facit.

Kanske bättre att bli lite avskydd- så länge man står för sin åsikt och den man är, högst genomtänkt... ???

Motgångarna bör vi nog också tacksamt ta emot. Om vi ska ta oss framåt... (Lite roliga utmaningar skadar inte)   =)