Vad jag läntar efter värmen!

Tänk att vi snart är där igen...

Just det här var på Cypern (2013), men ändå.

Kommer med all sannolikhet gå och sola och bada här med.    

Usch, den här vårvintern har tärt på mig en del känslomässigt. Jag har jobbat mycket med.

Kanske inte konstigt om man känner sig kraftlös, utan helt naturligt.

Måste ha input. Lovet kom mycket lägligt i alla fall. Nu ska jag ha så trevligt jag bara kan och suga åt mig av allt positivt som finns. Fösa bort all negativ energi, har ingen tid att slösa bort på skit.

Hualigen, avbruten... återkommer...

Det här är, förutom Ikaros, och En ungens man- så klart, bland det bättre den här poeten gjort.   

Plötsligt pratar "alla" om Afzelius efter det som visades på TV (som jag inte såg)   :( 

Men jag tycker definitivt han är värd att pratas om. Jag har alltid gillat Afzelius, just "Tusen bitar" tycker dock jag är lite "platt" , han har gjort så mycket bättre-  det är ju en riktig poet det här. Som "Ikaros". Jag har citerat den förut "Vill Du bli respekterad av din avbild- får du visa din avbild respekt"

Lite revolutionerande kanske, på sin tid, inom pedagogiken, då man skulle forma det vita, oskrivna arket. Så var det på sjuttiotalet- när jag var barn.

"Fri fostran" kom väl då med... på 70-talet- men det är inget jag har erfarenhet av. Gick väl inte så bra det heller, förvisso. :( (Ikaros blev väl till på 80-talet?)

Men jag är ju av åsikten att "det vita arket" också är sin egen person. Våra barn är till låns, vi äger ingen; de äger sig själva. De har sin egen personlighet. Och denna personlighet vill ha bekräftelse, respekt för den den är. Den behöver inte bli putsad på, förändrad, den duger gott och väl i alla fall. Med fel och brister.