Jag kan verligen unna mig att vara lite svensk idag. INGEN kan nog någonsin anklaga mig för att vara rasistiskt lagd.Två av mina bästa väninnor är "svartskallar". En fransyska och en kurd och det skär så klart i hjärtat på mig när jag hör någon kallas "neger". För det hör jag ibland. Så är det.

Jag bor på i en stadsdel där det finns många "svartingar" också. Kronoparken är ett lite ökänt område i Karlstad. Många tror att det enbart består av ett rörigt centrum- och ja. Det finns ett centrum där det händer saker. Ibland. Där bor dock inte jag. Jag bor i en av radhuslägenheterna mot skogen. Men jag skulle absolut kunna bo i Kronoparkens centrum med. Fast jag gillar inte trapphus, vill ha egen ingång, därför bor jag här. Mina katter ska få gå in och ut som de vill utan en port först, anser jag. Mina katter (crazy cat lady- jag har en hel kattarmé)- mina högt respekterade vänner! :)

Priserna har stigit enormt på bostadsrätterna här de senaste tre åren, kan jag stolt tala om. Hoppas folk inser att Kronoparken inte förtjänar sitt dåliga rykte!

Men på Coop i centrum möter jag så klart en massa svartingar. Huuu- de är läskiga, de är ju så svarta. Svarta människor är farliga, påminner om apor har jag hört, och då jag inte har så mycket innanför pannbenet tror jag så klart det. Känner att jag snart måste flytta härifrån så de inte våldtar mig, alla samtidigt med. Hualigen.

Jag gillar för övrigt den typen av människor skarpt. De som högaktningfullt skiter i vilka adresser eller områden som har staus- och inte. Antar att det inte är en slump att en av mina bästa vänner är Anders Holmgård, son till sjukhusdirektör Holmgård (tyvärr nu avliden) på Centralsjukhuset i Karlstad. Doktor Holmgård valde att bo i Slottsbron, utanför Grums. Det är inget "fint" område i Värmland men han hade uppenbarligen tillräckligt med pondus i sig själv för att helt och hållet skippa statusjakten. Me like. Mycket like, bara människor med svag självkänsla har behov att visa upp sig rent materiellt. Fast man måste ju bekräfta dem med, förvisso, jag kan tänka mig att de har det jobbigt många gånger, man ska väl passa sig noga för att döma, antar jag. Döma och se ner på andra människor. Mycket man inte ser, inte vet, som folk kämpar med i sociala situationer.

Alla har inte grundtryggheten och då måste man naturligtvis försöka stötta dem. Precis som jag själv behöver bli stöttad ibland så klart. Snälla nån... Jag som har tandläkarskräck o jag har haft alla möjliga fobier... Jag är inte helt trygg själv alla gånger. Fast just det där sociala, grundsäkerheten i min person, det har jag nog fått med mig i ryggsäcken någonstans. Jag vet vem jag är- och jag står för det-  tror jag i alla fall.

Relativt trygg och säker, märker jag när jag ser vad andra andra människor kämpar med.

Liksom mina barn. Trygga i sig själva och säkra på sin sak. Och jag har suttit i utvecklingssamtal där både jag och läraren lagt locket på: "Man måste inte ha A i alla ämnen- det går ändå"

 Det tackar vi för, det är inget som är givet- att man ska få trygga, högfungerande och självsäkra ungar.

Men jag har nog det där i mig, från barnsben. På åttiotalet kom en hel drös kurder till min hemort. Många tyckte nog de var konstiga, suspekta, på riktigt, vi var ju så insnöade då och visste inte bättre, så vi blev nog lite rädda för det där som var främmande. Men jag minns min härliga mamma. Hon åkte buss till och från sitt jobb och gick rätt fram till den där "kurdhögen" vid busshållplatsen. "Hej hej". Hon pratade med dem, tog sällskap med dem på hemvägen. Många gånger gjorde hon så.

 Andra tog avstånd men inte min lilla mamma inte. Härliga kvinna! Jag såg att folk tittade snett på henne... ni vet obildade människor, vars förstånd inte riktigt räcker till ända fram (så man får ha överseende med dem) men det struntade hon fullkomligt i. Hon vet nog inte ens om det, än idag.

Vet du förresten varför vi firar idag?

Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523, sen kom en ny regeringsform med, 1809- också den 6 juni.