Jag har förstått att det här med självkänsla, att tycka om sig själv och framför allt sin kropp (hos kvinnor) inte är helt på topp alla gånger. Där får väl jag (och det är därför jag skriver- bland annat)- trycka på lite.

Pratade med en väninna härom dagen som berättade att hon i sin tur har flera väninnor, högt upp i åldrarna, som har det tungt med det här med sina kroppar. Käkar, kräks, känner sig fula och feta.

Och jag, helt lyckligt befriad från allt sådant här av någon lustig anledning, som jag inte vet själv, förmodligen kommer det från min uppväxt. WTF- vi är olika alla; en del är smala, en del runda- men det finns väl ingen mall för hur det SKA vara?! Eller? Det är väl bara härligt så länge våra kroppar fungerar och vi kan använda dem?

Nej, dra åt skogen... Släpp allt det där, tjejer!

Livet är inte så jättelångt, däremot kommer vi vara döda i evigheter efter det här lilla, korta livet vi fått.

Så släpp sådana petitesser, DU HAR ärligt talat INTE TID!

Var glad och nöjd åt den kropp du fått istället, var glad att den fungerar.

Är den för kort, tjock, lång eller smal är det samhällets problem- inte ditt.

Om samhället inte accepterar din kropp som den är... ja, det är illa. Men inte ditt problem.

Vi har alla rätt att vara de här få åren vi går på jorden.

... Och jag undrar stilla vad de bantande kvinnorna tycker om mig.

Jag som äter, är nöjd, motionerar och tar hand om min kropp så gott jag kan. Personligen är jag lagd åt det rundare hållet, inte fet, men långt ifrån smal. Men nöjd. Och det är det som är grejen- hamoni jag gärna delar med mig av.

För livet är större!

Se upp över horisonten kära medsyster!

<3