Mina händer skvallrar och berättar.

Imponerande att se dem- de är nu mera enligt min åsikt vackra och välproportionerliga.

Nu mera- så har det inte alltid varit. Det beror ju på hur man lever.

Hur man väljer att leva sitt liv- för väljer, min vän- det gör du alltid.

Du har alltid ett val, det hoppas jag att du vet.

Även om du haft den skitigaste barndom- väljer du här och nu vilken väg du känner för att ta.

Och det är ingen annan än du som får ta konsekvenserna av ditt vägval.

Jag har en våg i badrummet, men jag väger mig aldrig. Det är en sådan där principsak jag har, i egenskap av lärare och förebild för unga tjejer.

Jag bantar aldrig. Och jag väger mig inte om jag inte måste.

Men jag är intresserad av att må bra- vem är inte det?

Jag har kört lchf ett tag. Inga sötsaker, ingen alkohol, inga kolhydrater.

Jag vet från hjärtat inte vad som hänt med min vikt.

Men mina händer skvallrar om att jag mår bra. Jag sköter mig.

Jag betackar mig för ohälsosamma prinskorvsfingrar som jag haft för ett tag sedan- och visar stolt upp mina nya fina hälsosamma händer. Som skvallrar om det liv jag lever. Jag mår rätt fint.

Det går inte att dölja.

Det har aldrig någonsin stört mig att bo i den här stadsdelen. Kronoparken. Ökänd. Många tror att den bara består av ett stökigt centrum. Och ja- där bor en del individer. Men Kronoparken har också villaområden och radhusområden. Jag ska väl inte döma på något vis, men i villa- och radhusområdena är läget lugnt. Här bor jag med mina barn. Jag hade aldrig utsatt mina ungar för något farligt.

Fast just ikväll råkade jag ut för den skit (jag misstänker att folk hört om detta Kronoparken). Gick en promenad och skulle handla i centrum.

Två tonårsbrudar dyker upp och börjar attackera mig med otrevligheter. Aldrig hänt mig förut här, men de attackerade fel person. Eller rätt. Det där är ju mitt jobb, sedan 17 år tillbaka. Jag är urkass på mycket men är det något jag verkligen kan hantera så är det otrevliga tonåringar.

Samtalet slutade med att flickorna bad mig om ursäkt. De hade "missuppfattat situationen" och det lovade de mig att aldrig någonsin göra igen.

Fine.

Hoppas jag har gjort någon form av samhällsnytta här- för de föräldrar som inte är kapabla att fostra sina barn.

... jag aldrig blir bränd?

Av solen alltså, jag blir bränd av det mesta annars! =)

Ser på facebook, bilder på folk som är knallröda och säger sig ha jätteont i skinnet av solen (i Sverige).

Jag kan inte minnas att jag haft ont av solen sedan jag var barn. Och jag är urkass på att smörja mig i solkräm, jag har kört en hel Greklandsresa utan solkräm- och jag har inte det minsta ont i huden.

Jag kanske har mega- malignt melanomen liggande tryckande där under huden- hualigen!

Får hoppas att det har med mina gener att göra, hoppas att vallongenerna gör sitt...så att jag inte blir lurad... Lurad av naturen. ;(

Men visst måste det vara så att en del är känsliga för sol, andra inte? Och de som inte är känsliga på samma sätt måste väl av naturen vara rustade att tåla den bättre- utan att bli sjuka?

Gissar att rödlätta, ljust blåögda inte har samma skydd som vi som har andra färger?

Jag chansar på det- kan ju inte gå och gömma mig för solen om den inte stör mig?!

Om inte ligger jag risigt till...