Vi bodde grannar med ett ungt par i den förra radhuslägenheten vi hade här.

Paret separerade men killen, som bor kvar här, är fortfarande en vän till familjen. Så lustigt; den här karln är så mycket yngre än jag och vi är nog så olika två personer kan bli- ändå är vi vänner. Lika barn leka bäst- ibland. Det är sååå skönt med de här skilda tonårsmorsorna med... som vet exakt hur det är. Med tidsbrist, brist på egen tid famför allt, med en lön (inte två!) som ska täcka diverse utgifter. Med män... dessa fantastiska tystlåtna, som inte babblar på samma sätt som vi (Jag vet inte hur många gånger jag gjort en karl generad- för de fostras inte att prata om relationer, känslor osv på samma öppna sätt som de flesta av oss kvinnor lärt oss; vi har lärt oss detta av varann- från att vi som småtjejer viskade  våra nära hemlisar till bästisen- till alla långa, förtroliga, analytiska samtal i damrummet på krogen. Män pratar uppenbarligen inte på samma sätt med varandra- det har jag förstått. Dummare än så är jag inte- men sen vettetusan om mitt förstånd räcker så mycket längre.)

Jaa... de här väninnorna är toppen. Fast ibland kan man också finna oväntad vänskap hos någon som inte alls liknar en själv. SS får jag väl kalla honom; har ingen aning om vad han skulle tycka om jag skrev om vår vänskap här.

Så jag säger ingenting- så har jag ingenting sagt. Som vanligt: Det är jag som bloggar, vore bedrövligt om jag fläkte upp hela bekantskapskretsen här=)

Jag har oftast mellan 50 och 60 dagliga läsare. Det här är en mikroblogg, en liiiten blogg. Jag är ingen kändis- bara en vanlig skolfröken från Värmlandsskogarna. Så det är ju inte DN direkt. Likväl har jag, som alla andra som skriver på nätet, skyldighet att rent ut sagt hålla käften i många fall. Så är det bara.

Men... Den här gamla vännen (som är så olik mig), han kan konsten att muntra upp tanten här... när hon är nere. Helt fenomenal. En riktig uppiggande vitaminbomb. (Något har gått snett nu när jag försöker skriva med... sedan katten la sig på tangentbordet) Jag ber om ursäkt om det blir knepigt. Men käre SS, vitaminbomb med kloka ord, som gör min stark... lite stark så där. Och som pricken över i, bad han mig lyssna på den här låten. Historien slutade med att jag gapskrattade och dansade- det ska jag aldrig glömma. "Baby Doll- You need som rock'n'roll": Just det här är till mig.

Lite lättsamhet som jag gärna skickar vidare.

Till DIG med:

"What ever makes you happy- just do it" =)             

Top Cats är ett Värmlandsband, mig veterligen har de varit med i melodifestivalen- lite kul. :)