Åter en av mina favoriter.

En lite äldre Lundell, men lika fantastisk!

Hihi... Jag är rolig, reagerade på hans kortyxor.

Väcker minnen hos mig.

Jag började jobba, efter mina studier och barnafödande, som lärare för 17 år sedan. Jag vill minnas att klädkoden var lite striktare då inom skolan. Och jag följer dessa koder fortfarande, jag. Exempelvis jag, som ofta har kort kjol, bär det inte på jobbet utan tights under,  som slutar nedanför knäna, visar inte gärna benen för eleverna, även om det är varmt. Hemma går jag i kortkort, med bara ben, men inte på jobbet. Jag tycker helt enkelt inte att det passar sig.

Och jag kan inte minnas att männen jag jobbade med hade kortbyxor i arbetet heller förr, så just det minns jag att jag upplevde som lite häpnadsväckande för några år sedan, när det "blev ok" och man började se manliga kollegor i shorts på arbetsplatsen.

Fast jag är ju lite konservativ där.

Haha =) eller värsta urringningen. Jag har sett kollegor så på arbetstid, men jag personligen skulle aldrig låta tuttarna hoppa ur kläderna inför ungar. Känner man för det, finns det andra arenor.

Tycker fortfarande att vi som jobbar inom skolan ska klä oss anständigt, för det sänder ut signaler, det där. Och man beter ju sig i regel lite som man är klädd. Det behöver inte vara dyrt eller exklusivt, men vi ska visa en viss stolthet med vår klädsel, anser jag.

Just för att man, som sagt, sänder ut signaler med hur man klär sig. Och STOLTHET behöver lärarkåren definitivt.

Jag... som aldrig har jeans på mig. Andra kvinnor är snygga och sexiga i jeans, men för mig, nej det trivs jag inte i.

Jag känner mig som en karl i jeans. En liten gubbe=)

I övrigt, om jag nu återgår till Lundell, så tycker jag här att han åldrats helt ok.

Lite kraftigare. Tidens gång- om man inte väljer att råfokusera på träning och dieter så klart.

Och man har väl intressantare saker för sig i livet än att överdriva det där?

(Med all respekt för Dig, Annie, som tränar så mycket för att slipppa din värk.

Jag menar bara att man behöver ju inte överdriva, om man passerat 65, som Lundell)

Observerade en tatuering på hans ena vad, med.

Apropå tatueringar är det himla snyggt.

De allra flesta jag känner är numera tatuerade, någonstans.

Och jag har bestämt mig att gå genom livet utan. Jag ska dö otatuerad- bara för att.

Bara för att de flesta andra är tatuerade.

Jag läste något så bra (källa: Svenska Irakier) alldeles nyss.

Jag är lite den typen som gärna tar ansvar för olika typer av relationer, har liksom tagit det som min lott av någon outgrundlig anledning. Jag lovar härmed mig själv att aldrig någonsin igen, slösa värme eller omtanke på någon som "super bort det" och då menar jag så klart inte bokstavligen.

Det finns så många där ute, som glatt tar emot det jag har att ge, som är tacksamma och ger mig något tillbaka.

Hej då energisugare- jag har tyvärr inte råd att ha er i mitt liv.

Min tid är för kort.

"Den som inte ringer dig- ring inte.

Den som inte letar efter dig- sök inte.

Den som inte tycker om dig- gilla inte.

Den som inte skriver till dig- skriv inte.

Det är ödet som sätter människor i ditt liv,

men det är upp till dig att bestämma

vem som stannar

-och vem som går.

Ge inte en andra chans

när det finns andra som vill få sin första.

Värdesätt dig själv.

Älska dig själv.

Tigg inte om kärlek.

Kärlek har man.

Man känner och man ger."