... skriver jag lite. Hualigen, har haft ett par effektiva dagar, både i jobbet och här hemma med barnen.

Hemma har vi alltid sysselsättning, på jobbet är det sååå mycket nytt då jag bytt.

Efter 17 års tjänstgöring åt Grums kommun har jag bytt skola och arbetar nu istället inom Karlstad kommun. Allt är just nu spännande, jag är ju typen som älskar att lära känna nya människor, det är enormt utvecklande anser jag- så jag antar att jag är i mitt essä nu. Jag är en rätt utåtriktad och oblyg typ- det är därför, tror jag, att jag också är så omåttligt förtjust i min ensamhet emellanåt. Jag hämtar kraft, både i ensamheten och i den sociala samvaron. Och jag måste ha balans.

Nystart i livet, helt enkelt. Och jag har allt gott att säga om min nya arbetsplats Vålbergsskolan. Jag kommer att tillbringa en stor del av min vakna tid där- och det känns hittills mycket bra med kollegor, lokaler, rutiner.

...Och imorgon kommer huvudpersonerna: eleverna.

Mina barn börjar också skolan imorgon, så här har det varit en del förberedelser. MIn son börjar sitt sista år på högstadiet, min dotter sitt sista år på gymnasiet. Som tiden har sprungit!!! Det hela känns faktiskt helt ofattbart. Jag minns ju hela min egen ungdomstid, från den ålder de båda är i nu- så klart och tydligt.

Nian tyckte jag var ett roligt skolår. En ny värld hade öppnat sig med förhållande till min första stabila pojkvän, annan typ av umgänge.

För att inte tala om sista året på gymnasiet! Det var en guldtid, livet lekte sannerligen. Jag gick natur (värsta plugglinjen =)) och slet ont med studierna samtidigt som jag var ung och stark, och han med en rik fritid fylld av vänner och roligheter. Under sista året blev jag störtkär i en av de människor som för alltid kommer att vara viktiga för mig: mina barns far. Jag var bara 18 år.

Nej, nu... blir det sängförberedelser.

Ta hand om Dig, just Dig, för jag gillar att Du läser! <3