Alla inlägg den 29 augusti 2015

Av Beatrice F Wik - 29 augusti 2015 23:30


Jag fortsätter på nedanstående inlägg.

Har sällan tid att skriva på vardagarna när jag jobbar. Det är fullt upp så klart- med livet, verkligheten. Så när jag väl får lite tid över är det alldeles alldeles underbart att bara vara, skriva. Bla bla bla... =)


Nedanstående inlägg.  Mina senaste fem år. Om uppbrott, uppbrott som gör ont. Oftast klarar jag att hantera det, men vissa dagar gör det ont. Om människor som sprungit in och ut på min scen. De spelar olika roller i mitt liv, och ibland ersätts en viss roll av en annan människa. Och varje gång en går av, lämnar sin roll i mitt liv- för att låta någon annan ta över- gör det lite ont i mig.

Men det är samtidigt hemskt spännande!

"Ja visst gör det ont när knoppar brister

- varför skulle annars våren tveka?"

(Karin Boye- och ja... jag älskar att hon satt ord på det. Och nu börjar min lärarroll dominera här (jag har ju också min roll att spela): Jag har insett att många unga människor är mindre bra insatta i svensk litteraturhistoria, så jag skriver det nu: Karin Boye är en av våra stora svenska poeter. Född 1900, och valde att för egen hand avsluta sitt liv är 1941. Tragiskt, men jag kan faktiskt förstå situationen: Är man en grubblare, som hon, uppenbarligen är, kan man bokstavligen grubbla ihjäl sig. Man bryr sig till slut inte om andra, om man verkar helknäpp eller inte. För smärtan kommer inifrån och då spelar det inte den ringaste roll, det där vad andra anser om en. MIN SMÄRTA LEVER JAG MED oavsett om jag är beundrad och hyllad- eller inte.

Inget (annat än det jag tror på: kärleken, och det håller väl en djupdykare som mig vid liv) kan döda, förinta denna smärta.


... Å så åter till ämnet jag påbörjat att skriva:

Någon har valt att gå, eller skött spelet så illa att jag måste be denne lämna scenen.

Jag kommer att stänga dörren mitt framför din näsa om du beter dig på ett vis som sänker mig.

För på min scen kan man inte bete sig hur som helst, då måste jag bara bryta, det är ett ansvar jag helt enkelt bara har, om inte för mig själv så för de två jag måste finnas, orka vara människa för.

En grabb och en tös, de bästa som finns. Mina barn. <3

Ingen enda individ får suga min energi på ett negativt sätt- för då drabbar det dessa två underbara.

De heter Gabriel och Elinor.


... Och jag har nog hanterat dessa rollbyten på ett helt annat sätt än andra, men inget är ju fel.

Det är bara trist och tragiskt att höra från människor som blir rädda för känslor och relationer.

Hämmande- och hjälp så mycket man går miste om med denna rädsla!

Jag borde väl vara lika rädd jag, att bli sårad, men tänk, det är jag lustigt nog inte.

Jag har fortfarande kvar tron på det där varma, på kärleken, jag.

Antar att jag är som en humla: Det var ingen som talade om för hunlan att hon inte kunde flyga- eller också var det det- men då valde hon att inte lyssna. Så humlan flyger i alla fall. Trots att det är teoretiskt omöjligt.

ANNONS
Av Beatrice F Wik - 29 augusti 2015 22:55


Helgen är halvvägs o kjg har hunnit med mycket sedan jag lämnade skolan igår eftermiddag.

Övningskört med dottern, Bergvik (köpcenter) hela två gånger- en gång med sonen, en med dottern, promenerat lääänge, skadat högra pekfingret så der är krångligt att skriva, suttit ute i solen, haft lördagsmys i form av tacos, städat, tvättat. strukit... Ja, det går i ett. Så här är livet som ensamstående tonårsmamma. Det är inte så mycket mindre att göra bara för att barnen blivit stora, men det är andra saker man gör.

Och just idag gör det ont.

De senaste åren har varit så fyllda av uppbrott för min del. Det har varit många människor som sprungit in och ut på min scen. Och varenda människa jag "förlorat" har ristat lite, gjort ett litet märke i mitt hjärta. Oftast klarar jag att hantera dessa ristningar. De bleknar dessutom med tiden- men finns ALLTID kvar. Jag kommer aldrig, aldrig glömma en människa som betytt något för mig, även om jag vet att det inte längre finns något mer att hämta, även om jag vet att det är klokast att packa ihop och gå.

Och jag gör det med.

Gamla lik ska inte ligga i källaren och ruttna. Även om man egentligen inte vill, måste man begrava dem.

Men det är klart att det gör ont.


ANNONS

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se