Senaste inläggen

Av Beatrice F Wik - 10 april 2015 20:15


Hualigen, jag har ett starkt rättvisetänk, trots allt, märker jag.

Tolerant och öppensinnad, men jag gillar inte att bli lekt med.

Pedagog i fingerspetsarna märker jag i mitt tänk- allt man gör får konsekvenser.

En kamrat till mig som också är pedagog menade att den här sidan av oss kan vara lite manipulativ: Belöna det goda, "bestraffa" det onda.

Men så länge man har en sund syn på vad som är "gott" resp "ont" anser inte jag i alla fall- att det är några problem. Det är så man gör när man fostrar goda individer av barnen- så klart. Och man kan använda det på vuxna individer med. :) Man gör ju enbart en god gärning om man eliminerar ett dåligt beteende- också hos en vuxen människa. Tycker jag.


För dig som inte är pedagog: Detta tänk går i stort ut på att belöna på diverse vis de sidor man vill ska utvecklas. Bestraffning är väl ett ord som kanske inte bör användas längre... lite hårt. Konsekvenser är bättre. Att benhårt och envist hålla fast vid dessa konsekvenser.

En riktigt skicklig pedagog behöver aldrig skrika och skälla på några barn, för en riktigt skicklig pedagog har etablerat relationer till barnen- så det bör räcka med en blick för att tala om vad som är rätt eller fel.

Hihi... Nu längtar jag faktiskt till mitt jobb, till barnen, det är så spännande att se vad man kan åstadkomma med dessa små härliga varelser !=)


I alla fall... jag är pedagog. Belönar det beteende jag anser "gott". Och belönar INTE det beteende jag anser mindre gott. Hehe... Undrar om jag ska vara riktigt ful och dra det hela till sin spets, när jag anser mig blivit illa behandlad (detta rör sig om mitt privatliv... nu är jag inte lärare längre). För det är ju egentligen inte "fult" att lära folk en läxa- eller hur? Även om läxan är hård så är det en lärdom för resten av livet som man enbart kan dra nytta av, känna sig tacksam för. Hmmm... det betyder att jag inte är ett dugg elak, utan tvärtom bara en snäll och god människa om jag slår till så det gör ont- ett tag... det går ju över.

Man måste lära sig att man inte ska bete sig ohövligt. Så är det bara. =)

Det är en lärdom i livet.

Och jag är inte alls typen som låter udda vara jämnt när det kommer till min person. Aldrig någonsin, och jag kommer kämpa med näbbar och infernaliskt omsorgsfullt vässade klor för det jag tror på- gör de dig illa (mina klor...) är problemet ditt....

Snälla nå'n: Jag är en viktig människa jag, tycker jag själv i alla fall! :)

Jag måste ha kraft att finnas till för min familj, framför allt mina barn- och för mitt jobb.

Jag behövs så förstör för i h-vete inte detta! Då blir jag riktigt ilsk! =)

ANNONS
Av Beatrice F Wik - 10 april 2015 17:41


Livet, ödet...

Gör mig förvirrad.

Det blir så konstigt emellanåt så det är inte sant. Jag blir inte klok på det här livet, man tror man kan det vid den här åldern som jag är i nu... men nej- nya överraskningar!

"Ödet har fullt av överraskningar" sa en vän till mig- och hon är så klok, så klok. Vi har ingen aning om vad som väntar bakom närmsta hörn, vi smider planer och har oss- men i själva verket vet vi ingenting alls.

Det enda jag vet är att jag kommer att fixa det- vad som än händer. Det har jag lärt mig nu.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, men jag är en kompetent människa- och jag kommer att hitta lösningar, oavsett.

Så bara måste man ju se det, eller hur?

Det finns inget annat alternativ.

I vilket fall som helst har det varit en underbart solig dag här i Karlstad.  

Sååå himla gött! =)

... Och vi har en ny, spännande vår framför oss.

Vi vet inte alls vad som kommer att hända. Vi smider våra planer, men vad som helst kan ske, för vi är inte stora nog att kontrollera precis allt :)

ANNONS
Av Beatrice F Wik - 9 april 2015 23:44


Fru Ensam ska njuta ihjäl sig<3

Jag bara ÄLSKAR när jag får lite tid över till mig själv, tid att vara ensam. Det är verkligen bland det bästa jag vet. När jag vet att de jag älskar har det bra, men jag får en liten stund att andas. Jag skulle självklart inte vilja leva ensam i evigheters evighet, men någon dag- då och då... det är sååå skönt!

Hur kan folk känna panik inför det här: jag förstår det inte?


Mina barn har åkt till Sälen med sin far och hans nya kvinna.

Jag hoppas de får ett par fantastiska dagar... att snön inte försvunnit riktigt än i backarna, att de får ha det mysigt tillsammans ... Bara njuta och samla kraft.


(Med noll känla för svartsjuka, vekligen noll.

Jag vet att svartsjuka och avundsjuka finns där ute... och det måste vara en fruktansvärd känsla. Tänk på dig själv bara om du får sådana tankar! Tänk på bara DIG och försök må gott!)



  


Och jag...

"Jag trivs bäst i fred och frihet- för både kropp och själ

Ingen kommer i min närhet- som stänger in och stjäl"


Jag är en mycket social prick också.

Och det kanske är just därför jag är som jag är; jag vilar i mig själv, där "tuppar gal på avstånd- där det är långt till närmsta hus"

Jag var helt enkelt tvungen att ta mig hit- för att överleva.

Jag hade dött annars... bit för bit... inifrån.

Ja, vi är alla olika, och det går inte att leva någon annas liv.

Det går inte att leva efter en mall- om man ska bli lycklig.

Man måste helt enkelt lyssna till sitt inre- för att få frid och ro.

Och jag vill inte göra någon annan besviken.

Fast jag vet att jag gjort det- men tappra män... som gått vidare- utan aggressiva tankar, utan bitterhet.

Vackert <3

Fast jag aldrig aldrig önskat att göra någon illa- har jag ändå gjort det.

Förlåt! Förlåt en gång för alla! Förlåt... att jag sårat, det var aldrig någonsin min mening, men det kan ha blivit så i alla fall.

Jag är ju som jag är. En frihetslängtande, ensamhetstörstande själ.

En liten ensamvarg- fast social ändå, för samhället kräver.


Avslutar med ett citat av Ingmar Bergman:


"Jag har aldrig någonsin haft långtråkigt,

trots att jag levt stora delar av mitt liv

-helt ensam"


(Hihi... jag ska skaffa mig en alliansring- där det står "Ego" inristat :-)

Har redan låtit gjuta en liten frihetsgudinna av guldet från förlovningsringen/vigselringen jag en gång bar...

Men så är jag också som jag är, kanske lite knäpp.

Å jag står för det. Världen behöver MER av udda, "andra" personer och personligheter- människor som ifrågasätter samhällets normer.

Så tycker jag.

Man kan göra på sitt eget sätt ibland. Tänka lite. Det är helt ok.)


 




Av Beatrice F Wik - 8 april 2015 23:45


Fy sjutton. Jag blir galen på dessa djur ibland. Så underligt att vi samtidigt kan förstå varann- i vissa avseenden.

Andra inte. Som när en av dessa, mina rovdjursvänner, lagt en död mus under min säng.

Eller när en drog in en stor död fågel, när jag hade middagsbjudning för en vän. Jag skrek rätt ut när jag såg den där stora blodiga fågeln i köket- det slutade med att min vän fick ta ut den.

Pinsam historia, aptitligt värre... jobbigt att bli hembjuden till Bea på middag- vad som helst kan hända! =)


Idag hände det igen. Sotis ville in, jag öppnade dörren, utanför stod hon med en död mus. Jag fick ta den där jäkla musen i en skyffel... jag vägrar röra vid den! Slängde den i skogen och Sotis tittade långt efter mig med sorgsen blick.


Nog är det konstigt

att vi når varann

du och jag

-så olika varelser kan bli


När jag fostrar barn

jagar du möss

och hur du tänker

-vet du bara själv


Men det tycks som du förstår mig

när din kattblick möter min

och det känns som du vet

när jag är ledsen


Av skilda slag

men vi möts ändå

-så olka varelser kan bli


 

Dagge, Sotis, Mimmi       



Av Beatrice F Wik - 8 april 2015 22:46


Ikväll när vi skulle ut och promenera, mina två väninnor och jag bestämde jag mig för att hämta upp dem och istället för att gå här i bostadsområdet promenera längs Vänerstranden... bara för att få upp må-gott-hormonerna. Och jo- väninnorna tyckte också att det var skönt. Vi promenerade någon timme, sååå energigivande.

... Och bara det är ju underbart, att prata med männniskor man känner att man kan öppna sig för.

Intima snack.. hihi =)

Eventuellt blir det SPA på fredag, här ska frossas i allt som är gott för mitt sinne!


Jag vet inte om det här med vatten, vattnets läkande kraft är något som finns hos alla, eller som är extremt utvecklat hos mig som tillbringat många somrar i min barndom i segelbåt. Jag älskar vatten!


Och jag älskar Dolly <3...


Av Beatrice F Wik - 6 april 2015 22:45


Idag har jag mediterat. Vid vattnet. Jag åkte iväg, nästan i panik, PMS-hormonerna for runt i mig så jag höll på att bli galen.

Kände att jag helt enkelt VAR TVUNGEN att få kraft.

Och kraften, för min del... finns i naturen, vid vattnet.

Jag ber Det Stora jag tror på, att ge mig styrkan jag måste ha.

Jag stod vid stranden i skymningen, såg ut över Vänern och kom efter en stund på mig själv med att gråta. Och det var berfiande.


Av Beatrice F Wik - 6 april 2015 07:00

 

God morgon!

Ha en fin dag!   

Av Beatrice F Wik - 5 april 2015 23:15

 

Vad jag läntar efter värmen!

Tänk att vi snart är där igen...

Just det här var på Cypern (2013), men ändå.

Kommer med all sannolikhet gå och sola och bada här med.    


 

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se