... det är ju en del av livet det också.

Alldeles ofta rullar allt bara på. Jo, så skall väl livjet också vara, men när allt rullar, rullar det ofta i en riktning av pengar, tidspress, effektivitet. Säg den enda själ som inte vet vad jag pratar om nu.

När livet faller på ända, glimmar andra små pärlor, också. Pärlor, man tidigare sett, men bara gått förbi.

Som att min son skriver på

Facebook att Bea är den bäste mamman.

So what?!

För mig betyder det ALLT just nu!!!

Kramar o Sov söttis! ;)

Kundaliniyoga heter den typen av yoga som jag utövar på kursen. (Hade ju glömt bort namnet.) Det är den äldsta formen av yoga och den har tydligen utövats i 5000-6000 år. Häftigt! Längtar efter imorgon; när jag får yoga igen. Det är jätteskönt!

 För övrigt finns det mer jag borde träna; kan upplysa om att stressen gjorde mig smal. När man gör allt lugnt och långsamt lägger man på hullet 75 gånger lättare, i alla fall jag. Som patient med utmattningssyndrom får man ju inte superträna, heller, så jag får väl ta mina underbara promenader. Älskar dem! Har med sjukskrivningen lärt mig att vara mer närvarande i nuet och njuter verkligen av dofter, den friska luften, stillheten osv.

Hoppas Ni sover sött alla mysiga vänner!

det gör snart jag med.

Observera! Gardinerna som hänger bakom Gabbe och självaste tomten är inte rosa, som det ser ut; utan nu hänger de rödvita julgardinerna på plats.

Fortsättning föjer nedan...

....fast jag har inte fått den att lysa än. Det kommer! :)

Lite mysigt är det, eller hur?

Vet att jag är tidigt ute, men det är före julen jag njuter av julsakerna. Har det där efter min mamma. Hon plockade alltid fram samtliga julsaker; tomtar och hela faderullan, fredagen före första advent. Bara granen fattades.

Sedan tog hon bort dem direkt efter nyår.

Nu är jag ännu tidigare än hon, det är bara tisdag, men jag är ju sjukskriven, så jag kan lika gärna börja pyssla i god tid. Så jag verkligen hinner, det vore ju förargligt om jag skulle glömma någon stackars liten tomte i nå'n vrå innan första advent är här, eller hur???!!! =)

Kursen jag går på för närvarande innehåller yoga, och i den typen av yoga vi tränar (Åååå!!! Har glömt bort namnet på yogatypen) är meditation en viktig del.

Jag testade meditation för ett antal år sedan, men då hade jag enbart "myror i baken", så stillasittandet i 45 minuter blev enbart arbetssamt.

Nu var det en helt annan sak. Detta var verkligen häftigt! Jag trodde inte att upplevelsen skulle bli så stark av att gå in i sig själv på ett sätt som utövats i en herrans massa år. "Bilder: minnen kommer att komma upp. Du kanske kommer att gråta, eller känna dig glad" sa instruktören. "Låt det bara komma".

-Jajemensan, tänkte jag. Det får vi väl se vad detta blir!!!

Följde dock hennes instruktioner, och tog mig in i mitt inre. Detta låter säkert som flum-flum för vissa, men... ja... häftigt var det!

Har däremot ingen aning om varför just de bilder / minnen jag fick, kom fram.

För mitt inre kom Grums kyrka, av någon underlig anledning. Smyckad med blommor för skolavslutning. Jag gick fram till den näst främsta raden, där det stod 9B, var något sen, men själva akten hade inte börjat. Min klassföreståndarkollega Sigvard nickade leende när jag kom, makade sig åt sidan och jag tog plats bredvid honom. Vid hans andra sida satt vår klass; tre år av undervisning- slit och glädje summerade. Finklädda, glada och vi fick tysta ner dem, för de var så uppspelta.

Bakom oss satt deras föräldrar; säkert lika glada och uppspelta. Och finklädda.

Det här har jag upplevt. Kom i tankarna dit igen- och det hela var så otroligt verkligt- trots att just detta skedde för ett flertal år sedan. Känslan jag fick var skönhet, maximal livsglädje: och jag har burit med mig den här härliga energin hela dagen!

Varför kom jag just till Grums kyrka på en skolavslutning under meditationen? Intressant att just detta minne väcktes upp.

Ja... vet inte.

Sov gott i alla fall. Tack för att Du tar dig tid att läsa! :)