Kommer att ta en liten bloggpaus, så jag vill önska Er alla ett jättegott slut och ett fint 2010. Den här bloggen är ett barn av 2009 och her gett mig många trevliga skrivstunder och många fina vänner!!!

Jag återkommer...

Kramar från mig ;)

När dagarna blir grå kommer jag att ta fram och titta på en fyrklöver som jag fått av Miracle. Av vänskap. Jag tackar av hela mitt hjärta. ;)

 - Här till dig Bea, en fyrklöver också kallad lyckoklöver. Du vet ju att de brukar vara svår att få tag på, men den här försvinner förhoppningsvis inte.

Så den ger dig tur och lycka hela tiden. Det är i alla fall vad jag önskar.

Dina (Se kommentarer/länkar) gav mig ett gott skratt idag, apropå Alex Schulman och nyårsfirade. Skulle kanske passa mig ibland också, i min gnällighet ;=)

"I wear black until I can find anything darker"

Usch; dagen idag har varit en riktigt dålig sådan. Vill inte gå in på orsaker så här på bloggen, känner mig allmänt sur bara.

När man är riktigt grinig, finns det ett par saker som alltid muntrar upp:

Långpromenader är en av dessa. Men nu är det ju svinkallt, så inte tar man sig särsklit långt nu, om man inte vill frysa ihjäl...  Jag är nog en vår- och höstmänniska. Våren är min absoluta favoritårstid, men jag kan inte påstå att jag har så hemskt mycket emot hösten, heller.

Sommaren är ju en saga i sig, förvisso. Naturen i blom, lediga dagar, sol, bad... Joo, vem gillar inte det?

Men denna kyla...hualigen!!!

Något annat som muntrar upp i alla lägen, är naturligtvis emergencysamtal till vännerna. Lena och Leif står högst upp på min lista. "Call in case of emergency..."  Dessa fina vänner reder enkelt upp mina tankar. Underbart. När jag pratade med Leif idag, insåg jag att mitt problem trots allt är ganska litet, fast själv var jag skitgrinig!!!

 ;=)

Ett tredje sätt att omvandla mörka tankar till ljusa, är naturligtvis att skriva av sig. Och det gör jag här och nu.

Jag har sagt det förut: Jag är en ganska öppen människa. Tänker inte hymla, eller låtsas att livet alltid är alldeles underbart, för det vet både du och jag, att så är det inte. Tror också att det hjälper mig en hel del på traven, i mina läkningsprocesser vid större eller mindre sår. Att tvingas dölja är ju enormt energikrävande, och att vända sina svarta tankar inåt lär väl knappast vara till gagn för någon. Den Du vässar knivarna mot, i detta läge, är Dig själv.

Så tror jag, inte vet jag hur den objektiva sanningen stavas; kan endast basera mina teorier på min egen, subjektiva lilla tro.

Och Du är fri och tycka som Du vill. Apropå detta fick jag ett såå bra citat på hjärnan. Av Voltaire. Med detta säger jag God Natt.

"Jag håller inte med om Din åsikt, men jag är beredd att gå in i döden för Din rätt att yttra den."

"Nyår", skrev Alex Schulman i Aftonbladet 091226, "är den vidrigaste högtiden."

"Jag tror att det handlar om en ren form av dödsångest. När det blir nytt år är det alldeles oundvikligt att tänka på att man tagit sig ett pinnhål närmare döden."

Schulman skriver vidare:

"Vägrar tänka på att jag i evighetens perspektiv lever på den här jorden under en tidrymd som kan likställas med den tiden det tar att knäppa med ett finger. Sedan är jag borta."

Jag var själv inne på samma tema härom dagen, när jag skrev om Rydbergs dikt Tomten.

Fast jag har aldrig sett nyårshögtiden på Schulmans mörka vis.

Intressant, dock, att få ta del av hans svart tankar...

Sov sött, vänner;)

"Tycker du inte att den här skålen står snyggare på den där bokhyllan istället för på det där skåpet? " frågar jag min man.

"Hur har du kommit på det här, nu då?" svarar han.

Jaa, vad ska man säga? När man går omkring och flyttar saker från plats till plats i huset och sitter med lilla boggen och mixtrar i säkert en timme... ändrar färger till färger och design till design...

Då har man nog för mycket fritid! ;=)

Idag har mina barn varit hos Gittis & Calle, vilket innebar att jag fick en slappardag (föga social gentemot min man :( , men han är karl nog att klara sig själv då och då...)

Slappardag för mig blev en äkta egodag i sängen. Med tidningar och katter. Myyysigt, men "fult". Att bara slappa i sängen en hel dag tycker nog inte gamle Luther om. Måste tyvärr bjuda på det.

Framåt kvällskvisten tog jag mig en tur till affären. Lustigt... Min del av stan var i princip död ikväll. Mötte en enda bil på kanske en mil t o r och ett par fotgängare.

Vad gör folk en dag som denna?

Kanske fler än jag som trotsar Luther och bara degar i sina soffor och sängar?!

Fy tusan, säger jag bara (igen!!!) vad kallt det är!!!

Förvisso gav mig kylan någonting positivt när jag var ute på min vanliga motionsrunda... Har en runda som jag brukar promenera om kvällarna, som vanligtvis tar ca en timme och idag kan jag säga att jag småsprang på 45 minuter! Var livrädd att jag skulle/skall ( !!!;( ) dra på mig urinvägsinfektion, hade nämligen inga långkalsingar på mig...

 Så jag gick skitsnabbt, för att hålla värmen uppe.

Jag tycker inte om att springa, har aldrig gjort det. Tyvärr. Det tycks ju var ett mycket bra sätt att motionera; man kommer ut i naturen, och det är mera effektivt än att gå (på så vis att slingan går snabbare; antar förvisso att man förbrukar samma mängd energi, om man går samma slinga på längre tid???)

Gammal naturvetare jag är sedan gymnasietiden (dock ändrade jag min bana med åren, men sina teorier kan man ju behålla ändå...) verifierar jag mitt antagande med en liten fysisk formel:

Inom fysiken är effekt mängden arbete uträttat per tidsenhet. Detta är ekvivalent med förändringshastigheten av energi eller arbete i ett system och definieras genom

där

• P är effekt
• E är energi eller arbete
• t är tid

... Vet dock inte om motion och effekt är direkt översättbart. Frågade just min man, som sitter bredvid mig i soffan och som undervisar i naturvetenskapliga ämnen om jag det kan ligga någonting i min teori. Han säger "nej."

Nåväl, fundera kan man ju alltid.

I vilket fall som helst... Har verkligen försökt att tycka om att springa. Du måste bekämpa det första motståndet, säger de erfarna. Sedan blir det ett behov som du kommer att längta efter.

Höll på en halv sommar med att försöka bekämpa detta motstånd. Lyckades inte det minsta. Det var lika jobbigt varenda gång;(

Till slut insåg jag att raska promenader passar mig bättre. Om nu min fysiska formel om effekt, tid och arbete är översättbar på motion eller inte, får bli en sekundär fråga. Jag tycker inte om att springa, men är oändligt förtjust i mina långa och raska promenader. Många gånger dygnets bästa stund. Så jag får väl vara nöjd över det.

Sov Gott i natt!