Tack för idag!

Tack för att jag får lätta min börda. För att min far hjälper mig att bära den. För att jag tror jag håller på att få tillbaka min relation till min pappa. En relation som varit lite frostig ett tag, men som tycks ha tagit en ny vändning.

Tack för att jag kan ta emot kärlek igen- utan att känna mig ilsken.

Tack för att vännerna finns. De där små sakerna. Som att ett helt gäng började skiva gurka, tomater och bröd, när det var min tur att servera tisdagsfika och jag var upptagen i ett samtal. Tack för den värmen.

Tack för att jag är tillbaka i livet. Jag har sett hur det ser i h-vetet, tror jag. Jag har varit där nere och vänt. Men jag är tillbaka.

Tack för att jag har styrkan att ta mig över svårigheter.

Tack för att jag orkar kämpa. Tack för tårar som torkar och händerna som torkat dem.

Tack- som vanligt för mina underbara barn!

Tack för idag, tack för en alldeles vanlig dag!

- Med kärlek, så full av kärlek <3

Här kommer den på riktigt (Se inlägg nedan).

WOW!!! VAD MÄKTIGT!!!

Amazing Grace- Celtic Legends

Nästa helg är första advent.

Jag kände för att få lite stämning och sökte upp lite ljuv musik på You Tube. Amazing Grace. (Här: The Amazing grace Christmas house)

Låten börjar så underbart:

Amazing Grace

how sweet the sound

that saved a wretch like me

I once was lost

but now I'm found

Was blind, but now I see

Jättevackert. Jag blev alldeles tårögd när jag hörde texten.

Men så plötsligt... vet jag inte vad det blir!!! =)

Dorottdottdott!!!! ??? Hahaha!!!

Ja, den här måste du bara lyssna på, så himla lustig!!!

Jag vet inte om det är skämt eller allvar, på riktigt, alltså!! :-)

Vi är lite lustiga, tror jag, min älskade väninna Lotta och jag.

Jag väntar hem hennes exman idag. Han ska hjälpa mig med min diskmaskin, och naturligtvis får vi väl oss en trevlig pratstund. Jag åt middag med honom i lördags natt. Vi åt gott, han är jätteduktig på att laga mat. Och vi paratde. Sedan åkte jag hem. "Normala" människor skulle väl uppleva en dylik situation som lite underlig, men vi är inte "normala" människor. =)

-Ska du dejta mitt ex i helgen? skrattade Lotta igår.

-Ja, han kommer hem till mig, vill du följa med?

-Nej.

-Jag kan skicka mitt ex till dig? skojade jag.

-Nej, det är bra.

=)

Ja, konversationen måste ha låtit helrubbad, men Lottas ex har blivit en vän till mig med, inga konstigheter med det egentligen. Vi är ganska långt ifrån de där kontrollerande brudarna, Lotta och jag, som är livrädda att karlarna tittar åt annat håll; finns väl inget jobbigare än kvinnor som klistrar sig på sina karlar och måste kolla upp dem hela tiden.

Snälla nå'n... hittar han någon som är bättre för honom, är det väl så. Det är ju inget man kan göra något åt, absolut inte genom att binda fast honom. Eller?

Ha en fin dag!!! ;)

Fredag igen, så skönt.

Jag har varit rysligt trött den här veckan; antar att det är novembermörkret. Så mysigt att det är första advent nästa helg, då tar jag fram inte bara adventsstakar, utan tomtar och hela faderullan. Julen är mysigast innan. ;) Jag har under senare år inte varit någon julmänniska, har mest upplevt högtiden som en enda stor röra av stress.

Men i år känns allt plötsligt, för första gången på många år, annorlunda. Jag vill leva julen och jag ser fram emot den!!! Jag tänker gå på julskyltning nästa helg; bara strosa omkring på stan och njuta. Jag tänker koka knäck och baka lussebullar som när barnen var små. Lyssna på julmusik, gå i kyrkan när pappa och styvmor sjunger in julen och jag tänker ta vara på stämningen. Samla kraft, bara vara, med nära och kära. <3

Har kört ungar fram och tillbaka under kvällen, råkade vara just vid sjukhuset när en av mina bästa väninnor gick av sitt kvällspass och kunde ge henne lyxen att få åka bil hem, istället för att åka buss så här sent på kvällskvisten. Jag ser verkligen fram emot att få tillbaka Lena som granne!!! Vi har följts åt genom våra ungars barndom, som grannar, nära väninnor och eviga stöttepelare åt varandra. Genom frustration, ilska, tårar och många, många glada skratt! :) Sedan flyttade jag ett par kilometer bort, och om ett par veckor blir vi åter grannar!!! Hon flyttar upp till mitt lilla radhusområde! :-) Sååå trevligt!!!

Jag brukar sällan vara negativ (tycker i alla fall jag) när jag skriver, men nu har jag något som jag vill gnälla av mig av, offentligt. Jag är så fruktansvärt trött på lärarfacken, kan jag säga. Inte på "min" lilla nivå, med mina fackliga företrädare "nere på marken", de arbetar på så gott de kan, utan jag syftar nu högre upp. Flatare fack än lärarnas får man nog lysa efter med ficklampa.

Det här sista avtalet, uppblåst så in i bomben, var väl ett enda stort skämt??! NU skulle vi äntligen få upp vår status med en rejäl löneökning! För lärarna som kollektiv. Hej och hå!!! 10 000 mer i månaden- eller hur?! Det blev strejkvarning och hela faderullan.

Jag tror jag skrattar ihjäl mig. Eller inte. Tack och bock och jaså. Hur jäkla mesigt får det bli!?

När kärringarna är kärringar- ja, det är en sak, men när gubbarna också börjar bli kärringar, då börjar man faktiskt gäspa. Har seriösa tankar på att gå ur lärarfacket, fast vad finns det för alternativ? Får luska i det.

Sov gott!

Jag är så trött, kära vänner. Underbara novembermörker.

Jag är så trött så när jag ska upp på morgonen är det zombievarning på riktigt. Jag ställer flera klockor som ylar och ringer över allt för att vakna. Barnen är likadana, men de krånglar sällan, utan går bara rätt upp. Skulle ju vara ett rent h-vete om man hade ungar som inte kliver ur sängen...

 Jag har aldrig haft den där inre klockan som många människor har, som ställer in kroppen på att "Nu är det morgon: Vakna!!!" Nattuggla av naturen. När vi var unga var vi vakna nättterna igenom på loven, jag och mina vänner. "Ni borde ta jobb på nattklubb" sa kompisens pappa gång på gång. Åren rättar till det där, sägs det, men njaa... jag vet inte, jag...

Onsdagen citat:

"Det du vill fånga är som flygande sand.

Försöka och försöka igen är allt du kan."

Sov Gott! ;)

Kvart i tio kom jag hem från jobbet ikväll. Lååång dag!

Borde väl vara trött nu, men jag har inte hunnit varva ner. Skriver lite, sedan ska jag sova. Lovar, Sayran!! ;-)

Jag längtar så fruktansvärt efter att flyga. Det var så länge sedan jag flög. Jag har en underlig fascination för att flyga. Ja, vanligt flygplan, alltså. Jag kan naturligtvis inte flyga planet själv, utan åker då bara med. Men det är så jäkla kraftfullt det där; just den där sekunden när planet lämnar marken, accelerationen precis innan och så själva lyftet... sååå mäktigt, på något vis. Jag får väl skaffa mig ett eget flygplan som jag bara lyfter, landar och lyfter igen!!! :) 

Idéer har jag ibland... hjälp så galet, kan man väl tycka!!!

Jag är fascinerad av piloter också. Imponerad av hur de fixar det här, att köra en sådan gigantisk sak rätt upp i luften, med så många människor ombord. Så är de ju himla snygga i sina uniformer, för övrigt. Min väninna och jag övernattade en gång för många år sedan på Arlanda hotell efter en Italienresa, och dra åt skogen- det var piloter över allt; vi höll på att smälla av, jag och Camilla.

En kamrat till mig har jobbat som militär. En gång kom han hem till mig för att hämta sin dotter i den där uniformen. När han skulle sätta på henne skorna (hon var inte gammal) lutade han sig mot ytterdörren, som inte var riktigt stängd, varpå kamraten flög raklång ut genom dörren. Jag var chockad i flera dagar efteråt (liksom tjejen- livrädd om pappa!); vad hände liksom.. så totalfel i den uniformen!!!

Nuuu är det sovdags!

God Natt! ;-)