Jag är så trött, kära vänner. Underbara novembermörker.

Jag är så trött så när jag ska upp på morgonen är det zombievarning på riktigt. Jag ställer flera klockor som ylar och ringer över allt för att vakna. Barnen är likadana, men de krånglar sällan, utan går bara rätt upp. Skulle ju vara ett rent h-vete om man hade ungar som inte kliver ur sängen...

 Jag har aldrig haft den där inre klockan som många människor har, som ställer in kroppen på att "Nu är det morgon: Vakna!!!" Nattuggla av naturen. När vi var unga var vi vakna nättterna igenom på loven, jag och mina vänner. "Ni borde ta jobb på nattklubb" sa kompisens pappa gång på gång. Åren rättar till det där, sägs det, men njaa... jag vet inte, jag...

Onsdagen citat:

"Det du vill fånga är som flygande sand.

Försöka och försöka igen är allt du kan."

Sov Gott! ;)