Alla inlägg under februari 2010

Av Beatrice F Wik - 28 februari 2010 16:25


Vad underbart skönt det är att bara få vara emellanåt.

Hela min familj har sportlov under veckan som kommer,

ledig... härligt ;)

Igår var jag på Nöjesfabriken tillsammans med fem ungar; mina egna två och tre vänner till dem. Full fräs; fast de är ju så stora nu, självgående, so to say.


Idag bara är jag. Slappar, såsar, njuter, myser åt stillheten.


Ska göra en räkgryta till middag nu. Inte helt fel, eller hur? ;)



Det finns ett ord i det svenska språket som saknas i andra språk. Lagom. "Lagom är bäst". Med vad är lagom ? Ordet står för balans och harmoni. Att finna det som är alldeles lagom, det som inte är för mycket och inte för litet utan alldeles lagom, kan ibland kännas som en hård prövning. Man gör det ena, det blir "fel", man gör det andra, och det blir också "fel". Men det är det livet handlar om, att finna balans och harmoni, den enkla medelvägen som leder i kontakt med sitt inre och med det utanför sig själv.


Lagom ger harmoni och balans. Det får vågskålen att väga jämt. Det ser ut som att alla människor längtar efter denna balans även om man inte vet det och även om man inte alltid vet hur det ska ske. Det finns en hårfin gräns mellan det ena och det andra i alla situationer inom alla områden i livet.


Med mitt sätt att tänka är allt mycket enkelt . Det har att göra med sunt förnuft men det är också förenat med eget ansvar. Vi kan inte längre skylla på samhället, föräldrarna, svåra tider, grannarna, läraren, ovännerna, arbets kamraterna, situationer, otur eller omständigheter. Vi människor vill ha saker på det viset vi har tänkt oss, och när inte så sker eller när inte andra håller med, gör man motstånd och blir besviken, man har spruckna illusioner och man låser sig.


Källa: sjalenskrigare.se

ANNONS
Av Beatrice F Wik - 25 februari 2010 23:02


Med hälsning från min dotter... ;-))

Kände bara för någonting uppiggande...


ANNONS
Av Beatrice F Wik - 24 februari 2010 23:17



Hjälp, vad jag har gått och oroat mig för denna dag.


För några år sedan gjorde jag en operation, har ingen lust att gå in på vad för typ av operation detta var, men jag var sövd i ett antal timmar och när jag vaknade mådde jag pyton; mitt hjärta skenade, läkarna trodde att jag hade hjärtfel, men det visade sig efter många om och men vara panikångest; De sprutade i mig lugnande medel och jag mådde ok, men förlorade jättemycket blod och mådde naturligtvis därefter. En skräckupplevelse, rent ut sagt. :/

 

Så fick jag under hösten som gick reda på att jag hade cellförändringar på livmodertappen. Ett nytt test skulle göras; cellförändringarna kunde nämligen läka ut av sig själva. Testet gjordes efter en tid och jag fick ett tråkigt besked: Du HAR fortfarande cellförändringar. Naturligvis måste dessa, OCH såklart- området där de sitter, tas bort, eftersom cellförändringar är förstadiet till cancer.


När jag skulle somna såg jag scenariot framför mig; hur dessa cellförändringar spridit sig och gett upphov till cancer. Cancer; för mig- trots att de allra flesta överlever denna sjukdom, var i nattens mörker synonymt med döden...


Fick en tid- idag, på sjukhuset. OM cellförändringarna satt "på rätt ställe" skulle de kunna tas bort med enbart lokalbedövning. Annars väntade operation med narkos osv. Gissa om jag hoppades att de "satt rätt"!!! ??? Jag som hatar narkos...


Så idag hade jag turen på min sida. Cellförändringarna satt ytligt, jag fick själv välja om jag ville göra ingreppet nedsövd eller i vaket tillstånd. Jag valde såklart det senare och nu ÄR DET ÖVER!!! Skiten är borta, en del av min livmoder är bortplockad, men det gör mig ingenting alls, när jag tänker på alternativet.


Superduktig läkare och undersköterska, dessutom, på CSK i Karlstad. Som terapi (för jag kan inte påstå att det var någon munter och skön upplevelse) låg jag och babblade med dessa två, samtidigt som ingreppet gjordes. Artigt lyssnade de på allt jag hade att säga och svarade på alla mina frågor samtidigt som de kanske räddade livet på mig...


Cellförändringar leder till cancer, obehandlad cancer leder, så vitt jag vet, till döden...


Det har varit en bra dag idag! :)

 


Sov sött, vänner!!!

Av Beatrice F Wik - 24 februari 2010 00:04



  

Jag har accepterat rädsla som en del av livet-

särskilt rädslan för förändring...

Jag har gått vidare trots ett bultande hjärta som säger:

vänd tillbaka.


Erica Jong

Av Beatrice F Wik - 22 februari 2010 22:18


Tack, vänner, för att ni i era kommentarer försöker muntra upp mig. :) I alla fall är det roligt att ni är här hos mig. I övrigt borde jag kanske bli lite mer positivt tänkande. Det är rätt, som du säger, Dina, att det är en fråga om inställning. Och jag väljer själv. Eller du...


Jag kan bli galen när jag hör gnällkärringar som klagar på allt och ingenting.

Sedan plötsligt står man där och är allra värsta gnällkärringen själv... Fast man egentligen har det hur bra som helst. En väninna och jag stod vid ett tillfälle på lärarrummet och gnällde över vädret och jag vet inte allt. Så fruktansvärt grått och trist tyckte vi att livet var. En tredje väninna kom då in och sa: Ge er! Ni har i alla fall ben att gå på. En fjärde vänninna satt i rullstol...


Då skämdes man en smula ;(


 

Tack för att Ni är mina vänner, Vänner!!!



Av Beatrice F Wik - 21 februari 2010 22:59


Usch, jag har dåligt med inspiration just nu...


Helgen har varit skön, men hu så snöig!!! Inte var det enkelt att köra bil, heller. Vår parkering (vi bor i ett radhusområde och har en gemensam parkering) var ganska igensnöad. Jag hade bestämt mig för att bege mig till ett köpcenter en halvmil utanför stan, trotsade maken, som absolut inte trodde att det ens skulle gå att köra ut från parkeringen och gav mig iväg i snöyran. Och det gick så bra så. ;)

Men kul var det inte!!!


Nu måste jag bli lite gnällkärring: Tusan, vad dyrt allt är. Några matkassar, 700 kr, no problems!  Inte är det några probbe att få pengarna i rullning, inte...


Eftersom jag nu själv har dåligt med inspiration, lånar jag lite av Miracle, min vän. Hon säger att det är ok...


Så: Ett ordspråk värt att lägga på minnet:


Du ska inte göra det som du tror världen behöver.
Du ska göra det som får ditt hjärta att sjunga
Ty vad världen behöver är människor med hjärtan som sjunger.


Ordspråk från England 1600-tal.


Sov Gott, Kamrater!!! ;-)

Av Beatrice F Wik - 19 februari 2010 23:49

...har jag varit på att blogga och hålla kontakten med mina fina bloggvänner.


Skärpning väntar. Det är Facebook som har konkurrerat alldeles för starkt om den tid jag har att förfoga framför datorn... :/


Måste ju nu erkänna att jag tycker att Fb är en jätterolig grej. :=) Tyckte faktiskt inte så i början när jag registrerat mig, men nu har jag fått kontakt med gamla vänner sedan stenåldern, typ ;) och det känns bara roligt. Ingrid: Gå med.

 

För övrigt har jag ägnat en rätt stor del av min lilla "fria" tid åt att träna. Ett härligt träningpass ikväll, i mitt lilla "hemmagym".


Viveca, Muppen och gänget: Det har inte alls funkat med vår kollektiva friskvård på jobbet. Igår drog sig alla ur, utom Staffan och jag, då, men Staffans och mina lunchtider gick inte ihop pga saker som inträffade: elever, filmdag med min klass osv... Det hela slutade med att vi satsar på nytt på måndagens lunch. Jaa... ;=)


Jag tog mig i alla fall själv en stavpromenad på eftermiddagen i snöyran och det var ljuvligt. Fick verkligen harmoni i själen av att bara gå, gå och gå i tystnaden... I kommunen där jag jobbar har vi rätt till en timmes motion i veckan på betald arbetstid, vilket känns som ett alldeles ypperligt privilegium. Jag tror för övrigt att det är en god investering för Grums kommun; Hoppas bara att alla kommunanställda har vett att utnyttja detta. Jag lovar: Det är väl investerad tid...


Sov Sött, Bloggvärlden och förlåt min frånvaro... ;/

Av Beatrice F Wik - 16 februari 2010 21:40



Har nu kommit på en alldeles lysande idé, beträffande min motion, eller ja... faktiskt var det inte jag som kläckte den, utan kollegan Staffan, men i alla fall: Istället för att som gamla dönickar sitta och sova på lunchrasten kommer vi tillsammans att motionera. Ta en kollektiv lunchpromenad.

Prata kan man ju göra under tiden, fördelen är bara att man får frisk luft och blir pigg när man går. Skall alltså imorgon att försöka dra igång ett lunch-projekt modell promenad för Grums gymnasielärarkollegium. Får se hur jag lyckas... ;) Det är så lätt att säga "Jag har inte tid" men jag anser att det är fel, för den tid man investerar i rörelse tror jag att man får igen tiofald; Man hinner med mycket mer om man är pigg.


Ja, hurtigt värre låter det, och det är det också ;=)


Imorgon kommer alltså ett friskt och välmående gäng ses marchera längs Grums gator och torg: Det är en motionerande gymasielärarkår... ;)


Sov Sött, Vänner!

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4
5
6 7
8 9 10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se