Hjälp, vad jag har gått och oroat mig för denna dag.

För några år sedan gjorde jag en operation, har ingen lust att gå in på vad för typ av operation detta var, men jag var sövd i ett antal timmar och när jag vaknade mådde jag pyton; mitt hjärta skenade, läkarna trodde att jag hade hjärtfel, men det visade sig efter många om och men vara panikångest; De sprutade i mig lugnande medel och jag mådde ok, men förlorade jättemycket blod och mådde naturligtvis därefter. En skräckupplevelse, rent ut sagt. :/

Så fick jag under hösten som gick reda på att jag hade cellförändringar på livmodertappen. Ett nytt test skulle göras; cellförändringarna kunde nämligen läka ut av sig själva. Testet gjordes efter en tid och jag fick ett tråkigt besked: Du HAR fortfarande cellförändringar. Naturligvis måste dessa, OCH såklart- området där de sitter, tas bort, eftersom cellförändringar är förstadiet till cancer.

När jag skulle somna såg jag scenariot framför mig; hur dessa cellförändringar spridit sig och gett upphov till cancer. Cancer; för mig- trots att de allra flesta överlever denna sjukdom, var i nattens mörker synonymt med döden...

Fick en tid- idag, på sjukhuset. OM cellförändringarna satt "på rätt ställe" skulle de kunna tas bort med enbart lokalbedövning. Annars väntade operation med narkos osv. Gissa om jag hoppades att de "satt rätt"!!! ??? Jag som hatar narkos...

Så idag hade jag turen på min sida. Cellförändringarna satt ytligt, jag fick själv välja om jag ville göra ingreppet nedsövd eller i vaket tillstånd. Jag valde såklart det senare och nu ÄR DET ÖVER!!! Skiten är borta, en del av min livmoder är bortplockad, men det gör mig ingenting alls, när jag tänker på alternativet.

Superduktig läkare och undersköterska, dessutom, på CSK i Karlstad. Som terapi (för jag kan inte påstå att det var någon munter och skön upplevelse) låg jag och babblade med dessa två, samtidigt som ingreppet gjordes. Artigt lyssnade de på allt jag hade att säga och svarade på alla mina frågor samtidigt som de kanske räddade livet på mig...

Cellförändringar leder till cancer, obehandlad cancer leder, så vitt jag vet, till döden...

Det har varit en bra dag idag! :)

Sov sött, vänner!!!

Jag har accepterat rädsla som en del av livet-

särskilt rädslan för förändring...

Jag har gått vidare trots ett bultande hjärta som säger:

vänd tillbaka.

Erica Jong