Jag har under kvällen planterat lite blommor. Inte just de där ovan- det är en gammal bild- men vacker ändå! :)

Har planterat solros, tagetes och afrikansk prästkrage- fick det bli i år, på framsidan- allt i gult och orange, glada färger! Blommor gör mig så lycklig!

På Mors dag i söndags kom Gabbe med en fin blomma, alldeles på morgonen- och jag blev såå förvånad- och glad!!! Senare på dagen fick jag ytterligare en av exmaken och Elinor... ja, ibland har man det bra! ;-)

Sov Gott i Natt!

Konfirmationen, kan jag säga, ser helt annorlunda ut nu för tiden, än när jag "läste för prästen."

På min tid pluggade vi bibelkunskap en timme i veckan, varpå vi som konfirmation fick ett förhör av prästen inför alla anhöriga, och därefter fick vi ta nattvarden- det får man väl egentligen inte göra om man inte är konfirmerad- eller minns jag fel?

Jag döptes inte som bebis. Mina föräldrar ville att jag skulle få välja själv, om jag ville tillhöra kyrkan eller inte. Så jag var 14 år när jag bestämde mig. Jag är inte högkyrklig på något vis, men jag tycker att grundtanken i den kristna religionen är fin. Så jag döptes hemma i vardagsrummet som 14-åring- iklädd svart tröja och jeans. Minns det tydligt än idag. Hur prästen kom hem till oss en lördag- och döpte "Anna Linnea Beatrice i faderns, sonens och den helige andes namn". Kort därefter konfirmerade jag dopet och tog nattvarden.

För mig är detta ett jättefint minne.

Jag tycker om gamla traditioner, och läste noggrannt in trosbekännelsen och hela faderullan (på den tiden var det ju utantillkunskaper som gällde- då fanns inget google.)

Jag gjorde ett medvetet val.

Ni som känner mig vet att jag inte är någon präktig helyllemänniska- så som man kanske tror att en troende ska vara. Jag går inte i kyrkan varje söndag. Jag har gjort en hel drös med misstag och har en hel rad av skavanker- är ganska långt ifrån den perfekta människa jag önskar att jag varit.

Men jag strävar efter att göra mitt bästa.

 Jag strävar efter att inte göra någon illa- även om jag klampar i klaveret och det kan bli så ändå, ibland...

Kanske är det bra nog.

Kanske räcker det med att göra så gott man förmår- och ta till sig av det goda. Alla underbara människor jag har runt omkring mig- uppskatta, se- inse att jag är hemskt lyckligt lottad. Jag måste ha gett dem något- det kan omöjligt bara ha flugit på mig en drös med underbara individer.

Jag duger- och du duger. Med fel och brister, men med strävan efter att göra så otroligt gott vi någonsin kan.

Jo vars, nu kom jag ifrån ämnet. Skulle egentligen skriva om min dotters konfirmation under helgen som var, om hur annorlunda den ser ut nu, jämfört med när jag var ung, men jag kom av mig... Och det är väl det bloggar är till för. Här kan jag skriva hur jag vill... Jag kom egentligen aldrig "av mig" för det är ingen som sagt till mig hur jag skulle skriva... I alla fall: Ellis konfirmation var jättefin! Låten ovan, från Ronja Rövardotter spelades under konfirmandernas intåg (inte orgeltoner). :) 

Många fina budskap kom fram... Grundtanken i den kristna religionen- kärlekens religion.

Det varma hjärtat, den trygga handen.

För mig är det själva kärnan, med all respekt också för andra religioner, synsätt. Eller jaa... det är väl det som är själva kärnan, enligt min tolkning. Acceptans, förståelse, respekt för andra människors sätt att tänka.

"Jag är kristen- du är muslim- alltså är du sämre än jag. För du tror inte som jag."

Alternativt: "Du spelar poker- det är "ett okristligt spel"- alltså är du en dålig människa"

Njaa- stämmer föga överens med min tolkning.

Skriver det igen: Det varma hjärtat. den trygga handen.

Sov Sött! ;)

...tillsammans med eleverna.

Mig sa det hela jättemycket- och jag tror att eleverna tyckte samma sak.

Den var nästan allt igenom komisk- en kollegas/väninnas man (som nog är känd som komiker/musiker här i Värmland) och två andra förde fram ett mycket viktigt budskap med glada skratt och faktiskt och faktiskt tårar- för min del. En av de andra två var Björn Starrin, känd från "Bröllopsfotografen" bl a.

Det är så häftigt med komik med djup, tycker jag. Inte bara blaha-blaha, skratt och fniss och hola bandola, utan en "text" som kan tolkas.

Budskapet gick ut på det här med människovärde.

Att älska någon för den han/hon är. Inte för det han/hon presterar. Att vi alla är unika och bör uppskattas just därför. Vi måste inte falla in i mallen för "den vanliga människan" - för den finns inte. Vem tusan är "normal" förresten?!

Själv känner jag mig ganska långt därifrån.

Blandat med mycket skoj berättade sedan väninnans/kollegans man om deras äldsta barns födelse.

Om hur dottern var handikappad- men så älskad ändå. Just för den hon är. Så fruktansvärt härligt!!! :)

Det är något jag själv tampas med just nu- minnen från min egen barndom- och något jag med all säkerhet inte är helt ensam om.

 Hur viktigt jag upplevt det där med att vara "lyckad" - och vad sjutton är det?!

Är det att vara så "perfekt" som möjligt?

-Och åter- vad är det?

Finns det en mall, kanske?

Eller finns det kanske något som är större?

Sov Gott!

Jag besökte  förintelselägret Auschwitz (stavas det så, tro?) för ett antal år sedan i egenskap av historielärare, tillsammans med kollegor och några elever. Minnet sitter starkt inpräntat i min skalle. Ångesten, det gråa, smärtan... Alla glasögon, allt hår som klipptes av innan dessa människor skulle få ta sig en titt på Helvetet.

Jag fick med mig ett häfte hem.

"Om detta må du berätta" stod det.

Och jag har berättat. För hundratals elever- och hör jag ens talas om ordet "rasism" reser sig nackhåren på mig.

Nu tar jag mig ner till nivån vardagsliv.

Till allt det där- varje-dag-köret.

Och det finns folk som beter sig omänskligt också här. Själv är jag långt ifrån perfekt, men jag strävar efter att inte såra. Aldrig göra någon illa.

Så om detta kommer jag tamejf-n berätta!!!

Sov Sött; Världen:)

Är det något jag inte förstår mig på, så är det rasism.

Två av mina finaste vänner är från andra kulturer, och ni ska bara veta, go vänner, vad mycket utbyte jag har av dem- så måånga intressanta diskussioner!!!

 Jag har en fin väninna som är fransyska, Hon är uppfostrad som katolik- och kommer med många intressanta historier från sitt hemland. Sedan har jag en annan fin väninna som är kurd- hon ska få lära mig dansa orientalisk magdans!!! :-) fast då får väl Nordeuropa passa sig, så jag inte dallrar omkull hela kontinenten!!! :)

I alla fall: vi diskuterade ordet "toffel" häropmdagen. Jag, ja, jag tror det var jag- råkade nämna ordet. En av väninnorna frågade om en man jag pratade om: "Är han "toffel"?

Och så kom diskussionen igång om huruvida ordet "toffel" finns på franska resp. kurdiska. Och det gör det.

Men vad tusan är då en "toffel"?

-En mjuk sko. Med föga status.

En man som inte bestämmer själv, utan som låter kvinnan styra och ställa.

Sexigt!!! ;-)

Eller...hmmm...

Sov Sött, Världen! ;-)

Så skönt att bara sitta och ta det enbart lugnt.

Framför datorn, me and the cats again...

Fast barnen kommer båda hem imorgon igen. Sedan väntar en hektisk vecka. Jobbar ju heltid igen, bara det efter en megalång deltidssjukskrivning-puh, men gött samtidigt. Gött att va frisk igen. Och kommande helg är det konfirmation för Elinor, så en del förberedelser väntar. Men idag chillas det, ser ni. Jag laddar. Tvättar och städar lite, i övrigt blir det inte många knop just idag. Imorgon blir det gräsklippning, nu växer det så jag nästan har en hel äng här utanför. Med en massa maskrosor... :(

Ha en skön kväll, Alla, därute! ;)

Utan sina härliga, underbara vänner- vad vore man då?

Gabbe har åkt till sin morfar. Elli ska ha kamrater här på pizza och tjejmys.

Själv ska jag alldeles strax hoppa in i duschen... göra mig vacker! :)

Lotta kommer om någon timme. Vi ska prata och skratta =) och styr sedan kosan vidare till Rocken, där vi möter upp Anna-lena med vänner från Grums.

Så nu får ni komma, snygga män!!! ;)

Med förhoppning om en kul kväll!!! :-)