Hej alla glada bloggare och bloggläsare!

Jag är inte glad idag. Inte för tillfället i alla fall, men jag är lite av en berg- och dalbanemänniska. Ena dagen är allt toppen och solen strålar från alla håll. Andra dagen är det skyfall. Sedan, den tredje dagen har allt plötsligt vänt igen. Då lyser solen på nytt. Fjärde dagen är det grått en stund... Ja, jag tror du fattar.

Framför allt du som är feminin. Min man är femtio gånger mer jämn i humöret än jag. Fast jag tycker att det där verkar lite trist. Att alltid gå omkring i ungefär samma sinnesstämning. Inga blixtar och inget dunder. Ingen vacker, färggrann regnbåge efter regnet. Bara platt mark... gå, gå, gå.

Har pga av min närmaste manlige vän förstått att detta jämna humör, detta (i min värld) något enfärgade synsätt på livet nog är rätt maskulint. Han kallade mig "obalanserad".

???!!!

Jaa, så kan man kanske uppfattas. Jobbigt för mig. Säkert jobbigt, ibland, för min omgivning. Å andra sidan är det alldeles, alldeles underbart när det väl är underbart. Och jag vet ju, att det där mörka också är en del av livet. Dock ingen konstant del, för livet är större än så. Men en lallande idiot vore man kanske, om man ständigt gick omkring och tyckte att allt vore perfekt. Eller åtminstone ganska ensam.

Dagen idag har varit stressig. Har fått andra kurser på jobbet än jag hade tänkt mig, så jag har fått ägna kvällen åt att läsa. Och jag kommer att tvingas läsa ännu mer, men det gör inte så mycket; Jag älskar historia! Mitt livs allra roligaste period, arbetsmässigt sett, var nog när jag läste historia på universitetet för typ hundra år sedan. Ååå, jag fastnade där, gick på lärarutbildningen och hade egentligen inte alls från början tänkt läsa så mycket historia, men jag blev kvar i historieämnet i tre terminer. Ett och ett halvt års heltidsstudier enbart inriktade på historia... härligt!!!

Sedan byggde jag på min grundskollärarutbildning i ämnet under min mammmaledighet med Elinor, så att jag kom upp till gymnasielärarbehörighet (där jobbar jag nu). Mitt mål med dessa extrastudier var att skaffa mig en diktorandutbildning i historia. Två barn kom "i vägen." Naturligtvis kan alla doktorsutbildningar i världen slänga sig i väggen i jämförelse med två helsköna (oftast;)) ungar så därför kanske "kom i vägen" är fel benämning.

Dock tycker jag inte att det är för sent än. Finns det liv, finns det hopp. :) Nu ger jag all min fria tid åt mina barn. Men jag är inte färdig än.  När mina älsklingar blivit stora tänker jag återuppta studierna, om möjlighet fortfarande finns...

Drömmen om en doktorsexamen: att bara få ägna mig åt mig och det jag brinner för lever vidare...

Jag tog bara en liten paus.

Gissa om, Viveca... det var så att jag fick ta bort bilderna igen. Den här gången tänkte jag mig verkligen för och frågade, igår kväll, men  hon var uppe på sitt rum och svarade förmodligen på något annat.

Ja ja, jag fick ta bort dem. Nu har vi kommit överens om att jag inte ska lägga ut några fler bilder på Elinor. Bäst så... Men man är ju så stolt över de små fina liven...

För Dig som inte vet vad jag pratar om, rör det sig om nedanstånede inlägg. Jag har färgat håret på min dotter, tyckte att det blev så fint och jag är ju som vilken mor som helst naturligtvis jättestolt över min tjej, och lade därför ut bilder på min dotter. Före och efter hårfärgning. Frågade präktigt tjejen först (efter lärd gammal läxa)

om det var i sin ordning, vilket jag uppfattade att det var.

Men jag hade fel. Vi hade missförstått varandra, jag och min dotter och hon

bev mycket arg på mig igen, för att jag lagt ut bilder på henne på bloggen, så jag tog bort dem.

Igen, Viveca: Har du inte färgat håret än? Det är ju Du bl a, som har fått mig att prova igen! :) Nu färgar du ditt hår, Vännen, klipper dig och sedan lägger du ut lite bilder på bloggen, så jag får se hur det blir!

Kram på dig Viveca och alla andra som läser!

Har ägnat förmiddagen åt att leka frissa. Har färgat dotterns hår, tillbaka till hennes naturliga hårfärg. För drygt ett halvår sedan fick hon för sig att han skulle blondera sig, vilket jag först satte mig emot- Tyckte hon var så fin som hon var. Men så mindes jag hur kul jag själv tyckte att det var att experimentera med hårfärger (tycker förresten fortfarande att det är skitkul :) så jag hjälpte henne. Resultatet blev då inte särskilt lyckat till en början; fick färga ett flertal gånger, det gick från brunt- orange-knallgult till slutligen en "vanlig" blond nyans.

Därför blev jag så förvånad över att vi lyckades direkt den här gången. Hade räknat med samma process, fast omvänd. Ja ja, jag har väl kanske övat, vi använde ex vis två förpackningar den här gången.

Visst är det en viss skillnad på fotografierna nedan, som båda föreställer min dotter Elinor, med ca 12 timmars mellanrum.

Nedre bilden: fredagsmejkad blondin.

Övre bilden: naturlig och osminkad brunett.

Sov Gott i natt.

Är kattvakt igen, åt lille "Gubben." Sitter för tillfället och skriver på Släktingarnas dator, då vår, där hemma fortfarande krånglar. Har fått ett "städningsprogram " för datorn av min intelligente kollega/IV-chef, som jag tänker prova imorgon.

Hoppas det är ok, Släktingarna, att jag lånar er dator. Har dessutom käkat upp all er mat och druckit upp allt ert vin. Nej, det sista var inte sant... Har inte rört något annat än kattmaten i ert kylskåp.

Däremot har jag vägt mig på er våg. Vi äger ingen och jag upptäckte nu att jag gått upp 2 kg på... ja, vad kan det vara... ett par månader och det gör mig ingenting alls. När jag är under press börjar min mage krångla, vilket gör att åtminstone jag själv tycker att jag kan se spaghettitunn ut. Det ser ju bara osunt ut. Lagom är bäst, som vanligt.

Elinor sitter bredvid mig och ser på Idol. Känns som om hela världen, eller i alla fall Sverige, följer detta program utom jag. Jag ser sällan på TV, är för rastlös. Grejar oftast med saker hemma på kvällarna.

Släktingarna har en almanacka här på skrivbordet, med en massa intressanta citat. Tycker om det här:

"A sence of humour is the ability to see the funny side of a serious situation."

Nej, nu åker vi hem. God kväll.

Undrar hur den här bilden ser ut på en vanlig dator. Bloggar ju från lilla bärbara just nu, vilket gör så att bilden här ser hur suddig ut som helst. Ser det suddigt ut också på Din dator bestämmer vi här och nu att det ska va suddigt. Det föreställer ju en stjärnhimmel och dylika är naturligtvis suddiga, åtminstone i vissa typer av väder.

Orion, Lilla björn, Stora björn. Ormen, Aftonstjärnan. Minns du dessa? (Joo, det är namn. Därför har dessa stor bokstav, åtminstone i Beas blogg...)

Jag minns dem från min barndom. Kvällspromenader med Pappa och hunden. Vi gick på en grusväg vid apoteket och ibland på lilla Åstorpsbacken, som enbart var cykelväg. Där studerade vi stjärnor och stjärnbilder i mörkret. Det var så mysigt. Orions bälte var av någon anledning mina favoritstjärnor. Det känns som om jag alltid ser dem också nu, var jag än befinner mig... De är stabila. Oföränderliga, trots att livet nere på jorden är i ständig rörelse.

 Saker förändras. Du vet vad du har just nu. Var du är eller vad du gör imorgon- har du ingen aning om. Än mindre vad du gör om ett år. Nästa höst. Kanske är du kvar där du är nu. Kanske går allt enligt dina planer.

 Förmodligen lever du, men det finns inga garantier....

Otäckt. Skrämmande. Spännande.

Ikväll har jag i alla fall tagit en riktigt mörk och mysig kvällspromenad med ungarna och tittat på stjärnbilder. Gabriel läser om det här i skolan, så han friskade upp både mitt och Elinors minne.

Magnifika, gudomliga, svarta stjärnhimmel. Oändlig. Ofattbar.

Sov gott i natt uder vår under våra vackra stjärnor. Och dröm sött!

Tack för att Du läser.

Har varit på fobollsföräldramöte under kvällen och på en givande föreläsning om ledarskap på dagen. Vi har haft studiedag också idag på jobbet. Vi spelade rollspel om vardagssituationer i läraryrket under denna intressanta eftermiddag.

När jag i mitt rollspel spelade arg sa föreläsaren att jag kan uppfattas som hotfull, pga att jag har mycket energi i blicken och runt mig själv. Intressant. Den energin ska jag försöka använda ibland. Men jag bör kanske också tänka på att ibland tona ner en smula. Man vill ju inte direkt skrämma livet ur folk bara genom att titta på dem...

Vår stationära dator är fortfarande helkass. Bloggar åter igen på Mannens bärbara. Han har varit i Stockholm i två dagar, så jag har fått överleva utan.

För en gångs skull blev jag trött på kvällen (Jag är ju annars en obotlig nattuggla med sömnproblem. Däremot morgontrött ;( ) Så nu tänker jag gå till sängs. Sov Gott, Gott Folk.

Lunchpaus.

Vad seg man blir i detta väder... Verkar som om alla går omkring och är trötta...

Studiedag idag med på jobbet. Vi har ett jättetrevligt arbetslag som varit effektiva och skrattat gott nu under förmiddagen. Va härligt det är att skratta! I min värld är detta livsviktigt. När skrattet börjar dö ut, tror jag att vi är illa ute. Saknar Leif lite grann här på skolan. Vi kan verkligen skratta ihjäl oss ihop.

Har ett minne från gammal tid. En kollega och jag slet rätt ont under en period med en klass. Jag tror att vi klarade oss från diverse stressymptom tack vare att vi hade så otroligt kul emellanåt. Visst... det är inte bra att skämta bort hela livet, men man klarar många svårigheter om man inte tar allt så fruktansvärt gravallvarligt jämt och ständigt.

Tror jag ;B

Gittis, förresten... När vill du ha bilen?/Kramar