"Dova, vassa och dova

orossträngarna slå

Sova ville jag sova

de dödas tålamod nå"

/Nils Ferlin

Sov tre timmar i natt. Därför blir det inte mycket skrivande för mig: sängen väntar...Sov Gott alla härliga läsare och bloggvänner. ;)

Vad trött jag blir! Satt just och skrev på ett jobbdokument och så gjorde jag något knasigt, så dokumenet försvann... Lyckligtvis har jag det handskrivet, men det är så trist att behöva skriva om :(

Jag brukade kalla mig "datadyslektiker" på mitt förra jobb. När datapedagogen gick igenom nya saker som kollegiet skulle lära, bad jag alltid om extra hjälp. Den tålige, stackars datapedagogen fick förklara allt om igen, inte bara en gång utan flera, för mig och en annan tjej. Jag förstod verkligen inte! Vet inte om det berodde/beror på rädsla för nya saker, ointresse eller på att jag helt enkelt har intalat mig själv att "jag är dålig på teknik och datorer." Så vidare bra går det inte, i alla fall, men jag kämpar på...

Vad katter är härliga! Jag har två, nedan är de ungar och tillsammans med sin syster, som sedan fick ett annat hem.

Mina är de som ligger tätt tillsammans. De är sådana säregna personligheter! Den ene är nästan dubbelt så stor som den andre, nu i vuxen ålder. Mat är hans liv! Han är som katten Gustav. Det är den som jag tidigare berättat om att jag "fostrat." När han ska äta hoppar han alltid upp på diskbänken och gör "vacker tass". Om jag ropar på honom när han är ute kommer han som ett skott. Han tror väl att det är mat på gång! :)

Den andra är liten, tunn, skygg, inte alls särskilt matglad och kan inte fostras på samma sätt som Brorsan. Hon förstår helt enkelt inte. (Det är väl som för mig med datorer...) Hon brukar hoppa upp på det yttre fönsterblecket när hon varit på äventyr och vill in. Det ser nästan lite skrämmande ut. Man går förbi fönstret och där sitter plötsligt en katt som fastklistrad. Hjälp!

Mannen har åkt till Västergötland för att träffa sin gamle studiekamrat och dennes vänner; ett sällskap bestående av ett gäng rektorer och så min man, som är lärare. Man skulle då kanske gissa på att deras konversation till 99% består av skola och utbildning, men ska jag va riktigt ärlig så tror jag inte att den gör det. Undrar vad karlarna pratar om när inte vi tjejer är med... Tror i alla fall att de i denna stund spelar poker. Det gör de alltid. Hoppas du har det bra, Håkan. Du läser ju inte min blogg, säger du, fast jag tror nog att du gör det i smyg ;)

Har tagit en lång cykeltur med sonen idag (dottern är oftast upptagen med sitt. Är man 12 år är det i första hand kompisarna som gäller.) Vi brukar va ute på långa cykelturer, jag och Gabbe, och han är hur duktig som helst. Cykelturerna brukar ta flera timmar och han trampar ihärdigt på med sin lilla cykel. Oftast med ett léende på läpparna. Det är en härlig kille jag har.

Han gick i fotbollsskola i somras och kom hem med en guldsko efter sista dagen. Han hade fått ett "pris". Det här tycker jag var skitbra gjort av ledarna: De lämnade ett pris, inte till lagets bästa spelare, men till "lagets bästa kompis."

Vad gudomligt härligt att något annat än prestation värderades i första hand. Inte för att Gabbe inte är duktig på att spela fotboll, och duktiga fotbollsspelare är inte att fördöma, men den egenskap jag upplever som allra viktigast har jag uppenbarligen lyckats föra vidare i rakt nedstigande led. Var en god vän! Det kommer du att tjäna på och ha nöje av hela livet. Dessutom har du kanske den stora glädjen att glädja andra människor på vägen!

Nedan en bild på den sympatiske fotbollsspelaren.

Jag hade hoppats att få möta Henne

och visst har jag fantiserat

Planerat och uppgjort

skulle vi mötas i de fina salongerna

Lyckan och jag

Intet anande om att

Hon skulle uppenbara sig

bland böcker och bänkar

och ungar

en snöig tisdagförmiddag

i december

Har en bekännelse att göra: inlägget från igår (med två likadana bilder) har jag ofrivilligt lyckats konstruera (är ingen direkt hejare på datorer och teknik) i samband med att jag vid ett och samma tillfälle lade in Min själs Spegel som presentationsbild och skrev Artur Lundkvists citat.

Blev hur förvånad som helst när jag såg inlägget, med två likadana bilder som illustration (hur lyckades jag få dit dem?!) men tyckte att det blev ganska roligt och annorlunda, så jag lät dem vara kvar. Ja, det var lustigt...

Kom just hem från en biokväll med min son och hans kompis. Vi såg Harry Potter och halvblodsprinsen. Inte riktigt min typ av film, men Gabbe var nöjd. Kompisen tyckte nog att den var lite lång: 2,5 tim!

Under vår biokväll inträffade två saker, som irriterade mig och som jag vill berätta om.

Händelse 1

Satt på matställe X  med grabbarna och åt. Vid bordet bredvid oss satt tre killar i 18-årsåldern. En av dem satt och sms:ade eller pysslade med något liknande med sin mobil.

Plötsligt kom en man ur restaurangpersonalen fram till killen och bad honom högt och tydligt, lägga bort mobilen. "Det stör övriga matgäster."

Killen tittade frågande på restaurangmannen men lade efter en stund bort sin mobil.

Jag kunde inte undvika att gapande följa incidenten; jag har då aldrig hört talas om något sådant förbud på detta matställe. Killen kunde förmodligen inte låta bli att upptäcka min förvånande uppsyn, så vi mötte frågande blickar, varpå jag demonstrativt tog upp min mobil och ljudligt började prata med en väninna i telefonen.

Jag fick ingen tillsägelse. Vad beror det på? 

Jag borde ju ha stört "de andra matgästerna" ännu mer med mitt ljudliga prat?! Eller är det kanske lättare gnälla på en lättklädd, tatuerad kille i 18-årsåldern med bakvänd keps och utlädskt utséende än på en svensk mitt-i-livet-mamma iklädd svart kavaj?

(Jag kan för övrigt säga att min son och hans kompis är vittne till det som inträffat, det låter ju som en dåligt påhittad historia...)

Händelse 2

När bion var slut gick jag och grabbarna in på en affär för att köpa med oss lite "fredagsmys" hem. Framför oss i kön stod två män, som kanske inte var så välvårdade till det yttre, som säkert har levt ett hårt liv och som på sitt sluddriga tal verkade vara lite påverkade.

Det här har inte jag ett skit med att göra, så länge männen är trevliga mot mig. Vore jag perfekt själv skulle jag kanske döma och kritisera, men nu förhåller det sig faktiskt så att jag i varje livssituation inte är det.

Tyvärr, det vore ju härligt att vara det. Perfekt. Då skulle jag kunna sätta mig vid Den Store Allsmäktiges Sida och döma, klaga och klanka på alla andra människors små och stora misstag.

 Men trevliga var de, de till det yttre något ovårdade och en smula överförfriskade männen. Den ene kom på att han glömt köpa öl och bad mig passa hans matvarukog i kön. "Absolut" svarade jag. Mannen gick och hämtade sina öl, jag vaktade hans korg.

Plötsligt såg jag bussen som jag och grabbarna skulle  åka hem med komma utanför, och jag blev stressad; nästa buss skulle vi få vänta en timme på. Jag förklarade bussituationen för männen och bad om att få gå före dem i kön. "Släpp henne före" sa den ene av dem och jag smet före. Inga problem. Problemet däremot fanns hos kassörskans attityd. Snorkigt och surt tittade hon på mitt sällskap (eftersom jag stått och pratat  med dessa båda män under några minuter, trodde hon förmodligen att jag och grabbarna hörde till dem.)

Jag brukar handla på det här stället och jag kan garantera; kan omöjligt ha inbillat mig, att hon betedde sig på ett annat sätt mot mig än hon brukade.

Ska det behöva vara skillnad på folk och folk? Jag har naturligtvis ingen aning om varför kassörskan plötsligt surnade till mot mig när han såg mig i allians med två överförfriskade män (de kanske har varit jättehemska mot henne tidigare, vad vet jag, så jag kanske heller inte ska uttala mig i första taget?!)

Vid det här tillfället var de dock både trevliga och vänliga mot mig och gjorde alls inget konstigt gentemot kassörskan.

Då förväntar jag mig också att folk ska vara trevliga tillbaka! Sedan får du vara uteliggare, alkis eller påve om du vill; jag förstår inte alls vad det skulle ha för betydelse för situationen.

...Neej, det är väl inte direkt Bea i ett nötskal.

Sitter vid datorn och möljer i mig cheez ringz (konstigt namn...) med ena handen samtidigt som jag skriver med andra. Onyttigheter mitt i natten! Usch, jag är ingen hälsomänniska! Det är helt otroligt att jag håller mig så pass smal. Måste bero på Farsans gener; Du har ju genom livet varit supersmal trots att du måste erkänna att du kanske inte direkt levt som Hälsofreaket självt, beträffande matvanor. (För övrigt är du dock fruktansvärt ordningssam och kontrollerad.)

Grönsaker, hur har vi det på den fronten? För att inte tala om rejäl och stadig frukost ;) Kaffe för min del, that's it.

Jag rör i och för sig på mig ganska mycket, men jag tror nog att jag genom mina Wiik-gener helt enkelt blivit utrustad med en rätt snabb ämnesomsättning. Förvisso skulle jag, trots att jag inte är särskilt stor och kraftig, behöva ha lite fason på döfläsket. Tränade jättemycket ett tag (numera promenerar jag bara, vilket nog är bra för förbränningen, men inte för själva figuren) och jag var ju piggare då. Träning ger också en underbar adrenalinkick. Det gäller bara att komma igång. Jag styrketränade (det kan man inte tro om lilla mig, men det är faktiskt sant och det var riktigt härligt...) och kände mig riktigt stark till slut. Nu måste jag ta tag i det här! Kan inte sitta så här och dega... måste ha en kolesterolhalt som är alldeles uppe i skyarna. Hm... inte bra.

Ändring på det här, lilla frun!!! Så här får det inte gå till, då dör vi i hjärtinfarkt innan 45!!!

När jag nu ändå är i full färd med musik på bloggen, och är inne på samtal om det oskriva arket, uppväxtmiljö, gener o dyl, måste jag ju bara låta er lyssa på den här låten...ooh, vilken pärla.

För mig är den väldigt speciell. Jag var trött på mina lärarstudier i synnerhet och livet i allmänhet när jag i 20-årsåldern satt på en stadsbuss på väg till en- som jag ansåg i mitt för tillfället mörka sinne- urtist föreläsning.

Men så plötsligt spelades den här låten på radion i bussen och jag fick åter gnistan tillbaka. Jag vet ju varför jag går på de där "trista" föreläsningarna...

Lyssna på texten!!! (Och flickor: Njut av mannen! Vilka ögon, kan förstå att brudarna svimmade i dennes närhet. ;))

...Mådde som en urgröpt uppruttnad hyena imorse, sov mellan kräkningarna i förmiddags, vilket betyder att det är kört för mig med nattsömnen. Provade, men nej! Somnar inte. Äter en banan, går upp och tar det lugnt, lyssnar på lite musik... och så ska jag nog somna snart...

Vill dela med mig på bloggen av en av mina förebilder ; Dolly Parton. En underbart härlig kvinna, tycker jag. Jag tycker för övrigt hemskt mycket om countrymusik. Dolly har gjort så mycket bra, Jolene är nog en av hennes allra bästa, och kanske mest kända?

 Hon har en sångröst som jag skulle betala mycket för, och hon har förmågan att se sig själv med ironi, humor och distans. Det är inte så många som fixar det. "Att se så här billig ut, det är hur dyrt som helst!"

Sedan får man tycka vad man vill om jättetuttar och överdramatiserat utséende. Hon kan sin sak. Tycker jag. Hon kan skriva och sjunga. J-igt bra dessutom.