Ville bara säga att jag tänker på dig JUST NU!!! Har tyvärr glömt mobilen hemma.

Kom till jobbet för en kvart se'n, ska börja planera för svenskan under det kommande läsåret, men gick och gömde mig en stund i klassrummet för att tjuvkolla bloggen ;)

Kram på dig och alla andra som läser!

Fröken, varför ser Hon så dyster ut?

Som om sorgerna aldrig skulle ta slut

Den tandlöse pojken mot henne log 

och hon svarte att nu får det allt vara nog

med kluriga frågor för idag

"för om någon är glad så är det jag"

 Men glad, varför skrattar Hon inte då?

och fröken fick nå't att fundera på

Hon skrämdes att känslorna aldrig tog slut

om hon öppnade sig och lät dem fly ut

Så därför travar hon heller på

i dimman grå

-för det är säkrast så

 Jag ska berätta en hemlis för dig. Blondiner har inte roligare...

 Tro mig, jag vet!

...tre dagars skäggstubb, T-shirt och avklippta jeans...

Skrev Magnus Uggla i en låt en gång.

I jämlikhetens namn, eller kanske rättvisans, rättare sagt, ska jag publicera en bild på min rågblonde nordiske prins Gabriel. (Han har dock inte tre dagars skäggstubb ännu, men han lär nog få en dag.)

Min dotter Elinor och jag har liknande intressen och vi är ju båda tjejer, så det har blivit en hel del om min vackra flicka på bloggen.

 Men jag har en son också.

Här spelar han bandy, i Boltic, och rejält framgångsrika var de i vintras.

Gabbe var en av Gamla Bombens största favoriter.  Han minns henne inte, min älskade Mormor, för hon dog när Gabbe var liten. Men han kallade henne "Gamla Bomben". Förmodligen missuppfattade han ordet Gammelmormor. Det blev helt enkelt Gamla Bomben och så kallade vi henne.

När Gamla Bomben på ålderns höst låg på sjukhus, förvirrad efter ett antal stroker, ropade hon efter Gabbe. Hon älskade den killen. Han var den i vår släkt som ärvt mina/våra färger. Nordiska vikingafärger.

Min dotter Elinor föddes som ett sött litet troll, med mycket mörka pappafunkgener i utséendet. Rejält med kolsvart hår redan när hon kom till världen. (Hon är dessutom född med segerhuva, liksom kung Erik XIV!) Hela hon var en minifunk när hon var bebis. (Nu börjar hon förvisso bli mer och mer lik mig... fast det tog några år...)

Sedan kom Gabbe. Såg ut som en liten gubbe när han kom ut, flintskallig, rejäl och kritvit. (Fast jag tyckte naturligtvis att han var skitsöt!) Här hade morsans nordiska pigmentlöshet slagit igenom. Och Gamla Bomben blev naturligtvis överförtjust, för det var från henne de kom.

 Hennes far hade kritvitt hår och de blåaste blå ögon. Precis som hon. Och vår rågblonde nordiske vikingaprins...

Tack för alla kommentarer på min och Elinors blogg!

Vi tycker att det är så roligt att någon läser när vi tycker så mycket om att skriva! (Det är ju trist att skriva för vägglössen, menar jag...)

Själva skrivandet är en form av terapi för mig, ett sätt att reda ut mina tankar och funderingar, få ordning på dem. Om de dessutom kan vara till glädje för någon annan är det ju helt förträffligt. Själv har jag ju, som jag tidigare berättat, insett att det är jätteskoj att läsa andras bloggar och ta del av deras reflektioner.

"Någon" undrade; dikten från den 12 augusti har jag själv skrivit.

För den som inte vet är jag amatörpoet.

Men när jag blir stor...då ska jag bli poet och författare på riktigt!!! ;)

Har idag stått i kiosken på grabbens cup. De spelade bra för övrigt!

Fick en utskällning idag av en äldre man på en mataffär. När jag lassat på mina matvaror på "bandet" glömde jag att ställa ner korgen där den ska va, dvs bland de andra korgarna. När jag skulle betala började mannen bakom mig i kön med hög stämma skrika åt mig att jag skulle ställa tillbaka korgen.

Lätt disträ svarade jag "Ja, just det" och ställde sedan ner korgen där den skulle stå, varpå mannen kliver fram till mig och väser i mitt öra : "Jävla nonchalanta kvinna!"

???!!!

Hur i hela fridens namn lyckades jag reta upp en helt okänd karl bara genom att glömma en matvarukorg på fel ställe?! Jag bara undrar...

...Här dansar jag orientalisk magdans i mörkret. Inför publik. Det gör jag vareviga fredagkväll. Nu med. Börjar bli riktigt långtråkigt nu...

Eller, neej, jag kanske överdrev lite där. Jag dansade faktiskt orientalisk magdans inför publik en fredagkväll och detta har jag förevigat. Men jag gör det inte varje fredagkväll.

Ärligt talat så njuter jag bara av tystnaden och stillheten i mörkret när restan av familjen gått till sängs. Min tid.

Imorse gick jag upp tjugo i sex. Mycket imponerande för att vara jag. Missade stadsbussen idag igen, så fort jag kommit runt hörnet på vårt hus såg jag bussen åka. Samma sak hände igår, så bussen måste gå tre minuter innan jag beräknat, har jag luskat ut. Fick cykla ner till stan och hann där med nästa buss som tar mig tre mil mellan Karlstad och min skola i Grums. Svinkallt var det imorse. Det känns att det börjar bli höst nu...

Det skulle vara så skönt att få sova ut imorgon, men jag är fotbollsmamma, vilket innebär att man med jämna mellanrum står i kiosken när grabben har cup. Så 0800 ska ska jag va på plats. För att sedan sälja hamburgare, korv och glass under dagen.

 Sometimes it's hard to be a woman...

Min dotter bloggar så ambitiöst och anstränger sig verkligen för att skriva. Hon skulle bli så glad om någon som läser hennes blogg (se länkar; min älskling) ville vara så gullig och ge henne en kommentar.

Gör det, så blir vi glada! ;)