I eftermiddag har vi varit ute på tur, jag och barnen. Började med att ta oss en sväng till Morfar, men där var det ingen hemma så vi åkte vidare till polarn Leif. Nyopererad (hoppas inte Du har något emot att jag skriver detta på bloggen, men så vitt jag förstår är det väl ingen hemlighet...) men oförskämt pigg trots att han nyligen blivit skuren i.

En gång i livet har jag blivit opererad och jag vill ALDRIG mera bli nedsövd. Det var jättehemskt när jag vaknade, vet inte om jag reagerade på morfinet eller fick någon form av panikångest, men jag trodde verkligen att min sista stund var kommen. Hade ingen aning om var jag befann mig, såg en massa människor i gröna kläder, som hade total kontroll över min kropp.

"Har hon hjärtproblem? Hjärtat rusar." hörde jag den ene grönklädde mannen säga till den andre.

Jag kände själv hur hjärtat slog så jag trodde jag skulle dö, på riktigt alltså. Min kropp var stressad pga av att jag förlorat så mycket blod och jag var hemskt stressad, rent psykologiskt, av situationen. Totalt utlämnad, noll koll på vad som skedde med mig. Hemskt.

Jag började skrika, så läkarna sprutade i mig lugnande medel, vilket min kropp omedelbart svarade på genom att sänka hjärtfrekvensen till normal puls. Ja, fy. Det var bland det värsta jag upplevt!

Nå väl, kul var det att träffa gamle polarn igen. Tyvärr blev dottern dålig när vi kom hem, mådde illa. Hoppas inte vi dragit med oss någon form av magsjuka till Leif. Kanske var det pizzan vi åt som var dålig? Det lär märkas om vi är fler som blir dåliga :(

Jag gillar inte söndagar. Det har jag aldrig gjort. Tycker att de är trista dagar. När bilen kommer hem (Mannen tränar) tänkte jag åka på en liten turné och besöka vänner som jag inte träffat på länge.

Igår kände jag mig som sagt riktigt duktig som besegrade lilla latmasken och tog tag i min träning. Röjde förresten i huset också. Skulle behöva putsa fönster, de är bara för risiga. Karln märker aldrig sådant, för honom skulle saker och ting i princip kunna se ut hur som helst, bara de fungerar. Åkte och tvättade bilen igår och vaxade den. Jag blir klaustrofobisk i sådana där tvättautomater, usch... Mannen stör det inte om bilen ser ut som en rishög heller, för honom saknar detta totalt betydelse. Han skulle enkelt kunna köra omkring i en gammal skrothög från medeltiden. Det bekommer honom inte det minsta. Bara allt fungerar.

Nåväl, idag har jag lilla latmasken i mig igen. NUUU måste jag sluta blogga, ta tag i något vettigt.

Hoppas Du har en trevlig söndag. ;)

Sju tusen kr per person kommer vi värmlänningar att spendera på julklappar i år. Enligt beräkning.

Diskuterade detta härom dagen med en av mina vänner. Hetsen på stan som redan tagit fart. KÖP dig en god jul, köp, köp, köp. Är det prylarna som ska kallas lycka, månn tro? Och den som inte hostar upp dessa sju tusen till jul, som kanske är arbetslös, långtidssjukskriven eller vad som helst, vad gör den? Ensamstående, arbetslös mor till tre barn? Varifrån ska hon få sina tusenlappar, att handla för så att barnen kan visa upp för de andra barnen att de också får sina "prylar".

Nej, fy! Själv har jag i princip redan köpt alla mina julklappar. En symbolisk, liten gåva till de vuxna (barnen vill jag ju naturligvis ge lite mer...) och jag ber er släktingar och vänner som läser det här: Köp ingenting till mig. Jag vill inte ta del av julklappshetsen.

Usch, jag är expert på att slösa bort en massa tid! Just nu är det datorn och olika bloggar som äter all min tid. Jag har sagt det förut: Fy på er, kamrater, ni skriver för intressant!

Jag sitter och läser istället för att göra vettigare saker, typ städa. Idag ska jag röja ordentligt i huset. Det är sååå skitigt!!!

Jag har svårt att förstå mig på männskor som kan ha långtråkigt. Visst, livet kan kännas segt och trist ibland, men det är aldrig så att jag inte vet vad jag ska göra av tiden. Jag skulle kunna vara helt ledig i ett år och ändå ha tusen saker att göra. Jag tror dessutom att jag skulle kunna sitta helt ensam i ett öde hus och ändå kunna roa mig. Så lände det finns en dator och böcker. Man skulle väl förvisso bli lite knäpp i huvudet, vi människor behöver spegla oss i varandra och det är klart att jag uppskattar andra människors sällskap.

Kom på... Miracle, idag har jag lovat dig och mig själv att träna. Det tar emot just nu. Lilla latmasken...

Ikväll kommer jag att skriva igen. Och innan dess ska jag ha tränat och städat huset. Bäst jag kör igång med en gång!

Märkte ni förresten att bloggen var konstig igår kväll? Eller var det kanske jag som var konstig? Satt vid 22-tiden och skrev på vår skolblogg, försökte sedan redigera ett inlägg, sära på raderna, men det hände inte ett dugg. Ändrade gång på gång, men inget hände...

Ingrid, nu har jag också plockat fram rubbet vad gäller julsaker (granen fattas dock, men den får vänta till lucia). Åååå, dessa adventsljusstakar, det är så mysigt...

Sitter för närvarande och skriver på nedervåningen i ett alldeles mörkt hus, så när som på adventsljusstakarna. Vilket gudomligt ljus de ger! Plockade fram dem idag, så det här är första kvällen vi får njuta av dem. Köpte dessutom två nya adventsstakar under dagen; vi har många fönster, så ju fler, desto bättre, får man väl säga. ;)

 Har också plockat fram alla tomtar. Det gör jag alltid till första advent. Det är ju före jul man vill njuta av dem, eller hur? Jag tycker om julen och alla ljus. Tycker om att dona och göra det mysigt. Må nu inte julen ställa en herrans massa krav! En massa "måsten". Nog bör vi ta vara på den tid vi har och göra det allra bästa av det vi har! Här och nu bestämde jag mig för att jag inte kommer att låta julens sysslor och pysslor innebära någon form av negativism. Vår tid på jorden är alldeles för värdefull för det.

Blev glad för din kommentar, Moffa! Måste kännas lustigt att ha format en människa så enormt mycket som du har präglat mig. Jag har verkligen tagit över alla dina intressen; sången, lyriken, historian, allt. Alla värderingar i livet, politisk åsikt.

 Vi kommer till helgen. Det lovar jag. ;)

Nedanstående dikt tycker jag, som sagt, är en höjdare. Gubbfan tyckte att jag skulle ta fram dem för mina elever, tonsatt. Inspiration, lust... Hur viktigt är det egentligen? För oss alla (inte bara pedagoger).

Själv är jag ju den typen av människa som lägger en jättevikt vid det det här sirliga; kreativitet, skapande, det är viktigt att det känns bra. Alla lärare är absolut inte likadana och detta finner jag faktiskt otroligt givande. Jag tror att vi behöver varandra, för att sluta cirkeln. Mina bloggande vänner och väninnor; hjälp, vad jag uppskattar er och våra gemensamma intressen... från hjärtat, det vet ni. Vi har funnit varandra tack vare vårt gemensamma intresse; att skriva. Fast livet vore ju lite trist om alla vore exakt likadana...

Hm, undrar om det är likheter som för oss människor samman? Eller fascinationen av en människa som tänker på ett helt annat sätt, men som respekterar mig och mina tankar i alla fall?

 Är det världens största myt att " lika barn leka bäst?" Eller dras vi till de människor, vars drag vi känner igen hos oss själva?

För stora likheter leder ju ofta till kollision: vi fightas om samma revir, vilket gör oss till rivaler, fiender. Vi slåss om våra roller. Jag vill ha den här rollen i den här situationen, starkast vinner. Sociologi är intressant, tycker jag. Samspel. Gruppdynamik, oss människor emellan. Under min första termin på lärarhögskolan minns jag att jag studerade detta, gruppdynamiken i en klass.  Mycket spännande, men också ganska otäckt: vi människor kan vara fruktansvärt elaka mot varandra.

Å andra sidan upplever jag det ganska svårt att umgås med människor som har totalt annorlunda värderingar än jag. Vet inte om jag skulle finna det särskilt givande att föra ett samtal med en rasist. Eller vad sjutton som helst.

Jaaa, kära vänner. Det tål att tänkas på.

Tack i alla fall För att Du tar del av mina reflektioner.

Sov gott i natt!

Ej för de starka i världen
men för de svaga.
Ej för krigare men för bönder som plöjt
sin jordlott utan att klaga
spelar en gud på flöjt.
Det är en grekisk saga...

Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft
för himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft?
Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda text?
Vem spelar på jorden för djur och växt?
Tro ej att någonsin en gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.

Han bär ej spira eller purpurskrud.
Blott av hans verkan känner man en gud.

Den regeln har ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

/Hjalmar Gullberg

Ps: Har försökt ändra bilden, så att texten hamnar under, men det GÅR inte. Bilden sitter som fastklistrad

(Bara för kännedom... ifall någon möjligen tror att jag är TOTALT befriad från känsla för estetik)    =)

Så infernaliskt styggt!!!

Sitter kvar en stund ensam i mitt klassrum när eleverna gått. Måste passa på att skriva lite. Jag har varit urdålig på att uppdatera den här bloggen den senaste tiden. Tur att det varit fart på Martina...

Fredag igen; grått, regning men trots allt fredag, veckans allra bästa dag, eller hur? Får mitt vaccin i eftermiddag, liksom övrig skolpersonal. Reaktionerna, som jag förstått det på er elever och mina egna barn, har varit mycket varierande. En del har varit totalt opåverkade, andra fått feber och ont i armen. Får se hur den tar på mig.

Njut av veckans sista dag!

Bea