Har en bekännelse att göra: inlägget från igår (med två likadana bilder) har jag ofrivilligt lyckats konstruera (är ingen direkt hejare på datorer och teknik) i samband med att jag vid ett och samma tillfälle lade in Min själs Spegel som presentationsbild och skrev Artur Lundkvists citat.

Blev hur förvånad som helst när jag såg inlägget, med två likadana bilder som illustration (hur lyckades jag få dit dem?!) men tyckte att det blev ganska roligt och annorlunda, så jag lät dem vara kvar. Ja, det var lustigt...

Kom just hem från en biokväll med min son och hans kompis. Vi såg Harry Potter och halvblodsprinsen. Inte riktigt min typ av film, men Gabbe var nöjd. Kompisen tyckte nog att den var lite lång: 2,5 tim!

Under vår biokväll inträffade två saker, som irriterade mig och som jag vill berätta om.

Händelse 1

Satt på matställe X  med grabbarna och åt. Vid bordet bredvid oss satt tre killar i 18-årsåldern. En av dem satt och sms:ade eller pysslade med något liknande med sin mobil.

Plötsligt kom en man ur restaurangpersonalen fram till killen och bad honom högt och tydligt, lägga bort mobilen. "Det stör övriga matgäster."

Killen tittade frågande på restaurangmannen men lade efter en stund bort sin mobil.

Jag kunde inte undvika att gapande följa incidenten; jag har då aldrig hört talas om något sådant förbud på detta matställe. Killen kunde förmodligen inte låta bli att upptäcka min förvånande uppsyn, så vi mötte frågande blickar, varpå jag demonstrativt tog upp min mobil och ljudligt började prata med en väninna i telefonen.

Jag fick ingen tillsägelse. Vad beror det på? 

Jag borde ju ha stört "de andra matgästerna" ännu mer med mitt ljudliga prat?! Eller är det kanske lättare gnälla på en lättklädd, tatuerad kille i 18-årsåldern med bakvänd keps och utlädskt utséende än på en svensk mitt-i-livet-mamma iklädd svart kavaj?

(Jag kan för övrigt säga att min son och hans kompis är vittne till det som inträffat, det låter ju som en dåligt påhittad historia...)

Händelse 2

När bion var slut gick jag och grabbarna in på en affär för att köpa med oss lite "fredagsmys" hem. Framför oss i kön stod två män, som kanske inte var så välvårdade till det yttre, som säkert har levt ett hårt liv och som på sitt sluddriga tal verkade vara lite påverkade.

Det här har inte jag ett skit med att göra, så länge männen är trevliga mot mig. Vore jag perfekt själv skulle jag kanske döma och kritisera, men nu förhåller det sig faktiskt så att jag i varje livssituation inte är det.

Tyvärr, det vore ju härligt att vara det. Perfekt. Då skulle jag kunna sätta mig vid Den Store Allsmäktiges Sida och döma, klaga och klanka på alla andra människors små och stora misstag.

 Men trevliga var de, de till det yttre något ovårdade och en smula överförfriskade männen. Den ene kom på att han glömt köpa öl och bad mig passa hans matvarukog i kön. "Absolut" svarade jag. Mannen gick och hämtade sina öl, jag vaktade hans korg.

Plötsligt såg jag bussen som jag och grabbarna skulle  åka hem med komma utanför, och jag blev stressad; nästa buss skulle vi få vänta en timme på. Jag förklarade bussituationen för männen och bad om att få gå före dem i kön. "Släpp henne före" sa den ene av dem och jag smet före. Inga problem. Problemet däremot fanns hos kassörskans attityd. Snorkigt och surt tittade hon på mitt sällskap (eftersom jag stått och pratat  med dessa båda män under några minuter, trodde hon förmodligen att jag och grabbarna hörde till dem.)

Jag brukar handla på det här stället och jag kan garantera; kan omöjligt ha inbillat mig, att hon betedde sig på ett annat sätt mot mig än hon brukade.

Ska det behöva vara skillnad på folk och folk? Jag har naturligtvis ingen aning om varför kassörskan plötsligt surnade till mot mig när han såg mig i allians med två överförfriskade män (de kanske har varit jättehemska mot henne tidigare, vad vet jag, så jag kanske heller inte ska uttala mig i första taget?!)

Vid det här tillfället var de dock både trevliga och vänliga mot mig och gjorde alls inget konstigt gentemot kassörskan.

Då förväntar jag mig också att folk ska vara trevliga tillbaka! Sedan får du vara uteliggare, alkis eller påve om du vill; jag förstår inte alls vad det skulle ha för betydelse för situationen.

 

Leif

29 augusti 2009 01:05

Vad förvånande, med IT menar jag. PIM 2 och allt? Förlåt Bea, det går verkligen framåt! Du har bara lite bråttom ibland.

 

Leif

29 augusti 2009 01:06

Du sköter ju bloggen exemplariskt!

 

Bea

29 augusti 2009 01:45

Ja, snälla Leif! Jag prioriterar. Dygnet har tyvärr inte hur många timmar som helst...Och jag vet att du också vet vad ett människovärde betyder. Kanske finns det en orsak till att du o jag fann varandra?

http://Beabloggar

 

Gittis

29 augusti 2009 11:33

Det här ordspråket "Man ska inte dömma hunden efter håren" det tycker jag det ligger mycket i. Så visst bedöms man lite efter hur man är klädd m m. Tyvärr
Kram
Gittis

 

The Miracle

29 augusti 2009 12:49

Tack,resan var helt okej.

Ja, det är nog så att David är i farten och ger dig den kraft som du behöver just då.
Det kan också vara någon utav dina guider, för de är också till för att hjälpa dig.
Läste det i min bok, med tiden så känner man skillnaden på vem det är.
Guide eller skyddsängel.

http://abimopectore.bloggagratis.se

 

The Miracle

29 augusti 2009 12:52

Beror dina sömnstörningar på något speciellt?

http://abimopectore.bloggagratis.se

 

Viveca

31 augusti 2009 03:09

Man upphör aldrig att förvånas av folks attityder och fördomar. Det är för övrigt något av det värsta jag vet när folk blir orättvist behandlade. Det absolut värsta är när personal inom sjukvården eller äldrevården särbehandlar patienter pga att de dricker, är av utländsk härkomst eller tex för att de är aggressiva pga av en hjärnskada, äckliga för att de inte kan/vill sköta sin hygien etc. Det är ju en av de saker som man under alla vårdutbildningar trycker på mest: Empatisk förmåga och professionell hållning. Men det är inte lätt att lära gamla hundar sitta.

http://perasperaadastra.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...