Hej alla glada bloggare och bloggläsare!

Jag är inte glad idag. Inte för tillfället i alla fall, men jag är lite av en berg- och dalbanemänniska. Ena dagen är allt toppen och solen strålar från alla håll. Andra dagen är det skyfall. Sedan, den tredje dagen har allt plötsligt vänt igen. Då lyser solen på nytt. Fjärde dagen är det grått en stund... Ja, jag tror du fattar.

Framför allt du som är feminin. Min man är femtio gånger mer jämn i humöret än jag. Fast jag tycker att det där verkar lite trist. Att alltid gå omkring i ungefär samma sinnesstämning. Inga blixtar och inget dunder. Ingen vacker, färggrann regnbåge efter regnet. Bara platt mark... gå, gå, gå.

Har pga av min närmaste manlige vän förstått att detta jämna humör, detta (i min värld) något enfärgade synsätt på livet nog är rätt maskulint. Han kallade mig "obalanserad".

???!!!

Jaa, så kan man kanske uppfattas. Jobbigt för mig. Säkert jobbigt, ibland, för min omgivning. Å andra sidan är det alldeles, alldeles underbart när det väl är underbart. Och jag vet ju, att det där mörka också är en del av livet. Dock ingen konstant del, för livet är större än så. Men en lallande idiot vore man kanske, om man ständigt gick omkring och tyckte att allt vore perfekt. Eller åtminstone ganska ensam.