Fredag igen, så skönt.

Jag har varit rysligt trött den här veckan; antar att det är novembermörkret. Så mysigt att det är första advent nästa helg, då tar jag fram inte bara adventsstakar, utan tomtar och hela faderullan. Julen är mysigast innan. ;) Jag har under senare år inte varit någon julmänniska, har mest upplevt högtiden som en enda stor röra av stress.

Men i år känns allt plötsligt, för första gången på många år, annorlunda. Jag vill leva julen och jag ser fram emot den!!! Jag tänker gå på julskyltning nästa helg; bara strosa omkring på stan och njuta. Jag tänker koka knäck och baka lussebullar som när barnen var små. Lyssna på julmusik, gå i kyrkan när pappa och styvmor sjunger in julen och jag tänker ta vara på stämningen. Samla kraft, bara vara, med nära och kära. <3

Har kört ungar fram och tillbaka under kvällen, råkade vara just vid sjukhuset när en av mina bästa väninnor gick av sitt kvällspass och kunde ge henne lyxen att få åka bil hem, istället för att åka buss så här sent på kvällskvisten. Jag ser verkligen fram emot att få tillbaka Lena som granne!!! Vi har följts åt genom våra ungars barndom, som grannar, nära väninnor och eviga stöttepelare åt varandra. Genom frustration, ilska, tårar och många, många glada skratt! :) Sedan flyttade jag ett par kilometer bort, och om ett par veckor blir vi åter grannar!!! Hon flyttar upp till mitt lilla radhusområde! :-) Sååå trevligt!!!

Jag brukar sällan vara negativ (tycker i alla fall jag) när jag skriver, men nu har jag något som jag vill gnälla av mig av, offentligt. Jag är så fruktansvärt trött på lärarfacken, kan jag säga. Inte på "min" lilla nivå, med mina fackliga företrädare "nere på marken", de arbetar på så gott de kan, utan jag syftar nu högre upp. Flatare fack än lärarnas får man nog lysa efter med ficklampa.

Det här sista avtalet, uppblåst så in i bomben, var väl ett enda stort skämt??! NU skulle vi äntligen få upp vår status med en rejäl löneökning! För lärarna som kollektiv. Hej och hå!!! 10 000 mer i månaden- eller hur?! Det blev strejkvarning och hela faderullan.

Jag tror jag skrattar ihjäl mig. Eller inte. Tack och bock och jaså. Hur jäkla mesigt får det bli!?

När kärringarna är kärringar- ja, det är en sak, men när gubbarna också börjar bli kärringar, då börjar man faktiskt gäspa. Har seriösa tankar på att gå ur lärarfacket, fast vad finns det för alternativ? Får luska i det.

Sov gott!