Efterlängtat är det lugn som julen brukar föra med sig. Men mycket är det innan... Det sista på jobbet, en hel del nu, barnens alla aktiviteter har avslutningar och uppvisningar, jultidningar har sålts och ska ut till släkt och vänner (Elinor är dock mycket redig med det där alldeles på egen hand) och det har bakats och pysslats här hemma.

Det ska bli så skönt att gå ner ordentligt i varv, ta sig tid att bara vara, ligga under en filt i soffan och se på film och käka godis i myskläder. Ska verkligen ta vara på det här lovet, de långa, underbara, härliga dagarna. Samla rejält med kraft för nya utmaningar.

Idag var jag och lyssnade på Elinors gitarruppvisning. Hon är så duktig. Tillsammans med en annan tjej spelade hon (nu minns jag inte vad den heter; en Carolajullåt...) inför en rätt stor publik i en kyrka.

Hade några inlämningsarbeten kvar att läsa igenom, ville bara få dem få dem färdiga, men så hade jag inte alla med mig hem. Förargligt.... Nu är jag alltså inte helt klar ändå.

En av mina vänner vill presentera Facebook för mig. (Jag är inte heller med, Ingrid, men vi är väl typ de enda två i världen!!! Eller har du gått med nu?)

Har fått några förfrågningar via mail, hela världen är ju med, men jag har ignorerat. Har tyckt att det låtit så fånigt det där med vänner. Få förfrågningar och fråga själv: "Vill du vara min vän?" Det låter ju som när man var liten: "Får jag chans på dig?"

Men kamrat Staffan håller på att övertala mig." Det där är något för dig, Bea, då kan du skriva av dig..." Ja, det kanske inte är så dumt i alla fall. Alltid trevligt att skriva av sig. Och ett sätt att hålla kontakten med långväga vänner. Kanske ska man gå med i facebook, trots allt? Som den sista människan på jorden ;)

Sov gott i natt, bloggvänner.