Tusen tack till Dig som ägnar Din värdefulla tid åt att besöka min blogg! Jag blir så glad över att det finns någon som läser, och ännu gladare över de kommentarer jag får!

Spretande var de igen...

Mmm, Motvalls kärringen; Nog finns det en del svärta, ångest och dåligt samvete hos mig. (Jag tror att jag föddes med dåligt samvete, kanske är detta lite kvinnligt?) Jag kan få dåligt samvete för allt och alla, jag kan känna skuld för allt och alla. Född att behaga, istället för att uppta plats själv?

Mycket feminint drag, undrar om en man skulle känna på samma sätt? (Eller neej, naturligtvis inte född till detta, men fostrad till kvinna.) Nu känner jag att jag är ute på farligt vatten igen, antar att jag har ett helt gäng arga kommentarer på bloggen imorgon, men jag tar den smällen.

Å andra sidan är jag inte helt igenom svart och ångestfylld. Jag bär på mycket glädje också. Mycket livskraft och skulle Du träffa mig i verkliga livet skulle Du nog inte alls betrakta mig som särskilt depressiv. Jag är nog tvärtom en relativt glad och livfull prick, men visst har jag mina stunder och jag gillar att gräva djupt ner i sanden...

Har dessutom, i den stund jag började blogga, bestämt mig för att inte hymla. Jag skriver också på en Skolblogg, där jag arbetar, och där måste jag naturligtvis ikläda mig en lärarinnas kostym. Kan inte bli för personlig.

Kände en längan efter att få gräva ännu djupare och se vart jag kommer i mina analyser... Bestämde mig på den vägen för att börja blogga också som privatperson. Därför kommer jag att rakt och ärligt kliva ner i djupet ibland och jag tänker inte täcka över något, vare sig beträffande ångest eller depressiva tankar.

 Dessa svarta tankar anser jag vara en del av livet och inte alls något att skämmas över.

Däremot är jag jätteförsiktig med att lämna ut människor i min närhet. Mitt liv är naturligtvis, eftersom jag lever i ett samhälle, tätt sammanflätat med ett otal andra individer; familj, grannar, vänner, kollegor, elever, allt... och jag censurerar faktiskt både här och där, för att inte fläka upp någon annan människas privatliv.  Jag hoppas att jag lyckas med min uppgift.

Sov Gott, Bloggvänner!