Usch; dagen idag har varit en riktigt dålig sådan. Vill inte gå in på orsaker så här på bloggen, känner mig allmänt sur bara.

När man är riktigt grinig, finns det ett par saker som alltid muntrar upp:

Långpromenader är en av dessa. Men nu är det ju svinkallt, så inte tar man sig särsklit långt nu, om man inte vill frysa ihjäl...  Jag är nog en vår- och höstmänniska. Våren är min absoluta favoritårstid, men jag kan inte påstå att jag har så hemskt mycket emot hösten, heller.

Sommaren är ju en saga i sig, förvisso. Naturen i blom, lediga dagar, sol, bad... Joo, vem gillar inte det?

Men denna kyla...hualigen!!!

Något annat som muntrar upp i alla lägen, är naturligtvis emergencysamtal till vännerna. Lena och Leif står högst upp på min lista. "Call in case of emergency..."  Dessa fina vänner reder enkelt upp mina tankar. Underbart. När jag pratade med Leif idag, insåg jag att mitt problem trots allt är ganska litet, fast själv var jag skitgrinig!!!

 ;=)

Ett tredje sätt att omvandla mörka tankar till ljusa, är naturligtvis att skriva av sig. Och det gör jag här och nu.

Jag har sagt det förut: Jag är en ganska öppen människa. Tänker inte hymla, eller låtsas att livet alltid är alldeles underbart, för det vet både du och jag, att så är det inte. Tror också att det hjälper mig en hel del på traven, i mina läkningsprocesser vid större eller mindre sår. Att tvingas dölja är ju enormt energikrävande, och att vända sina svarta tankar inåt lär väl knappast vara till gagn för någon. Den Du vässar knivarna mot, i detta läge, är Dig själv.

Så tror jag, inte vet jag hur den objektiva sanningen stavas; kan endast basera mina teorier på min egen, subjektiva lilla tro.

Och Du är fri och tycka som Du vill. Apropå detta fick jag ett såå bra citat på hjärnan. Av Voltaire. Med detta säger jag God Natt.

"Jag håller inte med om Din åsikt, men jag är beredd att gå in i döden för Din rätt att yttra den."

"Nyår", skrev Alex Schulman i Aftonbladet 091226, "är den vidrigaste högtiden."

"Jag tror att det handlar om en ren form av dödsångest. När det blir nytt år är det alldeles oundvikligt att tänka på att man tagit sig ett pinnhål närmare döden."

Schulman skriver vidare:

"Vägrar tänka på att jag i evighetens perspektiv lever på den här jorden under en tidrymd som kan likställas med den tiden det tar att knäppa med ett finger. Sedan är jag borta."

Jag var själv inne på samma tema härom dagen, när jag skrev om Rydbergs dikt Tomten.

Fast jag har aldrig sett nyårshögtiden på Schulmans mörka vis.

Intressant, dock, att få ta del av hans svart tankar...

Sov sött, vänner;)