...uppåt.

Det här är helt otroligt: Jag börjar känna mig starkare. Ska väl kanske inte säga för mycket, men jag har tagit mig för något idag. Det har jag inte gjort på år och dar. Har tidigare dagar bara varit hemma, förutom när Lena och jag promenerat och när jag varit på läkarbesök.

Men idag har jag varit på Bergvik och imorgon ska vi till kyrkan och tända ljus för våra döda kära. Har t o m skrattat, det var också hundra år sedan sist. Jag har mest gått omkring som en ömsom arg, ömsom ledsen och ömsom gravallavarlig, ångestfylld zombie.

Så långt som vanliga, flams-Bea som någonsin är möjligt.

Och tänka sig, jag ser fram emot något igen. Ser fram emot att åka och hälsa på gamle kamraten Muppen. Snart, Muppen, får du besök av Gummipuppen!!! :=) Hahahha!!! Nu sitter jag åter och skrattar för mig själv!!!

Gummipuppe är ett av de roligaste ord jag hört. Som jag uppfattar det är det någon form av militär övningsdocka. Kanske är det lite perverst att kalla sig själv för gummidocka. Men jag skojar bara...

Skojar för en gångs skull;-)