Gubbfan

9 november 2010 10:21

Det kanske krävs mer mellan öronen, än vi karlar vanligen har,för att kunna gå in i väggen. En karl kan sällan hantera mer än en sak i taget. Kvinnor uppfostras eller är genetiskt styrda att försöka klara mer än vad som är möjligt.
OK!
Det här är kanske lite överdrivet, men jag tror att det beror på att det är så många saker som skall fixas samtidigt att det skär sig. De flesta karlar försöker inte ens klara mer än en sak. De bryr sig inte om följderna i flera led, av vad de gör, utan lyder bara order.
När jag har funderat över mina stresskolapser så har jag funnit att mitt fel har varit en känsla av att inte räcka till och i alla fall gett sig den på att man skall klara allt.
Det har bara lett till elände, tårar och låååååånga ensamma promenader.

Men det var inte därför jag gick in på din blogg.
I Dagens Arena (länk finns på min blogg) finns en intressant artikel, med fördjupning, om skattefelet, alltså skattefusk, fusk med bidrag, folk som låtsas vara sjuka och allt det där du vet man snackat om under de senaste åren.
Läs hela den, även om du kanske tycker att den verkar tråkig, så kanske du förstår varför jag tycker att KristDemokraterna har hamnat i fel sällskap. Känslan för medmänniskorna och omsorgen om den lilla människan som kännetecknar ditt parti har fått stå tillbaka för allianspartiernas önskan om att sno åt sig på andras bekostnad.
För du skall veta att med de förändringar av skattereglerna som gjorts de senaste åren är det lättare att skattefuska, krångligare att vara liten företagare om man vill göra rätt för sig och helt förfärligt om man blir sjuk.

Bea

9 november 2010 15:46

Ska få in o läsa, Gubbfan!
Personligen har jag jättesvårt att fatta hur folk över huvud taget LYCKAS fuska med bidrag. Ex.vis låtsas vara sjuk-
Ta mitt fall, som ex, och jag antar att jag inte är något unikum.

Det är liksom inte bara att ringa till läkaren och säga att "Hej, sjukskriv mig i tre månader. Hejdå."

För min sjukskrivning krävdes flera samtal med såväl leg psykoterapeut som läkare. Vid min senaste sjukskrivning fanns för övrigt tre personer från min arbetsplats med: rektor, facklig representant och en till som jag inte riktigt uppfattat vad hon har för ämbete, men ... någon form av hälsomänniska från kommunen.

OM jag på en och samma gång hade kunnat sitta och lura alla dessa människor, hade jag nog haft en intelligenskvot i klass med Einstein.

Så, som sagt: Att LÅTSAS vara sjuk. Av vilken knäpp anledning gör man något sådant? Och hur sjutton lyckas man?

Neej, ni män har absolut inte mindre under pannbenet! Men ni har något som jag önskar att jag hade mer av. Många av er män i alla fall; i högre utsträcning än vi kvinnor: Ni har ofta kraftigare självkänsla. Ni tror på er själva. Bra!!!

Ska försöka lära mig, jag med. Tänk om man kunde gå omkring och tänka: Här kommer en duktig lärare!!! Snygg är jag också, så kliv hädan, för här kommer jag!!!

Mmmm... något att jobba med!

KOmmer snart in till dig och läser, Gubbfan!

Ingrid

10 november 2010 19:21

Kramar om och tackar för kommentarerna!! =)
Tänker på dig väldigt ofta, ska du veta.
Stresshantering är något jag skulle vilja gå på själv, yoga provade jag ett tag för några år sedan, det gav mig mycket, så man kan fundera över varför jag inte fortsatte?
Det är ju dem där små viktiga sakerna som man kanske skulle ta upp igen.
Mängder av kramar till dig, vännen!

Beatrice F Wik

10 november 2010 20:54

Hej Sötis!

Tack själv! Jag tänker på dig med, och jag är glad för vår vänskap. Hoppas allt är väl uppe i Dalarna!

Kramar hårt tillbaka