... som jag vaknade med.

Usch; den var hemsk!

Drömde att jag var barn och bodde med mina föräldrar (inget fel med det men det blir värre). Vi åkte till en sommarstuga och upplevde hela den ljuva blomstertiden där. Med promenader, och allt som för mig hör sommaren till.

Men sedan kom skräcken! (Jag är ju inte riktigt i balans; vilket avspeglar sig, också i mina drömmar) Jag skulle på studiebesök i en fabrik och klättrade typ 70 m rätt upp i luften. I gallertrappa. Fruktansvärt när jag skulle ner, kan jag säga! Och det hela var sååå verkligt!

När vi efter hela sommaren skulle åka hem, sa mina föräldrar, att "nu är det nog med katter. Vi har redan en hemma "

(Missan, som i verkligheten är död ;( )" och det räcker."

 Jag tjatade mig dock till att få ta med mig en till hem.

 När jag klev ut ur bilen, visade katterna sig vara två. Mina katter i verkligheten: Nisse & Smulan.

Då jag bara fick välja en, tog jag Nisse; satte honom i bilen, vi åkte hem och Nisse levde ett gott liv med oss.

Värre kändes mitt samvete för Smulan. Som jag ensam lämnat kvar. Visste att hon bara skulle klara sig några dygn utan oss, men jag hade trots allt valt bort henne.

Usch... vaknade mitt upp i ett drömt telefonsamtal, där jag sökte få hem Smulan, som jag i drömmen lämnat.

Ännu hemskare blev det när jag öppnade ögonen och såg vem som troget vakade vid min sida: Smulan, i vår korgstol. Henne, som jag i drömmen valt bort! Usch och fy! ;)

Dröm sött i natt, Vänner!!! Och inte som jag! :)