Intressant att jag som sjukskriven har fler läsare än någonsin dagligen. Vill bara säga att kommenterar Du inte, registreras inte att Du varit här. Min blogg är helt anonym; så Du kan läsa precis så mycket Du vill, utan att jag vet VEM som varit här. Det står bara "antal läsare".

Kittlande för mig! Många läser det jag skriver; men jag har ingen aning om vem som är här! :)

Läste i gårdagens Aftonbladet om någon läkare som skrivit att "det är numera en statusmakör att berätta om sin terapi"

Trött jag blir! De som hade berättat om psykisk ohälsa: Caroline von Ugglas, Björn Gustavsson m fl.

De var "tillgjorda" enligt det som skrevs.

Fuck You, säger jag bara!

För här berättar jag själv om min psykiska ohälsa. Utan den minsta tillgjordet; utan den minsta skam.

Varför betraktas det fortfarande, år 2010, som "fult" att må dåligt psykiskt?

Jag vet inte om det är så, eller om jag missuppfattat situatonen. Men har jag rätt, hejar jag på dem som är starka nog att berätta sin historia.

För alltid kommer jag, personligen att stå här. Och säga: "Fuck, jag lider av migrän, jag går i KBT o jag har sömnstörningar."

Sedan har jag ingen kommetar till vad du svarar.

" Det driter jag högaktningsfullt i."

Sov Sött, Mina Vänner!