Intressant att jag som sjukskriven har fler läsare än någonsin dagligen. Vill bara säga att kommenterar Du inte, registreras inte att Du varit här. Min blogg är helt anonym; så Du kan läsa precis så mycket Du vill, utan att jag vet VEM som varit här. Det står bara "antal läsare".

Kittlande för mig! Många läser det jag skriver; men jag har ingen aning om vem som är här! :)

Läste i gårdagens Aftonbladet om någon läkare som skrivit att "det är numera en statusmakör att berätta om sin terapi"

Trött jag blir! De som hade berättat om psykisk ohälsa: Caroline von Ugglas, Björn Gustavsson m fl.

De var "tillgjorda" enligt det som skrevs.

Fuck You, säger jag bara!

För här berättar jag själv om min psykiska ohälsa. Utan den minsta tillgjordet; utan den minsta skam.

Varför betraktas det fortfarande, år 2010, som "fult" att må dåligt psykiskt?

Jag vet inte om det är så, eller om jag missuppfattat situatonen. Men har jag rätt, hejar jag på dem som är starka nog att berätta sin historia.

För alltid kommer jag, personligen att stå här. Och säga: "Fuck, jag lider av migrän, jag går i KBT o jag har sömnstörningar."

Sedan har jag ingen kommetar till vad du svarar.

" Det driter jag högaktningsfullt i."

Sov Sött, Mina Vänner!

 

Elin

17 november 2010 00:50

Jag läste idag :)

http://elka.webblogg.se

 

Viveca

17 november 2010 17:26

Hej Bea! Det var länge sedan jag var här. Har nu läst de senaste inläggen. För det första. Du är en kämpe och kommer att komma igenom detta oavsett vem du är när det är över. För det andra. Det finns så mycket fördomar om än det ena och än det andra. Dessutom en väldigt massa besserwissrar som får uppmärksamhet genom att t.ex uttala sig om kändisars varanden och göranden. Skit i dem FUCK THEM! Det är bra att vara förbannad, bättre än håglös och likgiltig. Jag hoppas och tror att du kommer må allt bättre även om det kan bli en lång och krokig resa. Många kramar från mig!

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

20 november 2010 15:45

Å, Viveca, kul att höra från dig också.

Det var alldeles för länge sedan jag var inne hos dig med! Jag kommer! :)

Jo, det har varit och kommer att bli en lång och krokig resa. Och ja, att bli förbannat kan vara bra ibland.

Själv har jag alltid varit öppen, det borde ju bara bli ännu en börda om man ska behöva gå och tiga och skämmas också. Vad det än är, lönar dt sig nog att vara så öppenhjärtlig man någonsin mäkatar med:

Kram på dig.

 

Dina

18 november 2010 12:14

Heja, heja, heja! *applåder*

http://www.dinasblogg.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

20 november 2010 15:46

Tack, min vän! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...