Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter.

!8 år av kärlek.   

Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen.

Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan det var en färggrann oktoberkväll för exakt 18 år sedan.

Jag var lyckligast i världen.

Och Lilla Gumman var så fullkomlig: en stor bebis på 4,4 kilo- ändå född en vecka tidigare än beräknat.

Och vacker som få med kolsvart hår, relativt långt, blå ögon och kritvit hy.

Snövit kallades hon faktiskt.

Jag sänder också en massa värme, styrka... till min gamla bloggvän Viveca.

I mitt bloggandes begynnelse hade vi nära kontakt via vårt skrivande, sedan rann det ut i sanden. Tur Facebook finns, så att man trots allt kan hålla en viss kontakt.

Livet är inte rättvist.