Här borde jag inte sitta och lata mig. Har fullt upp; det blir värre under loven för då har jag inte samma struktur. Jag är så autistisk så jag skulle må bäst om jag gjorde schema för mig själv. Vad jag ska göra och sedan bara följa det.

Vilken stölle jag är! =) En vilsen liten stölle. Men nu sitter jag här för jag fick lust att ändra lite ... hittar inte ordet... inte lay out, inte outfit, men vad heter det?! Jag förnyar bloggen lite...

Ha en bra Halloween! Det är väl den sista? Tror det.

Så här såg vi ut för 4 år sedan på Halloween.

... Och det har inte blivit bättre, heheh...

Vill bara säga (apropå kommentar, nedan) att det här jag skriver är ingen obligatorisk kurslitteratur som man MÅSTE läsa. Jag skriver på min blogg därför att jag mår bra av det. Jag får ro när jag sitter här och skriver. Jag tycker om att skriva och detta är ett trevligt och avslappnat sätt att skriva på.

Så länge jag inte går till attack mot någon enskild person har jag rätt att klaga om jag vill.

Det här är min blogg och här bestämmer jag innehållet.

Du har förvisso rätt att framföra att du tycker att "jävla snygga" personer inte bör klaga och jag har rätt att kontra. 

Känner jag för att klaga, så klagar jag exakt hur mycket jag vill- här.

Och jag tycker inte att någon ska bemöda sig med att leta upp min blogg och läsa om han eller hon blir irriterad av det. Förstår inte syftet. Det finns massor av spännande saker att läsa; Du behöver inte gå hit, till min blogg, om du inte vill.

Läs något roligare istället! Något som gör dig glad!

... för den här gången.

Jag såg en film härom dagen, när jag var hängig... Fann en så bra sekvens: "Det här är livet (väninnan visade)- det slår på dig, det suger verkligen emellanåt- men det är då du måste kämpa tillbaka. Du kan inte bara ligga där och ruttna. Du måste kämpa tillbaka när livet slår på dig..."

Så nu j-ar  anamma... Jag går å tränar... ;-)  

   Det kom några Halloween-spöken i kvällen och ringde på dörren. Alldeles nyss.

De såg ut ungefär så här <-------

Vissa av oss behöver inte göra oss till. Vi ser ut som Halloween-spöken i alla fall, hahah!!! =)

Urvattnad, blek å eländig...

Jag kanske ska ta mig en tur runt kvarteret och fråga "bus eller godis" så kanske de blir rädda, folk.

Städdag. - Fy vad trist det är!

Skönt att det är lov i veckan... Fast jag har massor att göra i alla fall. Ska plugga svenska och skriva några noveller. Men det är roligt jobb. :-) Ska träna, träna, träna också.

Den här tiden är så innerligt skön, för då kan man mysa till det på kvällarna med filmer.

Ett starkt tips (värd att se igen- du har säkert sett den) är Döda Poeters sällskap. Love, säger jag bara...

Jag kan inte påstå att jag mår bra. Jag är sliten.

Vill bara ha en chans att andas.

Men det var ingen som lovade att det skulle bli lätt.

Höstmörkret sluter sig allt tätare om oss nu.

Den här tiden tycker jag är ganska mysig. Tiden som alla avskyr; Halloween. Fast det händer något med oss i det här mörkret. I alla fall med mig. Vi måste ju vara menade att leva efter solen- nu ska vi trappa ner, lugna tempot.

Men vi kör på i samma fart. Ersätter solljuset med lampor.

Tre år sedan.. kan det ha varit imorgon? Nej, det var den 27 oktober 2010. Möte med Klarahälsan- läkaren beslutade att långtidssjukskriva mig för utmattning.

Tiden som följde därpå var fruktansvärd. Jag har aldrig någonsin varit så under isen. De sade att jag var "annorlunda" på det där mötet. Att det märktes att jag var sjuk. Det var min kropp, men ändå inte jag. Jag satt ihopkurad och läkaren sa att jag var "skör". Bräcklig som en porslinsdocka.

Jag tänker mycket på den här tiden. Tiden som förändrade allt, som förändrade mig.

... men jag gör det ändå. Det är mycket man inte ska.

Jag är riktigt sliten nu, pga diverse anledningar. Önskar att jag kunde få ta in på SPA någonstans. Bara vara, ta hand om mig själv. Få massage, bara få promenera omkring, träna, få manikyr, göra mig vacker. Som det är nu liknar jag mest en urvattnad disktrasa.

Men så är det väl att vara mamma, antar jag.

Alla mina katthonor har liknat urvattnade disktrasor de med när de haft kattkullar. De tar sist för sig av maten, samtidigt som de diar, vilket resulterar i att de blir så magra att man måste hålla ett extra öga på dem. Ge dem mat när ingen annan av katterna är med, då de släpper de andra före.

Dagge (vår hane) ser alltid till att han blir mätt först av alla.  Han var rolig när han var pappa; morrade åt sina små ungar när de på stapplande ben rultade iväg till matskålen- han var väl rädd att de skulle käka upp hans mat :-). Detta medan katthonan står bredvid och äter först när hon sett till att alla ungar fått sitt.

Usch, nu vet jag att jag är kategoriserande.

Kom ihåg att männsikor inte är katter!!! =)

...Fast det där med urvattnad disktrasa går nog igen hos alla hondjur med kullar av diverse slag.

Och missförstå mig nu inte: Jag älskar mina barn över allt annat i världen.