Elli & Emma

Sötnosar   

Respekt

är ett missbrukad ord, anser jag.

Ett ord det gått lite inflation i för övrigt. Kan lätt bli luddigt och otydligt.

Vad är egentligen respekt?

"Vill du bli respekterad av din avbild, får du visa din avblid respekt" sjöng Björn Afzelius så vackert i "Ikaros."

Ömsesidighet är alltså en bärande del av begreppet.

"Eleverna skall respektera sin lärare", exempelvis. Det vill naturligtvis alla.

Läraren kan smocka till ungarna- för att få dem tysta. De blir då "rädda" för sin lärare och kommer med största sannolikhet att hålla munnen stängd för att inte få en smocka igen. Men de respekterar förmodligen inte sin lärare- han/hon har ju inte visat dem den minsta repekt- då han/hon smockat till dem. Han/hon har däremot kränkt dem.

(Jag tog skolan som exempel då det är den värld jag personligen är mest bekant med).

En människa jag alltid kommer att ha som föredöme för den respekt hon gav mig som barn är min mormor. Hon finns tyvärr inte längre i livet längre, men jag försöker, så gott jag kan, att föra det hon gav mig- vidare.

Mina barn (alltså mina egna) tror- och hoppas jag, har respekt för mig som förälder.

Jag har respekt för deras personligheter.

Jag är deras mamma och vän- men kommer aldrig vara deras "kompis." Det är ju jag som är den vuxna.

Däremot hoppas innerligt att de inte är rädda för mig. Deras respekt har jag försökt bygga på ömsesidig tillit och på tillrättavisanden av själva situationen - aldrig personen. En person kan man inte kritisera- personen är ju som den är. Däremot måste man få säga ifrån om personen betett sig dåligt- det är alltså handlingen som kritiseras- aldrig själva personen. Du behöver inte vara knäpp bara för att du gjort något som är knäppt.

Handlingen var galen- inte hela Du.

Respekt innebär också att acceptera människors olikheter.

"Jag håller inte med om din åsikt, men jag skulle gå in i döden för din rätt att framföra den". (Voltire? Tror jag. En upplysningsfilosof var det i alla fall.)

Respekt är att acceptera andra människors integritet. Att ta ett "nej" för ett "nej" och inte tränga sig på en annan person. Inte kliva innanför de ramar den här människan har satt som sin personliga sfär.

Det är rent kränkande, anser jag. Drar jag det till sin spets blir det fråga om våldtäkt- varje människa har rätt till sin egen kropp, och all rätt i världen att bestämma vad hen (hihi!!! Här fick jag in det politiskt korrekta lilla ordet också=)) vill göra med den: Hen och ingen annan- oavsett klädsel eller vad det än är.

Var och en har också rätt till sin själ. Lika olagligt som det är att våldta en kvinnas kropp, lika olagligt borde det vara att våldta sig på hennes själ. Låt varje människa få tycka, känna och tänka som de vill- precis som Du också bör få göra.

Du kommer aldrig någonsin att kunna göra om en människa till någon annan.

Låt henne eller honom växa i det hon/han är istället. Se det positiva!

Den enda människa du kan förändra är dig själv. Däremot kan du påverka andra männskor genom att ändra ditt eget beteende, din egen attityd.

Slutligen: Respekt är att visa förståelse för andra människors svagheter. Försöka inse att en person inte är mindre värd än du för att han/hon (blev det nu) kommit snett på något vis, för att han/hon inte är lika duktig som du på franska eller för att han/hon (tröttnade på "hen") inte kan sparka fotboll bara för att du kan. Han/hon är precis lika mycket värd i alla fall. Med all sannolikhet har personen i fråga andra kvaliteter- där du kanske brister.

Respekt är att se människors lika värde- oavsett vad.

Idag har vi tränat igen. Hjälp, vad glad jag är att jag har Anders. Drar med mig till gymmet- och jag mår sååå bra när jag väl är där och framför allt när träningen är avklarad- alltid lättare att komma till skott, få det gjort, när man är två. Annars är det lätt att skjuta upp det, tycka att man är för trött. Förvisso är jag typen som gärna tränar solo. Jag har kört egna gympapass många gånger hemma på vardagsrumsgolvet när barnen var små och tiden knapp mellan dagis, jobb, ungars aktiviteter och hemarbete. Jag går gärna ut och promenerar- helt ensam.

Men det är ändå skönt när Lilla Latmasken gör sig hörd, just det där att ha någon som man redan bestämt med. Då måste man göra det, trots att Lilla Latmasken trilskas. Lilla Latmasken måste ständigt bekämpas- fast den är envis emellanåt... :-)

Träningen ger mig de endorfiner jag inte kan leva utan.

Skulle vara skönt att bli riktigt j-a tokkär; bara för hormonernas skull!!! Det sägs att ett ämne besläktat med amfetamin produceras i hjärnan när man blir tokkär. Det där ruset är ju helt underbart!!! ;) Jag har aldrig provat amfetamin- och har inte heller för avsikt att göra det. Därför hoppas jag innerligt att jag snart blir tokkär, men det där kan man ju inte styra över själv, tyvärr.

"Den dag du kan lära dig att styra ditt hjärta- ring mig, för då vill jag veta hur du gör!" /Citat väninna Lotta

Undrar vekligen när jag ska bli vuxen vad gäller morgnar. Jag har fortfarande tonårsfasoner i mig; ligger i det längsta och snoozar, räknar ut exakt hur lång tid jag behöver och så gör jag varje moment kvickt så in i bomben; bambambam och hastar sedan iväg med andan i halsen. Ungarna sköter sig bra själva; lite servande emellanåt, men de har aldrig blivit curlade av mig på morgnarna, vilket tycks ha gett ett gott resultat. De går upp när de ska, äter och går till skolan.

De veckor jag inte kör har jag med mig både smink och kaffe i bilen. "Nu dröjer det inte länge innan Bea kommer in i bilen i pyjamas och svirar om på vägen" säger min väninna halvt på skämt, halvt på allvar. Men jag ska skärpa mig! Även om det inte är någon megakatastrof är det inte kul att komma till jobbet; sätta sig ner och upptäcka att man dragit på sig strumpbyxorna ut-och in, fast mina elever är vana vid både det ena och det andra. Vid ett tillfälle ritsade hela min kjol upp sig baktill, varpå jag backade ut ur klassrummet "Kommer tillbaka om en minut". 

("Fröken, varför har du bytt kjol?")

Jag är beredd på att allt kan hända; hade en extra kjol i skrivbordslådan- det är faktiskt sant! ;-)

Idag var jag på läkarbesök och tycks nu helt återställd efter alla turer fram-och tillbaka i samband med min utmattning för drygt två år sedan. Ja, jag har varit frisk och aktiv ett bra tag nu, men nu verkar det som om de sista efterdyningarna verkligen ebbat ut.

Vi pratade om läkaryrket som jobb. Min dotter har funderingar på läkare - eller civilingenjör. Hon har valt teknisk utbildning i första hand till gymnasiet i höst, naturvetenskaplig i andra och samhäll i tredje. Lite påverkar man trots allt som förälder- även om det är barnens eget liv- och framtid. Jag rekommenderar verkligen ett mansdominerat jobb; dels för att lönen generellt är högre här, men framför allt för att stämningen är så mycket roligare och enklare (också här generellt) i mansdominerade sällskap.

Raka puckar spar så mycket kraft och energi och man behöver inte vara bufflig bara för att man går direkt fram till kärnan, istället för att lulla runt arton varv. Jag generaliserar grovt nu, och jag vet att vi också är individer, inte bara man eller kvinna.

Och för min dotters del väntar i höst tre förhoppningsvis roliga och lärorika år tillsammans med grabbarna på teknis'

;-) !!!

"MYCKET är du Bea, men du är verkligen långt ifrån elak."

Kollega Jacob Nordlind Ring

Söndag kväll... Rätt lugn idag. Hihi... kan vara värre.

Å, vad mycket roligt som har hänt mig på en vecka!!! Allt är ännu inte ilandrott, så jag tar det lite lugnt med att prata för mycket. Vill förresten, på tal om att skriva för mycket, så här i största allmänhet påminna om att allt som skrivs på sociala medier är offentligt. Jag skriver här, för mitt eget nöjes skull, och för att jag vet att jag har vänner som läser, men den här sidan finns också att komma åt, för den som inte är hos mig i egenskap av vän. Varenda ord jag sätter på pränt här skulle mycket väl kunna användas mot mig. En påminnelse bara, innan man skriver på Facebook exempelvis.

I samband med förra valet valarbetade jag åt Kristdemokraterna. (Snälla nå'n... det är TRE år sedan nu, känns som igår!!!) I alla fall; i samband med detta arbete fick jag lära att det som läggs ut på sociala medier (twitter, bloggar, facebook) är ett mycket viktigare stoff än man tror. Vänner som pratar med vänner- bland den bästa reklam man kan göra, när orden kommer indirekt (Jag har läst om det här -och därför berättar jag det för Dig, som är min vän). Denna propaganda är starkare än den propaganda som kommer direkt från TV etc.

Vi litar ju så klart på det våra vänner säger; vi känner dem, så det de säger måste vara riktigt och rätt.

Valarbetet var förresten jättespännande, jag var med mina partikamrater under våren och lärde upp mig, inför hösten. Jag lyckades få en plats, genom kommunvalet, men tvingades tacka nej pga att jag blev långtidssjuksriven från mitt lärarjobb, vilket var hemskt trist, men inte mycket att göra åt. Inför nästa val tänker jag stå bredvid och heja fram Karlstads Kristedemokrater: Peter Kullgren, Mattias Fröding o gänget. ;-) för här finns sunda och bra åsikter.

Sov Sött och ha en fin vecka!

Lite sötma i snörusket <3

Värmer kanske lite.

Den här låten är sååå söt!

"... Då återstår bara tre: Tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är Kärleken."