Tänk att musik är så starkt förknippat med känslor, platser, sinnensstämningar, personer.

Jga syftar på att om man hör en speciell låt, som man inte hört på ett tag, kommer minnenna över en från den tid då man ofta lyssnade på den här låten. Minnen man annars inte direkt tar fram varje dag.

Åtminstone funkar min hjärna så, och jag antar att jag inte är helt exceptionell.

Låten ovan har jag nog inte hört på ett par år, men så plötsligt spelade den på radio när jag körde bil härom dagen- och så vips- mindes jag plötsligt jättetydligt den tid, och de männsikor jag förknippar Åsjfärden med. Åsfjärden är en gammal gymansieskola som jag arbetat på, men som inte längre finns. Jag går där ibland när jag är ute och promenerar. Lokalerna finns kvar- de har t o m bytt namn, men tiden på skolan där, är som en dröm jag en gång drömde. En lycklig dröm - om en tid som aldrig kom- men som ändå var härlig att drömma.

 Den här låten spelades om och om igen i korridorerna (på den numera nedlagda skolan) där eleverna höll till. Och som sagt, när jag hörde den, var jag tillbaka för en sekund i en tid jag egentligen glömt. I en tid då allt var nytt och spirande för mig. Tiden som skulle vara framtiden, men som nu, redan är historia. Som en dröm jag en gång drömt.

Andra kattkullen såld.

De här tre månaderna gick så ofattbart fort. För en vecka sedan sålde jag den första; idag gick de två sista av Sotis fyra ungar, Åsa, Lasse, Peppe och Ruben. Jag vet att alla fyra fått bra hem. Det har jag sett till.

Hej Då Underbara, med förhoppning om allt gott till fyra underbara katter, födda i min säng. <3

Åsa, 4 vackor, med "Brorsan" Dagge.

Lasse & Ruben, 4 veckor.

Peppe ca 8 veckor.

Det här är jag och en av mina allra bästa vänner. Lotta.

Inget konstigt med det egentligen.

Förutom att vi idag uppenbarligen har iklätt oss uniformer.

Rulta & Tulta på jobbet, liksom, =)

Det var verkligen inte planerat; vi bara kom så här... matchande varandra.

Så lustigt!!!

A puuuh!!!

Kvart i tolv är klockan och nu blev jag färdig med dagens uppgifter.

Måste bara slappa lite här innan jag  går in i den där fridfulla, underbara dimman som sömnen ger...

Här kan jag bara skriva blahahahahaha; behöver inte anstränga mig ett dyft för att det ska låta bra, vilket hjälper min hjärna att tagga ner. Jag har just gjort klart min första uppgift på svenskakursen, och läser man en kurs i svenska språket vill man ju inte direkt skämma ut sig genom att påbörja den med att lämna in en uppgift där man skrivit helt bak-och-fram. :((

Den här veckan har hittills varit den mest intensiva vecka jag haft på många år- både privat och i jobbet eftersom jag börjat plugga samtidigt- och jag älskar det! (Hihi- än så länge, men jag lär nog pusta, svära och svettas innan allt är klart)

Det har hänt så mycket skojigt för mig privat också, helt otroligt, men nuuu börjar ögonen bli tunga, så nu ger jag mig för idag.

Zzzz.... fortsättning följer...Zzzz

Sööööööööööööööv Gööööööööööött

(Så här får man skriva när man bloggar)  =) !!!

"Är han snygg?" frågade jag min manlige vän.

"Det kan väl inte jag svara på heller!!!" menade han.

"Jag kan då tydligt se om en annan kvinna är vacker" svarade jag, "även om jag inte dras till kvinnor."

Vi skrattade då, varpå han menade: "Ja, du måste ju veta vad normen är, annars skulle du ju inte kunna göra dig vacker själv" (Syftar på att jag sitter i bilen varje morgon- när jag inte kör- och målar mig, för att få sova tio minuter längre:)

Nej, det vore ju bara för komiskt... om man satt och målade sig ful... kom ut med värsta krigsmålningen!!!

Hihi... det är tur att man har någorlunda koll på normen för kvinnlig fägring. =)

Måste vara Marilyn Monroe.

För ett tag sedan var jag sjuk.

Inte så där "vanligt sjuk", så där med lunginflammation eller benbrott. Jag har varit sjuk på insidan. Och att bli sjuk på insidan är inget som bör betraktas som det minsta skumt, med tanke på att tre av fyra svenskar någon gång i livet kommer att komma i kontakt med någon form av psykisk ohälsa- och med detta menas inte att man är sinnessjuk eller mentalt störd.

 Som alla andra som är sjuka, hade jag en önskan, en dröm, som stod över alla andra önskningar, andra drömmar.

Jag ville så klart bli frisk.

Det låter som en gammal klyscha, som något man bara häver ur sig ibland, men jag menar det: Det är alldeles för lätt att slött ta saker för givna. Det är inte helt självklart, givet, att just Du ska ha hälsan.

Det är någotfantastiskt, faktiskt. Långt ifrån alla förunnat.

Jag besökte härom dagen min mor. "Hur är det med din granne?" frågade jag. En söt tjej jag stötte på och pratade med i somras. Jag hade fått veta att hon haft cancer, men tillfrisknat.

"Det är inte så bra" sa min mor. "Hon ligger på sjukhus nu, får cellgifter."

Jag undrade hur gammal hon var.

"Född -74". Med andra år jämngammal med mig.

I bilen hem blinkade jag undan en tår som föll, ansträngde mig för att min som inte skulle se den.

Bestämde mig för att försöka vara lite mer tacksam. Glädjas åt det jag har idag.  Försöka minnas den önskan jag en gång hade: "Jag vill bli frisk."

Till änglarna Pappa och Gull-Britt

Mia Skäringer- sååå härlig!!!

Det här är en gammal en, men den står sig än! ;)

"Det är bra för barna' det där... di tycker det är roligt. Nya mansgestalter, omväxling förnöjer"

=)

... Eller rättare sagt tragiskt.

    Fruktansvärt tragiskt.