Vad har han, den här mannen, i blicken, månntro?

Det är något talande med hela hans anisktsuttryck; Jag stannar till vid den här bilden. 

Han är jämngammal med min far, så jag attraheras inte direkt av mannen, men jag känner igen ledsamheten, tyngden i blicken. Som om det gör lite ont- samtidigt som något i honom ler. Bilden utstrålar ingen uppgivenhet: Han har liksom inte riktigt gett upp än, är fortfarande "full-i-f-n".

En underbart vacker bild, tycker jag. Varm och fylld av känslor.

Han säger så otroligt mycket, vår högt älskade rockpoet, där han sitter helt tyst.

Det vilar något alldeles, alldeles speciellt över Ulf Lundell.

"Tro att Du är något!

Alla andra också!"

Jobbat, tränat, handlat, kommit hem. Vila lite framför datorn. Seeega...

Så härligt att märka att för varje gång man tränar, orkar man lite mer. Kan lägga på mer tyngder. : ))

Jag började hosta lite idag, men kom iväg i alla fall; det blev inte värre än lite hosta. Peppar, peppar... Jag är så glad för varje gång jag kan träna- så trist när förkylningar och annan skit kommer emellan.

När man tränar får man på något vis ett helt annat förhållande till sin kropp än när man inte gör det: Jag tycker om min kropp nu  Då menar jag inte att jag tycker den är oemotståndligt tjusig, utan mer på det där sättet att det är så härligt att känna musklerna jobba: Tänk vad man kan göra egentligen!  :) Och det är så skönt att efter träningspasset stretcha och tänja; känna hur man blir allt mera smidig, ju mer man håller på.

Och idag när jag stod där på löpbandet, tänkte jag på motsatsen: Det finns många som av ett eller annat skäl inte kan använda sin kropp till det jag gör: springer, går, lyfter och har mig.

Fascinerande kroppar vi har fått till låns ett antal år, faktiskt. Jag är jätteglad för min!!!

Nu har jag registrerat mig som ny student vid Mittuniversitetet i Härnösand.

Wish me luck!!! ;-)

Denna aftons citat blir därför ett om kunskap:

"Kunskapens rötter är bittra- men dess frukter är söta"

Hej då!!!

-för idag! =)

Usch, syns på ansiktsfärgen att jag varit dålig idag.

Hualigen... ser ut som ett lik (Skulle kunna använda bilden som illustration för smärta- Migränens Fula Fejs) ://

Idag slog migränen till igen, inte roligt, men jag är pigg nu. :)

Slog mig plötsligt att jag börjar plugga till veckan- samtidigt som jag jobbar och är ensam mamma. Heja heja!!! Jag tror det ska gå eftersom det är en kurs i svenska språket och det är ju liksom min grej. Fd utmattningspatienten är heller inte rädd att få mycket att göra- DET har aldrig varit problemet. Livet stressar och tär, VÄLDIGT sällan mitt arbete. Skulle jag bli arbetslös skulle jag däremot få grava psykiska problem, tror jag.

Jag tänker fortsätta på temat relationer, som jag började med igår. Det är mycket intressant. När man skiljer sig och är mamma får man ha med i beräkningen att nya kvinnor kommer att komma in i barnens liv. De är ju förvisso stora nu, men skulle man få höra om framtida illa behandling av eventuella nya damer hos pappa, skulle nog lejoninnan tända till tämligen omedelbart. När det rör barnen är vi på bettet, vi exfruar...

Måste förresten kännas konstigt för den som ska ta plats i min exmans liv, med tanke på att han bor kvar i mitt gamla hus, med mina gamla saker, tapeter, katter, t o m min gamla säng. Som att ersätta ett tomrum någon annan människa lämnat efter sig... Min ande svävar med all sannolikhet kvar i mitt gamla hem, efter alla dessa år, vare sig jag vill eller inte.

Förvisso miljövänligt och en mycket god tanke, det där med återanvändning, hihi... det gäller väl att inte vara så känslig, eller pjåskig!!!  :-)  Jag har ju t o m lärt mig att handla second hand nu- det grejade jag inte förr. Numera kan jag på på Gengåvan och spara pengar, minsann. Dock går min personliga gräns vid sängar. Där köper jag helst en ny, egen...

Det bästa är nog om man i möjligaste mån kan starta upp ett någorlunda nytt liv, trots att man har ett antal år på nacken och ett helt bagage bakom sig. Uuut med det gamla och gör om, gör nytt, gör eget!!!

Nu måste jag städa lite... sååå tråååkigt. ;(

Ooolala... äntligen sitter man ner efter dagens aktiviteter, full fräs i lingonskogen. ;)

Nu väntar kudden snart på mig... 

Jag ska berätta en liten hemlighet för Dig där framför skärmen- bara för att Du läser här och nu. Sedan ett och ett halvt år tillbaka, eller lite drygt, är jag skild. En helt ny värld öppnades när man klev ut ur äktenskapets trygga borg: Stå på egna ben. Lära känna sig själv på ett helt nytt plan. Livet blev på många sätt annorlunda än när man levde i ett äktenskap- och jag är fortfarande kvar i njutningsstadiet. Trots alla bekymmer är jag faktiskt en rätt lycklig kvinna nu.

Ett otal gånger har jag diskuterat det här med skilsmässor och relationer med diverse mer eller mindre erfarna vänner och väninnor, och rent generellt tror jag att män är mycket mer rädda för ensamheten än vi kvinnor. Kan bero på att som ensamstående kvinna har man alltid "friare." Män jagar- det ligger i deras natur. Jag vet, att den dag jag känner för att binda mig är det inte särsklit svårt att få tag i en ny karl och jag är sååå impad av alla härliga, mogna män som vågar "gå på". Som bjuder ut- och till, frågar, ger komplimanger och inte är det minsta oroliga att bli betraktade som "påhängsna". :)

Det tycker jag är såväl häftigt som manligt. Jag har i en del tidigare relationer, hamnat i lägen där det är jag som hela tiden bjudit upp till dans, vilket är helt i sin ordning emellanåt, men tråkigt i längden. Vet inte vad det beror på- jag har kanske tendenser att uppta väldigt stor plats? Att bara ta över hela scenen- vad vet jag?

Fast jag gillar ju inte det där... Har säkert med barndom och fostran att göra.

JAG VILL HA STARKA, DRIVANDE MÄN- INGA KNÄHUNDAR.

Det var min lilla hemlis (från insidan av skallen på en av många ensamma mammor:)

Alla kvinnor tänker kanske inte som jag, förvisso, men jag vill ändå sända min varmaste hälsning till Dig som inte sitter på rumpan och väntar på bättre väder; som går på, tar initiativ och är (i mina ögon) Man.

Du är sååå imponerande.