Direktlänk till inlägg 26 juli 2009
Den här dikten tillägnar jag bloggvännen Ingrid, som precis mist sin svärfar.
Den är skriven till min älskade Mormor, som terapi just när hon gått bort. Den fanns också med i hennes dödsannons.
Som jag skrev till Ingrid: Det underlättar, tycker jag, när svåra saker i livet inträffar, att läsa om eller prata med människor som fattar hur det känns. Natrurligtvis känner vi ju alla olika, men några gemensamma nämnare borde det ju finnas.
Inte visste väl jag
att det skulle smärta så
när ett kärt men slitet hjärta
plötsligt slutat slå
För det gjorde riktigt ont
att se gamla mormor gå
till slutet med värme i blicken
i ögon blåklintsblå
Hon gick i den finaste tiden
i den fägring hon älskat så
Men tryggheten och kärleken
hon gav finns kvar ändå
...Och Ingrid...Det blir bättre...
Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger. För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...
Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...
Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =) ...
Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen. Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på." ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|