Jag är vaken mitt i lördagsnatten. Har problem med att sova. Önskar att jag av naturen kunde följa en normal dygnsrythm... Om du bara visste vad avundsjuk jag är på er kvällstötta/morgonpigga människor. Ni har jättemycket gratis. Jag sliter som ett gehu. För att väcka min kropp, få upp den kl 6 varje morgon. Det gör vi kanske alla. Men en del av oss sover sina åtta timmar per natt. Och det borde ju va' lättare att kliva ur sängen om man är utsövd, än om man nyss har somnat.

Jag har fruktansvärt svårt för att ta livet som det är. Jag ställer skyhöga krav, på mig själv och min omgivning. Önskar att jag bara kunde acceptera saker som de är. Men det gör jag inte. Och detta får jag själv lida för i slutändan: Snälla lilla Bea, varför kan du aldrig vara nöjd, som "normala" människor? Varför måste du alltid vidare, vidare, vidare?

Ett barn som kritiseras - lär sig fördöma

Ett barn som får stryk - lär sig att slåss

Ett barn som hånas - lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete

Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende

Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod

Ett barn som får beröm - lär sig uppskatta

Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa

Ett barn som känner vänskap - lär sig vänlighet

Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen

Vi är skapta

att förlora

Leva, glädjas,

 älska och förlora

Falla, gråta

och resa sig åter

Vi glömmer

och går vidare

-för vi är skapta så.

Jag har tidigare pratat om det här med personkemi. Vissa människor trivs man bara med; man kan skratta, gråta och vad sjutton som helst med dessa, det är helt enkelt en fröjd att bara vara i deras närhet. Andra blir det mer komplicerat med. Det kallas personkemi, vad nu detta begrepp innebär...

För min del stämmer personkemin med Lena, en av människorna i min lilla personliga "inner circle." Vår vänskap är så speciell. Här är en av anledningarna till att jag tar mig vidare i livet även när det är segt, trögt, asjobbigt, tufft: En underbar vänskap. Jag tror du kan mitt liv utantill. Och jag kan ditt. Och Du är en av de finaste människor jag någonsin mött. Det är ett stort privilegium att få ha Dig som vän.