Gjorde ett vanligt gynekologiskt cellprov för en tid sedan. Under hösten. Inget konstigt med det, tyckte jag. Förutom att det naturligtvis inte är kul att fläka upp sig hos gynekologen.

Dröm om min förvåning när jag fick provsvaret: "Du har cellförändringar av det lätta slaget". Typ. Förstadiet till cancer alltså, på livmodertappen. Jättekul besked, via post ;(

Ringde redan samma kväll upp sjukvårdsupplysningen. Cellförändringar, association till cancer, association till Döden. Blev dock något lugnad. Cellförändringar behöver inte betyda cancer. Det kan tydligen "rätta till sig av sig självt."

Och käre värld, jag är långt ifrån färdig än!!! Jag befinner mig i mitten av Livet, inte tusan tänker jag lämna in nu!!! Jag har mycket kvar att uträtta ännu!!! Detta kan väl knappast vara möjligt!!!???

Imorgon kommer jag att göra ett nytt cellprov. Om sanningen skall fram tror jag förvisso att jag har cellförändringar, med tanke på att jag har blödningar. Känner mig dock inte så orolig för tillfället. "Ta bort en del av livmodertappen", helt okej för mig... Har inga planer på fler barn i alla fall. Men jag vill inte dö än. Måhända är livet skit ibland, men jag har så mycket kvar att göra!!!

Jag får väl tacka och buga för att dessa cellprov finns. För att jag lever 2010. Har jag cellförändringar, kommer åtgärder att ske i ett tidigt stadium. Hade inte detta cellprov gjorts, hade kanske inte mitt liv blivit särsklit mycket längre än så här...

Usch och fy... men jag tänker kämpa vidare!

Sov sött, Vänner ;)

 

Dina

15 januari 2010 09:58

Idag är man jätte, jätte duktig i vården, det går säkert bra för dig! Men visst är det obehagligt och visst får man tankar om livet i stort när man får sådana besked.
Håller tummarna för dig!
Kram

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

 

Gull-Britt

15 januari 2010 10:27

Oj, kära nån, det hade jag ingen aning om. Men du tycks stark i detta och det är ju bra. För det är ju väldigt lätt att falla nedåt en bit. Jag har själv blivit återkallad vid mammografi och då var jag fruktansvärt nervös och trodde livet var klart. Men det var ingenting som väl var och när jag fick reda på det började jag gråta. Så spänd var jag. Man fick nämligen reda på det innan man åkte hem. Men med detta vill jag säga att det behöver ingenting vara och om det är, så är det i ett tidigt stadium. I morgon är väl idag kan jag tänka, så jag tänker på dig hela dagen.
Kram på dig

 

The Miracle

15 januari 2010 15:13

Jo, jag vet att jag borde ha sagt något vid just det tillfället, men jag blev bara tyst, som vanligt. Istället för att säga något. Lätt att vara efterklok.
Känns som att det är så länge sedan det hände, att det inte är lönt att ta upp det.

Kramar

http://abimopectore.bloggplatsen.se

 

The Miracle

15 januari 2010 15:16

Jag håller tummarna och ängnar mina tankar åt dig!
Du ska ingenstans än på långa vägar.

Kramar i mängder

http://abimopectore.bloggplatsen.se

 

Ingrid

15 januari 2010 17:01

Ja men fy faaeeen vilken känsla, vännen...
Rätt som det är får man lite andra perspektiv på livet...
Kramar i mängder till dig, och du ska se att det går bra!
Nästa år är det dags för mig och ett nytt cellprov igen!
Ha det , take care...
Ingrid

http://iddeh.bloggplatsen.se

 

Viveca

15 januari 2010 23:24

Usch! Det är en otäck känsla, när man inser att livet kan vara så skört. Men det är ganska vanligt med cellförändringar och ofta blir det inte mer av det eller går tillbaka som sagt.

Oavsett så är det en jobbig situation att gå och oroa sig och vänta på vidare undersökning som man både vill och inte vill veta svaret på.

Många kramar från mig!

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...