Dagens skönaste stund: I lugn och ro en stund innan sängdags.

Barnen sover. Det är tyst och mörkt i huset. Bara en av katterna och jag vakna.

Ett brännhett ämne: vikt. Det är så f-bannat tragiskt att se var enda tidning fylld av bantningstips, menyer, dieter- i sådan kvantitet!!!

Det är självklart jätteviktigt att leva sunt och hälsosamt, men vad är "sund?"

Ända sedan jag själv var tonåring har jag haft former, jag har aldrig (utom när jag fått barnen) känt mig fet. Så plötsligt hände något med min kropp, det är fem år sedan ungefär, och höll i sig några år: Jag rasade i vikt. Personer som inte sett mig på länge var superförvånade, en nära anhörig frågade försynt om jag hade fått anorexia. Saken var den, att jag inte själv styrde över viktraset. Jag slutade känna hunger, sov knappt och maten jag åt åkte ut med en gång.

Det störde mig inte särskilt mycket, eftersom jag fick en väldigt "snygg" kropp. Jättesmal. Köpte kläder i storlek 34 och fick nästan inget annat än komplimanger av mina medsystrar för att jag blivit så smal. Jag var f-bannat sliten till slut och reagerade själv när jag vid ett tillfälle vägde mig på Apoteket för att bara av ren nyfikenhet kolla upp relationen fett- muskler och fick veta att jag var underviktig. Gick till läkaren för att få hjälp att behålla maten. Fick medicin- det hjälpte ett tag (magen var enormt "stressad" sa de) men så fort jag slutade med medicinen, återkom besvären. Till slut kraschade hela jag i en s k "utmattning". Kroppen var slut, liksom själen.

Nu har jag återhämtat mig. Har mer energi än på många år!

Och har återfått mina gamla kurvor.

Vad som stör mig är bara, att jag kan ta fram de där små kjolarna och önska att jag blev så där smal igen. Fattar ni: Det var sjukt och däri ligger skönhetsidealet!!!

Enligt media ska vi kvinnor helst ha storlek 34, även om vi fött barn och inte inte alls är små flickor längre. Har vi inte det, kan man sälja bra på bantningstips och unga flickor tror att det är så där man ska se ut hela livet- då är man snygg!

Det ironiska är, att frågar man männen, har de ofta en helt annan bild av kvinnlig fägring än den vi kvinnor/tjejer blir itutade. 

Och jag säger, från hjärtat, att när jag tittar efter karlar, spanar jag inte i första hand in dem som ser ut som små pojkar. Man vill väl ha en karl som är karl, om man är vuxen, inte en slimmad tonårsgrabb, det vore ju nästan lite underligt?!

NEJ, KÄRA MEDSYSTRAR: NU SKITER VI I DET DÄR VI BLIR ITUTADE!!!

Låt oss leva sunt, men tillåta oss att må bra och ha energi och vara stolta över att vi är kvinnor.

Inte småflickor längre.

Sov Sött! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...