"Men hjälp... har du sex katter?!" sa min kamrat idag när jag beklagade mig över att det alltid finns någon katt som gjort sitt i kattlådan, lekt med toapappersrullen, så papperet är utdraget över hela övervåningen, hängt i en gardin, eller suttit i fönstret, så prydnadssakerna rykt all världens väg. "Det är ju nästan så du får ställa upp i "Familjen Annorlunda"!!! ".

Ja, jag har sex katter för tillfället. Två vuxna, varav en är dräktig, så vi väntar fler kattungar.

Den andra vuxna fick ungar för sju veckor sedan, så tre av dem är redan sålda- eller borttingade. De lever bara här för att vänta på att mamma Tessan ska ha fostrat dem klart... vid ca 12 veckor.

Men det här är ett underbart liv, trots all fräs. Jag och ungarna älskar att ta del av den där första tiden- se dem utvecklas- och här bor vi alldeles kattvänligt, med en liten trädgård mot skogen, där de får "upptäcka världen." Träffa grannens två hundar, massor av barn, springa fram och tillbaka och sedan komma in igen i tryggheten.

När jag var liten drömde jag om att bli veterinär. Jag växte upp med hund och djuren har alltid haft en stor betydelse i mitt liv. "Annie with the Animals".

Tänkte att jag skulle ha en kennel och föda upp hundar- men istället blev det katter!!!

 Jag har två halvbirmor- en kolsvart och en kritvit, och hittills har resultatet blivit bra i kombination med en gråtigrerad norsk skogskatt. (Ja... jag har ju bara sett fyra än... men vi hoppas att de kommande blir lika fina!!! :) Nästa kull får nog gå för 1500-2000 kr/katt. (Om de ser ut som dem jag har nu och har samma sociala personlighet).

Jag släppte drömmen om att bli veterinär när jag blev tonåring och plötsligt inte längre var lika intresserad av djur. Drömde istället om att bli författare. Skrev en hel del. Noveller och dikter. Fann en lärare jag tyckte om på gymnasiet- vi delade intresset för poesi bl a. Och jag berättade om min dröm: om att själv få skriva.

"Det är jättesvårt att slå igenom som författare, Bea", svarade hon. Men du skulle kunna göra som jag- då får du utlopp för allt det här: "Jag tycker att du ska satsa på att bli lärare i svenska."

Det var på den tiden- då lärarna fortfarande hade relativt hög status. Det var i början av 1990-talet- faktiskt inte alls för länge sedan- en tid då man fick plugga rätt hårt för att ta sig in på lärarutbildningen. Och ju mer man läste in sig på varje ämne- desto högre kom man i kunskaperna. Häftigt att läsa på en sådan "hög" akademisk nivå, tyckte i alla fall jag. Och jag var stolt! :)

Men så hände något. Nu ligger den svenska skolan ganska lågt resultatmässigt i resultat i jämförelse med övriga EU-länder. Detta parallellt med att svenska lärares löner och status sjunker.

Snackade om detta med en äldre kollega häromdagen. Han har varit med en tid.

Och jag citerar honom:"Det finns nog inget yrke som på bara ett par decennier sjunkit så lågt i status och lön som läraryrkets Jämfört med var det varit."

Ja, då kan man ju lönemässigt jämföra oss med sjuksköterskor- med all respekt- som alltid- genom historien- legat lågt.

Ja, för tusan- upp med deras löner med!!! All tilltro till deras kunskap!!!

Men lite underligt känns det faktiskt- att ha gått in i ett yrke som "akademiker", satsade på skolan, kämpade- och hela faderullan. Tog studielån under flera års tid.

För att efter några decennier bli sedd som "en vanlig lärare". Inte särskilt högavlönad.

 Fabriksarbetarna tjänar väl mer -antar jag.

Personligen står jag i valet och kvalet att "svika" mitt skrå. Kanske satsa på något annat. Omskola mig. Söka nya jobb, ärligt talat. Höjs inte lärarlönerna ganska drastiskt inom loppet av några år, tror jag att den svenska skolan kommer att förlora en del av de lärare som brunnit för yrket. Lärarna kommer kort och gott inse att deras kunskap finner godare jord någon annanstans.

I'm sorry to say this- för jag älskar mitt jobb- men det är helt enkelt kalla fakta.

För att inte tala om våra chefer. Jag minns jätteväl hur min mor, när jag var barn, talade om min barndoms skolas rektor, som en högt ansedd person i orten. Med respekt.

Ja- vad sjutton har det blivit nu?

Det kan Du ju fundera över, samtidigt som Du funderar över vad vi skall göra med den svenska skolan.

 Kolla övriga EU-länder: Vi ligger LÅGT vad gäller kunskap. Skolpersonal ligger lågt vad gäller status. Få ungdomar vill bli lärare nuförtiden.

Antagningspoängen till lärarutbildningen ligger lågt. Vad får vi då för lärare?

 De som inte tog sig in på någon annan utbildning, eller?!

Det är Dina barn det handlar om. Det bästa Du förhoppningsvis har.