"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.

Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:

Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,

om de vilda havens vila har jag drömt.

Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,

där det käraste vi kände skall bli glömt.

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,

ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.

Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,

och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud."

                                                  

                           Dan Andersson, ur "Omkring tiggarn från Luossa"

Nil satis, nisi optimum –

"Endast det bästa är bra nog"

Augusta per angusta – Triumf genom trångmål

Libera et Impera- friheten ska härska (antar jag)

(libera = frihet, et = och, impera = imperium, härska)

Acerbus et Ingens-  Den här förstår jag inte riktigt? Acerbus = bakelse, tror jag.... Vad menas???

Efter konserten den 22 december är jag Sabatonbiten. Lyssnar på Sabaton hela tiden. Så funkar jag: Intensiv som människa. Jag kommer med all sannolikhet att vara biten ett tag till, sedan hittar jag något annat som biter fast mig. ;-)

Min dotter och jag pratade om det där igår. Hennes födelse var så typiskt Bea. Vi var några mammor som höll kontakten när vi var gravida- och först i skaran att föda var jag (... så klart...Det typiska är att jag sällan hamnar i något genomsnittsläge- utan alltid i ytterkanten- åt ett eller annat håll). Ingen liten bebis heller (ännu mera typiskt Bea): fyra och ett havt kilo, med fullt av kolsvart hår, segerhuva och hela faderullan. "Ska jag göra det, ska jag göra det rejält, liksom." =)

(Kan tillägga att den här ungen, hittills genom livet- fortsatt att vara ganska långt ifrån en genomsnittsunge.)

Min son var mera "genomsnittlig" som bebis; inte fullt så stor (fast över fyra kilo), flintskallig och rätt punktlig i sin ankomst. Han kom dock ut som en pil : krystade ut honom på åtta minuter (hans syster på 45) vilket egentligen var för snabbt. Barnmorskan skrek: "Håll emot, annanrs spricker du!!!" men det struntade jag i, inte tusan ville jag förlänga den där helvetiska stunden, så jag tog i för kung och fosterland. Det kändes verkligen som om jag hade ett bowlingklot halvvägs uppstoppat i mig. Eller som om jag var en ballong. Från början liten, men helt plötsligt uppblåst så till den milda grad, att marginalen var hårfin- innan hela ballongen brast- "Pang!!!" Samma känsla; "hela jag exploderar vilken sekund som helst inifrån..."

Så Gabriel for ut i vida världen snabbt som en kanonkula!!! (och jag sprack något alldeles fruktansvärt, huden alltså, och inte hela jag, som en ballong, vilket jag upplevde att jag eventuellt kunnat göra.)  =)

Här är Sabaton. Om Gustav II Adolf, trettioåriga kriget (protestantism/katolicism)

Mycket nöje!! :))

Som sjuttonåring ärvde Gustav II Adolf Sveriges tron, en illa rustad armé och tre krig. När kungen dog tjugo år senare hyllades han som en av krigföringens stora förnyare.

Ja, det kommer sen. Nu ska Dottern och jag ut och gå. Hon väntar påklädd...

I'll be back :)