Jag tycker om att läsa bloggar.

Inte kändisbloggar i allmähet, för de skriver oftast främst av anledning att de är just kända, och jag är mer intresserad av "språkbrukares" bloggar. Skrivarglädje som lyser, bloggare och bloggerskor som tycker och tänker, berättar och argumenterar. Det tycker jag är skoj. De behöver nödvändigtvis inte tycka som jag. Jag läser bland annat en blogg som en mindre känd Sverigedemokrat driver. Jag försöker sätta mig in i hennes sätt att tänka, för jag är själv kraftigt antirasist. Jag har besökt Auschwitz och Birkenau. Det räcker och blir över för hela livet för min del.

Det är roligt att läsa bloggar som unga mammor driver också. 20-åriga kvinnor, de är många gånger så härligt naiva och jag önskar inget hellre än att deras världsbild ska bestå, även om jag vet att om bara några år inser de att livet inte riktigt blir så som de tror att det ska bli. Men det är skojigt att läsa hur de tänker, hur de planerar livet- och minnas att just så där tänkte nog jag med för 20 år sedan.

En ung mamma som planerat hur många barn hon ska ha. Som inte vet än att barn kommer när de själva vill, många gånger- och det är ingen självklarhet ens att barnet ska vara friskt, tyvärr, än mindre att äktenskapet med Mannen i Livet ska hålla för fyra-fem ungar. (Det är gulligt att gå och dra dem i vagnen, men det är inte lika roligt varje dag, när man har flera och varje barn är inne i en varsin trotsperiod.) Förvisso kan det ju bli så: Fyra-fem friska glada ungar i samma härliga äktenskap med en man som efter 20 år är lika hopplöst förälskad. Man kan ju alltid hoppas.:)

Och en kvinna i 20-årsåldern som ger tips om hur man ska undvika depression, och tipsen är så söta.

Man vill bara skydda dem, de där unga tjejerna- och hoppas att livet inte ska kasta skit på dem.

Å andra sidan är det nog rätt svårt att gå genom livet utan lite smockor och smällar här och där. Och den vuxna människa skulle nog te sig ganska omogen, som bara upplevt medvind.

Tyvärr.