Jag tror inte att jag lever ett hetsigare liv än någon annan.

Eller kanske än någon annan. Kanske blir det lite mer intensivt för mig än för gifta mammor som kan gå ner i tjänst, jobba 80 procent eller så. Eller kanske lite mer intensivt än de som har uppväxta barn.

Men jag har flera vänner i samma sits som jag, och mitt liv är inte hetsigare än deras.

Så det är nog bara en läggning jag har.

En tjuren-Ferdind-läggning.

En innerlig längtan, mitt i all hets... att bara få sitta under min korkek och luuukta på blommorna.

Inte stångas med de andra tjurarna, för jag är inte intresserad. De får stångas bäst de vill.

Jag vill bara vara, jag vill sitta under min korkek en stund, i lugn och ro.

Och jag vet att jag emellanåt hamnar i ett sjukt tänk. Ett tänk jag förvisso inte är ensam om. Å ena sidan skönt att inte vara ensam, men å andra sidan känns det tragiskt att det blivit så här- för många.

Tänk som: "Jaha... då har jag slötittat på TV.n en timme. Den timmen hade jag kunnat ägna åt något annat, som ta hand om disken på diskbänken." Just detta kom från min kamrat, men jag är exakt likadan. Jag bara fick en a-ha-upplevelse i samma stund han berättade.

För jag har definitivt samma jäkla utmattningsbanor själv. Ikväll ska jag träffa vänner. Ska bli jättetrevligt, men jag kan ju inte sticka under stoln med att det stressar mig lite. Flera timmar, när ungarna är hemma och hushållet kräver sitt, "slösar jag bort". Jag skulle kunna använda tiden mer ekonomiskt.

Men det är just i den stund man börjar tänka i dessa banor, man måste inse att man är ute på farligt vatten.

Jag är tamejf-n jämt ute på farligt vatten!!!

Jag har alltid varit så här... hamnar lätt i effektiviseringstänket. Personlighetstyp A, typiskt. Få undan telefonsamtal samtidigt som jag viker tvätt, laga mat samtidigt som jag förhör läxor osv. Skulle jag INTE göra så här, skulle jag ju inte hinna med allt jag upplever att jag måste göra.

BRYT BRYT BRYT!

Stryk, prioritera bort, stressa ner.

Där är jag nu. Måste tänka om, alternativt inte hålla fram till sommarlovet.

Grovt generaliserat (jag är absolut ingen psykolog, så jag kan säkert ha en massa fel, men grovt generaliserat, om man ser till personlighetstyper. är väl typ A (den som jag tillhör) den offensiva, den som attackerar. Den som gör flera saker samtidigt, stressar. Den som inte ser sitt öde som något han eller hon drabbas av, utan den som styr sitt öde själv, som har tagit ödet i egna händer, kan man nog säga. Det är nog rätt typiskt mig/oss. Vi tar kommandot över vår egen situation, sitter sällan och väntar "på bättre tider". Jag i ett nötskal: Vart fjärde år sägs det att kvinnor får fria. På skottdagen, den 29 februari. Detta hade jag ingen aning om den dag jag blev gift. Jag skulle säkert ha blivit friad till om jag orkat vänta, men det ingår också i vår personlighet, glasklara "type A": vi väntar mycket sällan. Det har vi inte tid med, vi anser att livet är för kort och vi bestämmer själva när saker ska inträffa, något annat är i det närmaste otänkbart. (Blekt då... att inse att man är en pyttemänniska med föga makt över livet ibland...) men det gjorde jag inte, utan tog som vanligt situationen i egna händer; friade, fast jag är kvinna, köpte ringar, planerade bröllop, bröllopsresa och hela faderullan, och det är, som sagt, Bea i ett nötskal.

Mycket okvinnligt o-passiv. Icke-passiv, vad ska man säga? Inte den som sitter och väntar.

Och jag må säga att jag näst intill hatar den som försöker göra mig till någon annan.

Till någon som är mera foglig, mera "normal".

Jag är kanske inte bekväm alla gånger.

Å andra sidan finns det inget tvång på att umgås med mig. Man gör precis som man vill på den punkten och jag tror aldrig någonsin... eller det var åtminstone många år sedan... jag var ute efter att bli poppis.

Älskar man mig, gör man det. Älskar man mig inte- är det faktiskt helt i sin ordning det med. Med all sannolikhet känner jag detsamma för dig. Något har man ju lärt sig med åren: känslor är för det mesta ömsesidiga. I annat fall dör de rätt snabbt- i brist på näring, inte mycket att göra åt...

Hehe... ;-) Jag har för övrigt en förmåga att "tjata höl i hövve på fölk", den egenskapen har verkligen inte alla har jag nyligen upptäckt... å ja... jag är seg, seg, seg.

 

Annie

9 maj 2015 17:31

Vad kul att träffa vänner ikväll!

Det tycker jag absolut du ska göra<3
Snacka tjejsnack, ha trevligt och bara umgås, så kul ;)

Städningen och strykningen kan vänta vännen .. det finns ju kvar imorgon också ;) Njut av kvällen :)

Sv: Tack så mycket fina goa Bea<3

Massa kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

10 maj 2015 20:04

Ja, det var jättetrevligt... bara skratta och prata och vara. Jag behövde det, kände jag. Skingra dessa sjuka stresstankar.

Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...