Jag har inte lagt in några sommarbilder från den här säsongen, så det får duga med fjolårets. Lite sommarkänsla.... Underbart, eller hur?

Kan tala om att Elli nu, exakt ett år efter att den här bilden tagits är någon centimeter längre än jag... En fotbollsgrabb är väl passande i dessa VM-tider?

Inte så ofta jag skriver och läser nu. Har häcken full med att ha semester! =) Nej, skämt åsido, men det är skönt att ta vara på den tid man kan vara ute. Snart väntar en regnig höst och en lång kall vinter (här skriver positiva klubben). PÅ tal om parantesen så stämmer verkligen ett av de där fåniga men underhållande quizen vi roar oss med, du och jag, Dina. Den där om att du är ljusets drottning och jag mörkrets, eller hur det nu var. Jag blev den svarta demonen som gärna sitter uppe på nätterna, lite mystisk för omvärlden kanske, medan du blev den som sprider glädjen. Du har en sådan härlig glad energi medan jag gärna svartmålar världen. Fast jag vet att man faktiskt väljer själv, men det är inte lätt alltid...

Fast hösten gillar ju faktiskt jag. Tycker om att läsa, se filmer, tända levande ljus och mysa. Sedan tror jag att det har mycket att göra med gamla minnen. Det finns två upplevelser i mitt liv som inte kan jämföras med något annat. De lyckligaste dagarna i mitt liv. Båda dessa dagar har inträffat på hösten och det var de dagar då mina barn kom till världen.

Minns Elinors andra dag i livet som om den vore igår, fast det är 13 år sedan. Minns hur jag vaknade på BB med ett litet svarthårigt troll bredvid mig (hon föddes som en liten trollunge med massvis av hår;). Minns känslan, hur underligt det kändes att plötsligt vara mamma, att ha en annan liten filur att ta ansvar för. Fast det var enbart lycka för mig. Och jag minns att jag tittade ut mot innergården, med träd i alla de färger. Vackert. Så, jaa, jag tycker om hösten.

Ha en bra kväll, Alla Fina! ;)

Härliga sommar! Som jag längtat efter Dig när vinterkylan bet i som värst för bara några månader sedan. Jag är ingen vän av hetta, säger kanske emot mig själv eftersom jag ÄLSKAR Medelhavsklimat. Men när man reser bort är det en annan sak. Då kan man ligga som en sill vid havet, bara bada, sola och njuta. Här hemma ska vardagspysslorna skötas och när superhettan slår till är detta bara jobbigt. Tycker jag.

Lagom är bäst.

Just nu har jag tillsammans med mina barn och en av min bästa väninnas två döttrar, flytt radhuströket. Vi firar SOMMAR i mina släktingars hus vid vattnet. Här har kidsen badat, här har vi fiskat och kanske får det bli en liten båttur på Klarälven imorgon. Skööööönt..... ;)

Idag har vi plockat jordgubbar, har faktiskt inte rensat dem än; det får bli imorgon bitti, och dragit upp egna potäter, som vi säger i Värmland. Alldeles ljuvligt smakade de till middag jämfört med dem man köper, tillsammans med lite dill och äkta smör.

Jaaa, go vänner, inte så dumt! ;)

Hoppas Du sover sött i sommarnatten, Du som läser...

Bloggandet är ju ett guldsätt att skriva på, må jag säga. Allt finns arkiverat, som en dagbok med respons i form av kommentarer dessutom.

I juli förra året tänkte jag alltså så här:

Alldeles för varmt är det för mig att ligga och pressa ute i trädgården, skulle aldrig i livet PLÅGA mig på detta vis för lite solbränna. Till stranden kommer man ju förvisso pga av ungarna, i alla fall sonen, dottern åker nog helst själv med sina kompisar, men det skulle inte falla mig in att åka dit för brännans skull. Den tiden är förbi för mig, om den någonsin har funnits över huvud taget... Jag har nog aldrig varit något fan av megasolbränna, eller, joo, när jag var ung. Ett tag. Under gymnasietiden solade jag solarium som en galning och såg förmodligen ut som en övermogen banan med mitt blonderade hår och min kraftigt aktiverade pigmentering. Men det var ju så man skulle se ut på den tiden. Minns ni idealet Pamela Anderson?! Kan det ha varit 90-tal? Så blond som möjligt, så brun som möjligt och med så enorma tuttar som någonsin var möjligt. 

Skönhet?

Jag vet inte det jag...

 Förvisso känns det ju lite surt att se sina solbrända, fräscha vänner och själv stå bredvid som ett halvt genomskinligt spöke. Men då försvarar jag mig med att jag sparar på mitt pigment. Jag kan behöva det senare i höst, när det blir grått och regnigt!!! =)

Jag börjar nog bli kärring... ;)

Tio över tre är klockan och jag har vaknat till... Blev just uppringd på mobilen av någon överförfriskad människa, som uppenbarligen inte riktigt kunde få fram sitt budskap.

Hjälp, vad mitt hjärta slog, när telefonen ringde vid den här tiden på dygnet, kan jag säga.... Var bombsäker på att något allvarligt inträffat med någon av mina nära och kära och kände verkligen adrenalinet pumpa genom kroppen. Är för tillfället klarvaken.

Jag har varit med om det här tidigare (har verkligen blivit telefontrakasserad) och har därför skyddat mitt nummer.

Trist, säger jag bara...

Det är jätteobehagligt när telefonen ringer mitt i natten och jag ber, vänligen, om lite respekt.

Usch, mitt novellskrivande går inte alls bra. Jag är "farlig" när jag är ledig. Har jag mycket tid, kan jag bli hur seg som helst. Jag är urkass på att "få det gjort". Hör ihop med kvällsmänniskotypen, tror jag. Känner många morgonmänniskor, förmodligen består väl världen av fifty-fifty. Den typen av personer som vill ha saker undanstökade tidigt på dagen, för att sedan kunna koppla av.

Jag gör på motsatt vis. Har jag 20 timmar på mig att uträtta någonting, inte tusan gör jag det timme ett, för att sedan i lugn och ro kunna njuta av att det är klart. På mitt förra jobb var jag och en av de bästa väninnorna kända. Eller kanske ökända. "Normala lärare"  vill komma i god tid, sitta ner en stund och andas innan det är dags att ta itu med dagens första utmaning. Väninna C och jag är väl inte normala. Vi samåkte våra tre mil till jobbet; resan tog exakt 25 minuter. En halvtimme innan for vi. Parkerade bilen, slängde av oss jackorna och gick sedan raka vägen till lektionssalen och undervisade. Förberedda och noggranna var vi förvisso, men just den där tiden på morgonen gav vi ingenting för.

Jag tror nästan att tidspress eggar mig. Ojojoj, här har vi lång tid på oss, så tjo, då lattjar vi runt ett tag, tills det blir "strid på kniven" och där går jag in och kör på i 110.

Så, jaaa... nu är jag ledig. Borde kanske skriva lite, jag har för sjutton bestämt mig för det, ju!!! And I need the money! Jag ska rejält ta mig i kragen och sätta fart på det sega döfläsket jag går omkring och drar på!!! Fast jag är hemskt farlig.... när jag är ledig. ;)

Sov Gott

Jag skrev ju att jag skulle ta en liten bloggpaus med anledning av att jag pysslar med annat skrivande, men igår satt jag och berättade för två gamla vänner som vi firade midsommar att jag "bloggar varje kväll" vilket jag vanligtvis gör, förutom nu då, när jag skriver annat. Vännerna skulle kika in på min blogg och bara för Er, gamla goa kamrater, skrivar jag nu i alla fall. Om utifall ni händelsevis skulle titta in hos mig. Det var jättekul att träffa Er igår; midsommaraftonen blev "alldeles lagom" med underbar mat och dryck, glädje, skvaller och snack och barnen verkade ha roligt.

Idag var jag så lyckosam så jag fick komma på ett nytt trevligt kalas, och fira med släkten. Också detta blev urlyckat! Släktingen som fyllde 70 är som 30 i sinnet och maten var gudomlig också här. Mina barn fiskade i Klarälven och fick sig en båttur med Morfar. Det var så vackert att se dem, ungarna och deras morfar; Han, som rodde i sin stiliga kavaj och med sitt gråa hår och barnens glädje över hela situationen.

Tack, Släktingar och Vänner

för värme, fest och glädje!