Fick några fina hälsningar redan idag från go' vänner, med anledning av att det är Alla Hjärtans Dag på söndag. Ooops, hade tänkt sända några kort och insåg plötsligt (eftersom den 14:e är en söndag, måste man vara tidigt ute om posten skall komma fram i tid, dvs fredagen innan och- ooojsan) att detta är imorgon!!!

Köpte några kort som jag med mycket värme hade önskat sända och försökte strax före 20.00 leta rätt på en brevlåda i stan där postgången inte redan gått.. Det är ju inge' kul om korten kommer fram när Alla Hjärtans Dag redan är över. ;(

Förr fanns det en brevlåda på Herrhagen som sände brev kl 20.00 Åkte dit...ändrad tid; 18.00 Lyckades möta en "postgubbe" kl 19.50 som upplyste mig om att det finns en brevlåda vid Postcentralen på Örsholmen som fortfarande har sen postgång, dvs 20.00 Åkte som en förvirrad iller kring på Örsholmens gator, men lyckades på dessa 10 minuter inte finna denna brevlåda, så därför sänder jag på detta sätt min allra varmaste hälsning till de människor som förtjänar det och som dessutom kan tänkas läsa min lilla blogg före den 14 februari. ;)

Skall jag vara mera specifik, syftar jag på Gittis & Calle, Gull-Britt & Morfar, Leif, Miracle, Ingrid, Nettis, Tina, Dina, Viveca, Alessandra och- inte att förglömma- bloggaren Gubbfan.

Rent principiellt ställer jag mig en smula avig till amerikanernas ("american dream" osv) Valentine's Day i sig.... Å andra sidan; Har man en chans att visa sin kärlek/värme/ vänskap så tycker jag att man skall ta den. Det lär ju knappast bringa någon skada;)

En låt som jag personligen förknippar med kärlek är Marie Fredrikssons... ja, naturligtvis... Ännu doftar kärlek. Dessa ord (för situationen väl utvalda;) är till Er, ovanstående varma, fina, underbara människor:

Å, jag hoppas Du finns kvar

när solen stiger

När natten blivit dag

vill du lyssna då?

För jag vill öppna mig

för Dig

när solen stiger

och när allt är naket klart

kan Du se mig då?

Fast jag vet att det är svårt

när solen stiger

och när månen blivit hel

kan Du lyssna då?

Jag vill alltid ta mig tid

att ta emot Din längtan

och jag hoppas Du tar vid

när min tro är svag.

För ännu doftar kärlek

och hoppet blir till tro

ännu blåser vindar som

stillar sig till ro...

Sov gott, vänner! ;)

Trött är jag... En heldag på Tingvalla idag, kurs om betygsättning. Blev lite nostalgiskt när jag satt i aulan och såg ut över torget.

Där satt jag mången gång som gymnasist och svettades över prov och uppsatser. Minns hur otroligt stolt jag till sist jämte en rad av lika stolta klasskamrater, vitklädd lyssnade till rektorns avslutningstal. Hur tårarna slutligen bara trillade när vi äntligen fick sätta på oss dessa vita mössor till Prins Gustavs Sjung om studentens... Som vi hade kämpat, och nu låg hela livet ungt och hoppfullt framför oss.

För mig var studentdagen en stor dag. Vet inte om andra upplevt det likadant, men jag minns dagen med oändligt mycket glädje. Förhoppning, spirande livslust...

Och det känns ju som igår, fast så enormt mycket hunnit hända och förändras sedan den dagen.

Nu slog mig plötsligt en tanke ;=), något komiskt som några kollegor tänkte sig att göra med mig på hemvägen idag från kursen "Så att du har något att skriva om..." Jag sitter och skrattar här för mig själv, man har liksom inte roligare än man gör sig!!! ;)

Har förresten varit duktig idag igen och gympat. Men inte alls länge. Varför är jag så omotiverad?! Jag får liksom inte upp motivationen, det rätta tänket!!! Sitter bara här och jäser framför datorn, blä...

Grabben har inte somnat. Ska gå upp till honom.

Sov Gott, älskade vänner!

Det sägs att en sjöman inte ber om medvind, utan istället lär sig segla...

Jag väntar och längtar mig galen efter vår och ett ljummet klimat att promenera i, men min önskan lär väl knappast ha någon makt över vädret, tyvärr, wish it had... ;) men så är icke fallet, så under kvällen har jag dragit på mig promenadskorna, termobyxor, mössa och hela skiten och tagit min så högt älskade kvällsrunda. Men jag kan inte påstå att jag tycker om det. ;/ Fast nu börja min kropp bli degig och det avskyr jag, så nu har jag inget val!!! ;=(

I övrigt fortfarande häcken full... Ska iväg på kurs om betygsättning imorgon på min gamla gymnasieskola... Härligt att slippa ta bussen de där sju milen jag annars pendlar varje dag. ;)

Sov Sött mina kära vänner! Ska ta mig en varm dusch, sedan väntar en skön säng på mig...

Har inte blivit förkyld, men är däremot trött också idag. Mannen är i Stockholm, så jag har ägnat kvällen åt att skjutsa och hämta barn från träningar, laga middag och bedöma de sista argumenterande uppsatserna jag hade kvar.

Sov jättekonstigt i natt; hade ju som vanligt svårt att somna, vaknade sedan med jämna mellanrum av att jag tyckte det var så varmt, kände mig som ett element, så 100% kry är jag kanske inte, men inte heller sjuk...

Har inte så mycket att komma med i kväll, häcken full, so to say med diverse andra göromål, så jag avslutar här och nu med ett citat, av Liv Ullman:

"Kärlek innebär att inte ha något val."

Sov Gott, Kamrater ;)

Tack för alla kommentarer, söta och kloka vänner! Se kommentaren till inlägget nedan och lägg citatet på minnet (Av Dina) Himla bra sagt, min vän!

Känner min trött, tung i kroppen. Varm. I min omgivning är det många som är/har varit sjuka. Och Tina & Viveca; Krya på er!!! Vet inte om jag håller på att bli förkyld eller bara är trött, Gabriel & jag har varit ute och åkt bob idag, jag har dessutom dragit honom en bra bit på boben, kanske är det därför jag känner mig sliten. Ska försöka komma i säng i tid idag.

En ny arbetsvecka framför oss igen då; Hoppas ni känner er redo och utvilade!!!

Nu skriver jag för typ fjärde gången idag... ;)

Hej igen, alla goa bloggare!

Har nu tränat. Udda tid, eller hur, blev färdig halv tolv på lördagsnatten med mitt lilla program. ;=) Jag tränar hemma, för den som inte vet. Har gjort det sedan mina barn var små, pga att det var svårt att ta sig ifrån. Har tränat diverse muskler i vardagsrummet på en dyna, med musik och mantlar och med först ett och sedan två barn hängande på mig.

Nu har dessa barn blivit större, så de hänger inte längre på mig i vardagsrummet, men likväl tränar jag fortfarande hemma. Av gammal vana :) Och helt underbar är den där endorfinkicken som fysisk ansträngning ger... Jag kan verkligen inte fatta hur folk kan avstå från att röra på sig när man mår så otroligt bra av det. För mig är det som en drog, en kick... Vi är skapta för att röra oss, dessutom; stenåldersmänniskan satt knappast famför en dataskärm eller en TV.

Härom dagen fick Nettis award mig att tänka tillbaka på en resa jag gjort för tio år sedan, till förintelselägret Auschwitz i Polen. Starkt naturligtvis.

Resan, tror jag, har präglat mig för all framtid. Tio dagars insyn i vad som faktiskt har inträffat. Jag fick ett häfte med mig hem. " Om detta må ni berätta" stod det på framsidan. Och det tänker jag göra. Jag kommer att utnyttja var eviga situation jag någonsin kommer att få till att berätta. Sprida ut. Och här på bloggen har jag en chans.

Jag vill börja med att säga så här:

Fann ett gammalt citat av Albert Einstein som lyder ungefär som följer (minns inte ordagrannt, så därför kommer jag inte citera, däremot referera.)

Den värsta typen av ondska, ansåg Einstein, är den stora massan som tyst såg på när hemskheterna inträffade. Som inte ställde sig upp och skrek i högan sky att: "Det som händer är helfel!!!"

Jag anser att han hade rätt. Du kan inte försvara dig med att säga "Jag såg vad som hände, men det där var liksom inte min ensak."

För det ÄR din ensak. Och min. Så skrik när det blir helt åt skogen. Skrik rätt ut!!!  Det är vår plikt som medmänniskor...

Känner för att skriva vidare. Är på det humöret just nu, familjen är dessutom iväg på diverse träningar, så jag har lugn och ro i huset.

Återknyter igen till de reflektioner jag påbörjat i mina två tidigare inlägg.

Min förhoppning är att mina reflektioner skall göra mig till en visare människa. Jag tror för övrigt på livserfarenhetens kloka kraft. Därför ser jag upp till människor som är äldre och klokare än jag själv, och tycker att samhället är helskruvat när vi försöker dölja yttre tcken på att vi blivit ett år visare. Ungdomsfixeringen är klart överdriven.

Kanske undrar du varför jag sitter och fläker ut mina brister (Se inlägg nedan) helt öppet för hela Bloggsverige (om nu någon råkar vara intresserad...) Ja, det ter sig väl tämligen korkat?!

Hmm, korkad kan jag mycket väl vara. Men jag har också ett syfte med det jag skriver. Mitt syfte med att uppfläka mina brister är dubbelt, så jag borde väl istället benämna dem i plural, svensklärare som jag är: (Nåväl, rättelse: mina syften;)

Framför allt vill jag få Dig, som läser här och nu, att vara stolt över den du är, trots att du inte är perfekt. Vi kan (och bör, tycker jag) alltid eftersträva att bli bättre människor, men jag tror tyvärr aldrig någonsin att vi kommer dithän, där allt är fullbordat...

Här är jag med mina skavanker, trots detta nöjd med att vara den jag är. För jag har ändå mycket att ge och jag är unik i mitt människovärde. Ingen kan vara Bea bättre än jag;=)

Jag hoppas att Du tänker likadant och inte låter någon trycka ner dig. Säkert gör du, som jag, många misstag, men Du är så värdefull i alla fall! Och ingen kan vara Du, bättre än Du själv, även om det du gör inte alltid blir som du tänkt dig... Var glad och tacksam för den du är!!!

Syfte två var, som jag tidigare skrev, en hint om att vi alla behöver tänka till lite innan vi börjar slå mot andra människors tillkortakommanden. (Är jag så fruktansvärt bra själv, så att jag besitter rätten att döma och se ner på andra?!) Det där med att kasta sten i glashus tycker jag är ganska klokt sagt...

Ha en skön lördagkväll, alla Bloggfior & Nissar!!! ;=)

Jag tar nu vid vid gårdagens tankar. Jag kom ifrån den röda tråden i mitt inlägg. (fastnade istället på det här med perfektionism och ofullkomlighet, jag blir bara så f-bannat trött på en del människor som hela tiden måste klanka ner på andra istället för att först rannsaka sig själva...) Vad jag började prata om var det här med Ars Armandi (Citatet har jag funnit i min vän Miracles blogg och betyder "Konsten att älska".)

Kan du älska, kan du känna empati, sympati och glädje över andras framgångar är du en priviligerad människa. Förmodligen har du fått mycket värme och kärlek som barn och förmodligen har du fortfarande många kärleksfulls själar omkring dig. Som ger, som ivesterar i dig, så att du ska kunna skänka vidare.

Tyvärr finns det barn och vuxna barn som inte är så här priviligerade. Barn som inte fått den där värmen i sin uppväxt. Hur i hela fridens namn ska man själv kunna älska om man inte fått veta vad kärlek är? Jag tror inte att ondska kommer från ingenstans. Vi är speglar av vår omvärd, vi är de ark som någon präntat ner.

Med detta vill jag absolut inte påstå att vi inte själva kan styra våra liv. Hmmm... Säger jag emot mig själv nu? Den man som slår hustrun kan inte ursäkta sina handlingar med att han själv blivit slagen som barn, eller sett sin far slå mamman. Däremot kan det kanske vara en förklaring. Men aldrig en ursäkt. Den som bestämmer över mina handlingar är ingen annan än jag själv.

Oj, vad kluvet det blev. Hur tänker jag här, månntro? Detta är själva meningen med mitt skrivande. jag får analysera mina egna värderingar. Måste verkligen tänka till nu på hur jag verkligen menar. Återkommer om jag finner ett svar.

Tack för att du tar del av mina reflektioner.

Vad har du själv för åsikt?