Känner för att skriva vidare. Är på det humöret just nu, familjen är dessutom iväg på diverse träningar, så jag har lugn och ro i huset.

Återknyter igen till de reflektioner jag påbörjat i mina två tidigare inlägg.

Min förhoppning är att mina reflektioner skall göra mig till en visare människa. Jag tror för övrigt på livserfarenhetens kloka kraft. Därför ser jag upp till människor som är äldre och klokare än jag själv, och tycker att samhället är helskruvat när vi försöker dölja yttre tcken på att vi blivit ett år visare. Ungdomsfixeringen är klart överdriven.

Kanske undrar du varför jag sitter och fläker ut mina brister (Se inlägg nedan) helt öppet för hela Bloggsverige (om nu någon råkar vara intresserad...) Ja, det ter sig väl tämligen korkat?!

Hmm, korkad kan jag mycket väl vara. Men jag har också ett syfte med det jag skriver. Mitt syfte med att uppfläka mina brister är dubbelt, så jag borde väl istället benämna dem i plural, svensklärare som jag är: (Nåväl, rättelse: mina syften;)

Framför allt vill jag få Dig, som läser här och nu, att vara stolt över den du är, trots att du inte är perfekt. Vi kan (och bör, tycker jag) alltid eftersträva att bli bättre människor, men jag tror tyvärr aldrig någonsin att vi kommer dithän, där allt är fullbordat...

Här är jag med mina skavanker, trots detta nöjd med att vara den jag är. För jag har ändå mycket att ge och jag är unik i mitt människovärde. Ingen kan vara Bea bättre än jag;=)

Jag hoppas att Du tänker likadant och inte låter någon trycka ner dig. Säkert gör du, som jag, många misstag, men Du är så värdefull i alla fall! Och ingen kan vara Du, bättre än Du själv, även om det du gör inte alltid blir som du tänkt dig... Var glad och tacksam för den du är!!!

Syfte två var, som jag tidigare skrev, en hint om att vi alla behöver tänka till lite innan vi börjar slå mot andra människors tillkortakommanden. (Är jag så fruktansvärt bra själv, så att jag besitter rätten att döma och se ner på andra?!) Det där med att kasta sten i glashus tycker jag är ganska klokt sagt...

Ha en skön lördagkväll, alla Bloggfior & Nissar!!! ;=)

 

moffa

6 februari 2010 18:04

Om så är fallet, som du beskrivit i några inlägg, varför är annat då som det är?

 

Viveca

6 februari 2010 18:05

Du är klok som en bok Bea.
Att klanka ned på andra kan vara ett sätt att känna sig bättre eller förmer än andra. Det bottnar nog oftast i dåligt självförtroende. Man ska inte ta skit och den som kastar skit på andra är den som har problem, så brukar jag tänka. Jag behöver inte göra det till mitt problem utan istället kan jag ägna mig åt sådant som ger mig lycka, glädja och energi. Men ibland är det svårt att inte ta åt sig, tycker dock det blir lättare med åren. Varför kasta pärlor åt svin eller kasta sten i glashus?

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

 

The Miracle

6 februari 2010 18:53

Ja, som du säger man ska vara nöjd med sig själv som man är och är formad till, för ingen människa kan bli helt perfekt.
Då har man ju heller inget att träna på.
Träningen gäller hela livet ut.
Man kan förbättra, men aldrig fullt ut.

Och det är bara du som kan vara Bea, ingen annan kommer i närheten av det ;-)
Alla människor är speciella och unika på sitt sätt.

Kramar i mängder

http://abimopectore.bloggplatsen.se

 

Ingrid

6 februari 2010 21:56

Vilka oerhört intressanta bloggar du skrivit på slutet här,, sitter och funderar över dem en del, skapar tankar och spinner vidare =)
Det FINNS bara en som Du , Tack för att Du finns!
Kram på DIG!!

http://iddeh.bloggplatsen.se

 

Muppen

6 februari 2010 22:29

Ett sätt att åtgärda eller i vart fall bli vän med sina brister är att ta fram dem i ljuset. Att försöka förtränga hjälper inte. Sedan, i vilket forum, kan man diskutera. Tiden gör också sitt. Många av oss blir ju inte dummare med åren, samtidigt som vi accepterar oss själva på ett helt annat sätt när vi blir äldre.

 

The Miracle

6 februari 2010 22:38

Jag är inte klar med läxan på långa vägar...!
*suck*
Måste väl ta tag i det imorgon..

Kramar

http://abimopectore.bloggplatsen.se

 

Bea

6 februari 2010 22:41

Det hjälper ALDRIG att förtränga, Muppen. Tror jag. Sanningen kommer alltid ikapp en, tyvärr. Det vore ju mer behagligt att smussla undan sina svaga sidor, allt som inte känns kul, gömma dem och aldrig någonsin titta dit igen.

Men livet funkar ju liksom inte så; det har både du och fått efrara. Det går inte att fly, även om det är frestande. Så för min del tycker jag att det känns lika bra att vara öppen.

Men, som du säger; detta passar sig inte i vilket forum som helst. Dock känner jag i alla fall här och nu att jag vill stå för mina svagheter. För, som jag tidigare sagt: är det något jag verkligen ogillar, så är det fega smygfisare... ;)

http://beabloggar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...