Så fruktansvärt mycket

livet kan ge

så mina ögon kan glitta

mina läppar kan lé

Så min själ kan få andas

och njuta ett tag

som en grönskande äng

en försommardag

Som solen som skiner

från himmelen blå

Det är så oerhört mycket

jag kan få

Så du som har makt

ge mig kraft nog att ta

av stunden och lyckan

och det jag vill ha

Ge mig mod nog

att älska

bara en gång till

Ge mig kraft nog

att kämpa

 för det jag vill

Så min själ kan andas

och nujta ett tag

som en grönskande äng

en försommardag

Lyckades skapligt med min dygnsrythmsförbättring som jag just påbörjat inför skolstarten. Somnade rätt sent, låg och vred mig som en orm ett tag, men sov sedan jättegott. Vaknade i rätt ok tid. Tror jag ska ställa klockan imorgon, så det blir ännu bättre.

Idag har vi tapetserat klart. Järnspikar, va snyggt det blev om jag får säga det själv. Mannen hade valt ut fondväggen och jag måste erkänna att jag först ställde mig en smula frågande. Den såg så konstig ut i rullen, medaljonger (heter det så?) i klar 70-talsstil och varma, starka färger. Fondväggen var tänkt att kombineras med övriga tre väggar i en varm beige ton som jag valt ut.

Inte nog med att tapeten till fondväggen var svindyr, den såg som sagt också mycket mysko ut där den låg inplastad i sin lilla rulle.  Men ack, jag hade fel, den blev skitsnygg när den kom upp på plats! Nog visste jag att mannen är utrustad med en himla bra smak vad gäller kvinnor ;) , men inte trodde jag att han var det beträffande tapeter !!!

Med tanke på att jag också i fortsättningen gärna vill ha hjälp med tapetsering och bilar :) och inte vill bli trackad av diverse män i min närhet som eventuellt kan tänkas läsa min blogg, vill jag förklara mig vad gäller inlägget nedan. Ni är rätt mysiga, ni maskulina varelser, fast ni tänker lite konstigt :-) ibland. Tyckte bara att bilden på mig, kramande en palm i Turkiet förra året, passade så bra till citatet. Jag älskar nämligen palmer. För mig hör de samman med semester, sol, och det alldeles alldeles underbara Medelhavet.

Sov gott.

"Om det fanns ett tredje kön skulle jag aldrig titta åt en man"

   / Amanda Vail

Har verkligen fått dille på att läsa bloggar, va kul det är att kika in hos folk, snacka om att det finns MÄNGDER av skilda människotyper! Det värsta är att det är lätt att bli sittande framför datorn och bara läsa och läsa när man borde ha pysslat med vettigare saker, typ dammsugning och strykning.

Idag är jag astrött, somnade jättesent igår men vaknade ändå tidigt av att det var så himla kvavt i sovrummet. Jag kan bara inte sova när det är varmt, bäst sover jag med rimfrost i skägget, höll jag på att säga, men nu förhåller det ju sig faktiskt så att jag inte har något skägg, men ändå. Ikväll ska jag i alla fall gå till sängs tidigt, har jag bestämt, och försöka få ordning på dygnsrythmen innan skolan kör igång.

Sov gott alla ni som börjar jobba imorrn!

"Dotra" och jag har arrangerat en omröstning (till höger). Där måste ni ju bara rösta!!!  ;)

Vill också passa på att slå ett slag för en görbra blogg, se Länkar "Min älskling".

"The light of your smile,

the kindness of your face,

the influence of your life,

can have an amazing

effect on people."

Oj oj oj, vad nattugglan kan sitta uppe nu och nattsudda. Tänka, skriva, filosofera. Om hon är lite trött och seg nästa dag spelar ingen roll alls, ungarna sover ändå länge. Och nattugglan kan ta det lilla lugna.

Men, hjälp, snart är det slut med det! Snart åker armbandsuret på och väckarklockan fram! Ja ja, en dag i taget. På tal om katter som jag tidigare skrev om , så har ju detta djurägande också en baksida. Allt har en ände... (utom korven, den har två!)

Som vanligt bearbetar jag mina sorger och bekymmer genom att skriva och när en av mina Kåmor, som jag kallar dem gick över till andra sidan skrev jag naturligtvis en dikt.

Så det gör ont saknar jag dig

fast jag vet jag borde gråta

över växthuseffetkten

och över livets orättvisor

eller kanske mitt eget sätt att leva

Men jag är ledsen

jag har inte tid just nu

och tårarna är redan slut

för jag saknar dig så

lilla vän

Och mitt hjärta brast

när du lämnade mig

men jag lagar det nog

det har jag gjort förut

Fast det tar lite tid

och vi ses ju igen

i vår himmel

min vän

skrattar vi tillsammans igen

Lilla svartvita fyrfotade vän

ska du åter komma springande

när jag kommer hem

med nycklarna skramlande

 kring halsen

Och meningen med allt

förstår vi säkert se'n

min svartvita fyrfotade vän

Idag har ni varit duktiga, Håk och Pappa, med tapetseringen!

Jag är kattvakt igen åt mina bortresta släktingar, men den här gången sover vi inte över. Katten är som en liten farbror, ärligt talat. En gammal och go katt, fast lite rädd för barn. Så troget ligger han och väntar på mig på trappan när jag ska släppa in honom.

Var ute på cykeltur idag. Vid affären blev jag kattsjuk. Så där på riktigt. Blev nästan betuttad i den där lille missen. Eller, missan menar jag, det var en hona. Hon var nästan identiskt lik min Nisse när han var kattunge; samma täckning, samma pigga uppsyn. Så söööt! Hennes matte berättade att hon sovit i deras säng hela långa natten. Ajajaj, vad sugen jag blev på en till. Men mannen säger "stopp, två får räcka..." Hade jag varit ensam skulle jag kunna haft hundra. Eller kanske inte...tre-fyra i alla fall.

För tio-tolv år sedan var jag likadan med bebisar. Det är ett helt mirakel att jag inte har ett fotbollslag med ungar. Numera är jag helt nöjd med två underbara skolbarn, men det fanns en period i mitt liv (kring 25) då jag blev helt galen bara jag såg en bebis. När vännerna/kollegorna kom med sina småttingar var jag bara tvungen att hålla dem, kunde knappt slita mig...

Men det där "växte" liksom bort med åren. Undrar vad det beror på. Var det hormonerna i mig som gjorde mig galen efter att få yngla av mig, eller var det bara situationen, min egen familjebildning som gjorde mig sjuk efter ungar?

För tillfället har jag inte den ringaste längtan efter ett barn till. Jättekul att "låna" andras små godbitar, men för mig är tiden förbi. Nu väntar andra utmaningar! Nu känns det så himla kul att göra andra, mera "vuxna saker" med mina älskligar, imorgon ska t ex Elinor och jag åka ut och shoppa (om hon har tid efter fotbollsturneringen). Det känns som om vi har klivit ett steg vidare på livets stig.

Dessutom är det, om jag ska va riktigt ärlig, lite skönt att börja få tillbaka sin vuxentid. Livet är ju så mycket!...Fast en liten kissekatt till...det skulle ju inta skada! :)

Sov sött.